- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
190

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

ingen författare är heller så äkta fransk
som ban; det klara, sunda, praktiska
förståndet, qvickheten, lifligheten och
förmågan att uttrycka sig väl — dessa
hufvuddrag i den franska nationalkarakteren eger
ingen i högre grad än Moliére.

Tyskarne bedöma Moliére helt
annorlunda. För dem är han för mycket klar,
förståndig, — prosaisk, som de säga. De
finna hos honom ingenting mystiskt,
dunkelt, obegripligt, och derföre begripa de
honom icke.

"Den girige" är ett af Moliéres mest
berömda verk. Snart sagdt ett barn med
någon theatervana kan upptäcka stora
brister i sammansättningen och
upplösningen, — här som i de flesta af Moliéres
stycken. Men betrakta personerna. Hvem
kan vända ut och in på menniskohjertat
såsom Moliére? Huru skarpt och säkert
ban målar girigheten i all sin löjliga
ohygglighet! Ingen har sett denne Harpagon i
det verkliga lifvet; men i hvarje af dessa
enskilda drag, som äro tecknade för snart
tvåhundrade år sedan i ett för oss
fremmande land, känna vi här i denna dag
igen menniskan, sådan hon är; och vi äro
ständigt färdige att utbrista: just så gör
den girige! Och hvilket lif och hvilken
qvickhet är der icke öfverallt i stycket,
och hvilka klara och gediegna’ tankar
under hvarje ord.

Utförandet af "Den girige" på vår
theater var visst icke utmärkt, men pjesen blef
åtminstone icke alldeles vanställd, och, jag
upprepar det ännu en gång, man måste
hålla hr Andersson räkning för att ban
låtit ett sådant stycke gå öfver vår scen.
Harpagons rol är troligen en af de
svåraste som för en skådespelare kunna stå till
buds. Hvarochen vågar sig icke an på
den rolen. Hr Åhman slog sig med
vanlig djerfhet fram genom den som genom
alla andra. Hans sceniska insigter och
erfarenhet och hans naturliga kraft göra att
han kan hålla hvarje rol uppe. Men ett
finare spel, — ett spel, som skulle förråda
en djupare och mera genomträngande blick

uti menniskohjertat, det finner man aldrig
hos honom. De öfriga rolerna äro
obetydliga i jemförelse med Harpagons. I hvar
och en af dem har skådespelaren dock
tillräckligt tillfälle att utveckla stor talang.
Här fick man vara nöjd, om de spelande
sade sina roler helst försvarligen väl. Och
det måste erkännas att i denna väg
utförandet af "Den girige" var vida bättre, än
nyligen det af "les précieuses ridicules."

Hr Andersson ined sällskap lemnar nu
Helsingfors, efter att i tre års tid här ha
representerat den dramatiska konsten. Ilan
har gjort hvad ban kunnat för att motsvara
vår publiks anspråk och han har derföre
fått röna välvilja och öfverseende. Hvilka
theatraliska njutningar för nästa spelår skola
stå oss till buds, är ännu obekant; men
stora torde de icke blifva. Sedan, med
näst följande år, uppgår en uy period för
scenen i vårt land. Då skall det nya
thea-terhuset i Helsingfors vara färdigt, och med
det måste nya förhållanden inträda ock i
öfrigt. Theatern måste engång uppslå
fasta bopålar i Finland: vi måste på ett eller
annat sätt förskaffa oss ett
skådespelaresällskap, som i Finland blir bofast. Huru
ett sådant sällskap må blifva sammansatt,
kan icke ännu förutses. Alltför öfverdrifna
få våra anspråk icke blifva, men ingalunda
heller alltför små. Flera af de nu
bortgående theatermedlemmarne skola alltid
helsas åter välkomna, men med en theater,
i sin helhet af samma grad af förtjenst som
br Anderssons, få vi icke i framtiden vara
belåtne. Utan fara kunna anspråken ställas
ett godt stycke högre. Metr.

Paulinas tankar vid en älskad makes graf.

(Insändt.)

På grafven här jag trifs så väl,
Här är så ljuft, sä tyst, sä stilla,
Här känns sä fridfullt i min själ,
Här stör mig ingen Härdens villa:
Här alla lifvets stormar tystna
Och tyckas liksom häpne lyssna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free