Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
pligtade alt för sina författningar anhålla om
förbundets garanti; och denna garanti beviljas, såvida de
icke innehålla någonting som strider emot
förbundsförfattningen, såvida do försäkra de politiska
rättigheternas utöfning efter republikanska —
representativa eller demokratiska — grunder, och såvida de
blifvit antagna af folket och kunna revideras, när
med-borgarenes absoluta majoritet det önskar. —
Förbundet ensamt har rätt att förklara krig och afsluta fred,
äfvensom förbund eller tull- och handelsfördrag med
fremmande stater. — Hvarje sehweitzare är skyldig
till krigstjenst. — Förbundet har icke rättighet att
hålla stående trupper. Utan förbundsmyndigheternas
begifvande kan heller ingen kanton hälla mer än 300
man stående militär. I händelse af inre oroligheter,
bör den oroade kantonen vända sig till
förbundsstyrelsen för att erhålla hjelp. — "Förbundet är
benivn-digadt att inrätta ett universitet och en polyteknisk
skola". (Den sednare är redan i full verksamhet i
Zurich; förbunds-universitetets inrättning är tills vidare
uppskjutet). — Tullväsendet är förbundets sak. Inom
Schweitz är handeln kantonerna emellan fri. —
Postväsendet är förbundets sak. — Mynt, mätt och vigt
är gemensamt för hela förbundet. — Hvarje
sehweitzare, som tillhör några af de kristna trosbekännelserna,
har rätt att bosätta sig fritt inom förbundets hela
område. "Hvarje medborgare i en kanton är
schwei-tzisk medborgare". Som sådan kan han i
förbunds-och kantonal-angelägenheter utöfva sina politiska
rättigheter i hvarje kanton, der han behagar bosätta
sig; likvisst icke i (lera kantoner pä en gäng. —
Fri utöfning af gudstjenst är försäkrad alla kristna
konfessioner öfver hela förbundet. Likasä pressfrihet,
samt fri petitions- och associations-rätt.
När hr J. V. S. genomläser dessa små
utdrag, måste han finna, att sambandet
emellan de schweitziska kantonerna icke
är så alldeles löst, som han hittills trott,
att förbundet består också i annat, än i en
gemensam förbundsstyrelse, en gemensam
förbundskassa och cn gemensam
förbundshär, och att med en sådan
förbundsförfattning de inre förhållandena i den ena
kantonen icke kunna vara mycket afvikande
från dem i den andra.
Hr J. V. S. är för stor tänkare för att
icke nödgas medgifva, att denna
författning, som är fritt utgången ur de tjugutvå
kantonernas vetande och sed, vittnar om
ett visst gemensamt nationelt sätt att känna
och tänka hos de särskilda kantonernas
medborgare, — och för att icke inse, att
samma författning i mäktig mån måste bi-
draga till att göra det nationella bandet
ännu starkare. — Jag får dessutom
påminna om de flera drag af nationelt
kännande och tänkande hos schweitzer-folket,
som jag nyligen haft tillfälle att anföra i
min berättelse om den schweitziska
nationalfesten 1857.
Det nationella sambandet de
schweitziska kantonerna emellan har visst icke i
alla tider varit sådant det nu är. Det har
varit lösare, mycket lösare. Jag vågar
icke påstå, att jag t. ex. i förra seklet skulle
ha velat tala om en schweitzisk nation;
men nu gör jag det.
Iir J. V. S. nekar ju ej heller, att icke
nya nationer kunna uppstå. Han skall
kanske också till slut erkänna, att det
schweitziska folket är en sig utvecklande ny nation.
Men en nation är det icke, säger ban,
innan det skapat sig ett eget språk. Om denna
sak skall jag längre fram få tillfälle att
uttala min enfaldiga mening.
O O
Alexander von Humboldt.
(Ur ett tyskt blad.)
D. 10 Maj firade Berlin en
likbegängelse, hvilken ej mindre genom den
furstliga glans, som dervid utvecklades, än
genom det storartade deltagande den vann,
hör till de mest rörande och upplyftande,
som det nu lefvande menniskoslägtet fått
skåda. D. 10 Maj var för hela Berlin en
stilla, allvarlig sorgedag. Men äfven bela
det tyska folket har med smärta känt, att
det sedan Schillers tidiga bortgång, sedan
Göthes dödsdag icke förlorat någon af de
sina, hvilken genoin sitt fruktbara vetandes
universalitet, sin rena humanitets
alltomfattande värme, sin karakters fläcklösa
ge-diegenbet och säkra bestämdhet hade stått
dess hjerta närmare än Alexander von
Humboldt. Och icke blott det tyska folket
begråter förlusten at den oförliknelige
mannen; sorgebudskapet har lupit kring hela
jordens ring och framkallat känslor af
saknad i alla bildade folkslags hjertan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
