Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
197
råde lian icke ännu i sin höga ålder hvarje
fråga, och uppoffrade beredvilligt för hvarje
rådbegärande sin dyrbara tid! Hvilken
trogen vän var han ickc åt sin konung! Och
huru varmt slog icke ända till
dödsstunden hans hjerta för mensklighetens lycka
och väl! Ännu i sina sista år inlade han
en kraftig protest emot det
sydamerikanska slafveriet, och han kunde i sin
"Kosmos" säga de gyllene orden: "Om vi vilja
beteckna en idé, som går genom hela
historien och allt mera och mera gör sig
gällande; om någonting bevisar hela
släg-tets ofta bestridda och ännu oftare
missförstådda fullkomning, sä är det
mensklighetens idé: sträfvandet att upphäfva de
gränser, hvilka fördomar och ensidiga åsigter
af alla slag fiendtligt uppställt emellan
menniskorna, och att behandla hela
menskligheten utan afseende å religion, nation och
färg, som en stor, nära förbrödrad stam,
som ett till uppnående af ett ändamål, den
fria utvecklingen af inre kraft, bestående
helt. Detta är samfundslifvets sista,
yttersta mål och tillika menniskans genom sjelfva
hennes natur i henne inlagda riktning till
en obestämd utvidgning af sin tillvaro".
Så stor Humboldts menniskokärlek än
var, så kunde den likväl icke göra intrång
på hans karakters bestämdhet och fasthet.
Beständigt, som magnetnålen emot nordi n,
var hela hans lif riktadt emot ändamålet
(or all mensklig tillvaro. Hvarken den hö<m
o O
ynnest han njöt, eller tidens olika
tilldragelse)’, hvilka ofta voro så förföriska, kunde
bringa honom att vackla i sin öfvertygelse.
Det är bekant huru varmt han 1842 under
Eichhorns ministerium åtog sig judarnes
sak. Och hans då begagnade ord: "nian
måste framförallt ha mod att hysa en
mening", klingar ännu i dag som en sällsynt
tröst för närvarande tid.
Aldrig blefven otrogen sig sjelf, dog
Alexander von Humboldt i sitt nittionde
lefnadsår, ett mönster af vishet och dygd.
Han efterlemnade ingen egen familj och ät
sina arfvingar inga stora rikedomar, men |
åt menskligheten ett framtidsdigert utsäde
af andliga skatter. Han lade sina ögon
till hvila mild och lugn, emedan han hade
afrundat hela sitt väsen till fulländad
harmoni. Hans ande skall blifva viss om alla
deras hyllning och beundran, hvilka veta
att söka ett föredöme i adeln af lians
karakter och älskvärdheten af hans lynne.
Och vetenskapen skall alltid vara full af
tacksamhet för hvad han för henne gjort.
1 jemförelse med hans ofantliga
betydelse som vetenskapsman och menniska,
äro hans yttre lefnadsomständigheter af ringa
märkvärdighet. I korthet voro de följande.
Han var född d. 14 Sept. 1769 i Berlin.
Egnande sig åt bergsväsendet, erhöll han
1792 en plats i bergsdepartementet och
tjenstgjorde sedan till 1797 som
öfvcrbergs-mästare vid Fichtelgebirge inom de
frankiska furstendömena. De följande ären
tillbragte han på resor. Sedan han användt
aderton månader på att genomforska
Venezuela, vandrade han från Puerto Cabello
öfver Calabozos grässtepper till floden
A-pure och längs denna till Orinoco,
hvarefter han, återvänd till Cumana, seglade
öfver till Havanna. Från Cuba vände han
sig till Cartagena, gick uppför
Madalena-strömmen och reste öfver ßogcta och Quitos
högslätter åt Chimborazo, hvilket ban
besteg ända till en höjd af 18,096 fot.
Sedermera forskade han i Pcrn, hvarefter
han från Guayaquil reste till Acapulco för
att genomvandra Mexico. D. 7 Mars 1804
lemnade han Veracruz, seglade öfver
Havanna till Förenta staterna och anlände
ändtligen till Bordeaux d. 3 Aug. 1804.
För utgifvandet af sitt stora reseverk,
bosatte ban sig i Paris från 1807 tiil 1827.
Återvänd till Berlin företog han sig 1829
på kejsar Nikolais befallning expeditionen
till Ural och Altai, kinesiska Dhongarai
och Kaspiska hafvet. Sedan 1830 fick hans
verksamhet i Berlin delvis äfven en
politisk betydelse. Hans dödsdag var d. 6
Maj 1859. U.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
