Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
strö eller en ßoseo, eller om ined honom
har uppstigit ett nytt species af
under-menniskor.
Vrån kriget.
3.
Ainedée Achard skrifver till J. des
Dé-bats från Milano d. 10 Juni:
Jag afbröt mitt bref i går just då en
opinionsyttring uppfyllde Corso’n med
lågor och skrål. Klockan var vidpass 11
på aftonen. Jag ville blanda mig i detta
tumult, hvilket hade konungens palats till
objektiv, som man säger i militärstil.
Sanningen tvingar mig att säga, att de
unge patrioterne, som tågat omkring
gatorna under sång och med facklor, till
större delen voro af 12 à 14 års ålder.
Likvisst voro några, anförarne för skaran,
kanske nära myndighetsåldern.
Dessa herrar sjöngo ännu efter midnatt.
När de stadnade under konungens fönster,
antogo deras rop styrkan af kanonskott.
Victor-Emanuel måste visa sig Hera
gånger på sin balkong, och opinionsyttringen
slutade först mycket sent.
Grefve Cavour, anländ samma morgon
till staden, var närvarande vid detta utbrott
af den milatiesiska enthusiasrnen.
Österrikarne äro i Lodi och han är i Milano,
der de förordningar han kontrusignerur ega
laga kraft.
Garibaldi, säger man, är också hit
anländ, men inkognito, med en express-train
från Como. Han har velat öfverlägga med
konungen om de nya operationer som han
ämnar företaga. Ack, min Gud! om
mila-nesiskorna hade kunnat ana till hans
närvaro; isynnerhet oru han hade visat sig
offentligen! — mina öron dallra vid blotta
tanken derpå!
Men en opinionsyttring, som verkligen
hade en vacker och ädel karakter, och genom
hvilken befolkningen visat af hvilken anda
den är lifvad, egde rum kl. 4, tiden för
den dagliga promenaden på Corso.
Passagiata’n (promenaden) hade blifvit
förvandlad till en pilgrimsfärd till
Meleg-nano. Hela aristokratien hade skickat sina
ekipager till bataljfältet för att upptaga
sårade, på samma gång som
niunicipalite-tet ditsände kärror och vagnar.
Ett långt tåg af kalescher och landauer,
prydda med adliga vapen och körda af
kuskar i livréer, for ut genom porta Romana.
Jag såg milanesiska fruntimmer springa ned
på vägen, taga sårade uti armen, hjelpa
dem att sätta sig ned på vagnsdynorna och
sjelfva modigt stiga upp på kuskbocken,
ifall det icke fanns rum för dem inne i
vagnen.
Det finns knappt något palats eller större
hus i Milano, som icke visat den
varmaste gästvänlighet åt våra sårade. Man har
ansett det för en hederssak att vårda dem
som bröder, och de som återvändt från
batalj fältet ha nästan kunnat tro att deras
familjer skyndat dem till mötes.
Staden hade i dag på morgonen
återtagit sin hvardags-fysionomi. Nu är klockan
fem på aftonen, och ännu har jag ej hört
ett enda vivat-rop. Stora åkdon, lastade
med isstycken och betäckta med
halmmattor, foro redan tidigt af och an kring
gatorna, Bondqvinnor hemtade i korgar
ofantliga partier af körsbär, hvaraf man
uppradat små berg i alla fruktbodor. Zuaverne
åto deraf vackra qvantiteter på morgonen,
efter kaffet.
Gatskrikarne fästa de förbigåendes
uppmärksamhet på den populära litteraturens
nya produkter. Vreden och hatet har haft
fritt spel, och den milanesiska liiligheten
har gifvit sig luft i vers och prosa. Jag
tager på måfå ett häfte, på hvilket jag läser
följande titel: Testament del cont GiuUnj
sr/rits a Vercelli et lassaa a Milan (Grefve
Giulays testamente skrifvet i Vercelli och
efterlemnadt i Milano). Skriften är på vers.
Jag har ingenting annat emot denna poesi
på lombardisk patois, äu att den är något
långdragen.
Jag har också köpt en medalj
hängande vid ett trefärgadt band. Denna medalj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
