Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
207
bär på framsidan Victor-Emanuels
bröstbild med omskrift: Vittorio Emanuele, II re
italiano. Det bör märkas: re italiano och
icke re d’Italia. På baksidan ser man
följande inskrift: Ai difensori della
indipen-denza. italiana Cavour — Garibaldi 1859.
Jag tycker att denna lilla medalj,
hvilken man slåss om att få köpa, har en
mycket mera vältalig betydelse än många
affischer och proklamationer. — —
Hufvudpersonerna j>å krigsthcatcm.
(Se N:ris 20—23.)
Fältmarskalk v. Hess.
Frih. Heinrich v. Hess är född i Wien 1788.
Inträdd i tjenst 1805, deltog han, redan då anställd
vid generalqvartermästarestaben, med utmärkelse i
fälttågen ISOö, 1809, 1813, 1814 och 1S15. Vid
krigets slut var han major, och fyra ordnar
smyckade redan hans bröst. Under de nu följande
fredsåren sysselsatte han sig ifrigt med krigshistoriska och
militärgeografiska arbeten. 1830 blef ban som
öfverste utnämnd till chef för generalstabsafdelningen vid
den mobila korpsen i öfra Italien. Denna vigtiga
ställning bragte honom i det närmaste förhållande till
kommenderande generalen grefve Radetzky, hvars
förtroende han tillvann sig i högsta grad. Radetzky
insåg klart de reformer som behöfdes för att gifva
den österrikiska arméen en större skicklighet i
manövern, och Hess utförde skriftligen hans idéer i en
"fältinstruktion" och en "manöver-instruktion", hvilka
också, oaktadt allt motstånd af anhängarne af det
gamla, slutligen blefvo införda vid hela österrikiska
arméen ocli gjorde den till någonting helt annat än
den tidigare var. 1S34 kom Hess som generalmajor
och brigadchef till Mähren, men redan 1839 uppdrogs
honom ledningen af general (jvarterniäs t ar estabens
arbeten, i hvilken egenskap han 1842 befordrades till
fältmärskalklöjtnant. 1848 var han utnämnd till
öf-verköjnmendant för det då upprättade nation al garde ti
men Radetzkys önskan att äter ha honom vid sin
sida skaffade honom en ärofullare verkningskrets. I
Maj 1848 blef han generalkvartermästare vid arméen
i Italien, och i denna befattning förvärfvade han sig
de oförgängligaste lagrar. Under fälttågen 1848 oeh
1849 var det lian, som utkastade alla de vackra och
snillrika operationsplaner, hvilka hans åldrige, men
energiske och af soldaterne afgudade fältherre bragte
ill utförande. När Hess ankom till Italien, befann
sig österrikiska arméen i en bedröflig ställning:
endast 35,000 man stark, lägrad emellan de fyra fäst-
ningarne Pescliiera, Verona, Mantua och Legnago,
och från tre sidor hotad af liender. Men så snart de
första reserver hunnit ankomma, började Radetzky
sätta Hess’ djuptänkta planer i verket, och dessa
ledde till den ena mindre framgången efter den andra,
tills slutligen det stora slaget vid Custozza hade till
följd, att sardinerue drogo sig tillbaka inom sin» egna
gränser, och att ett vapenstillestånd afbröt
krigsoperationerna för året. Följande års fälttåg blef icke
långvarigt; det räckte endast fam dagar och slutades
med slaget vid Kovara. I sin rapport till kejsaren
erkände Radetzky, att den vida största delen i
förtjensten af fälttågets lyckliga utgång tillkom Hess.
Ännu samma är blef han chef för bela arméens
generalstab och fälttygmästare. Sin utmärkta
fältherretalang bar ban sedan dess ännu haft tillfälle att
ådagalägga vid koncentreringen af de österrikiska
arméerna under förvecklingarne ined Preussen 1850,
och som befälhafvare för de emot Ryssland nnder
orientaliska kriget uppställda arméer. Jemte Gyulai
ocli Schlick utnämndes han för någon tid sedan till
fältmarskalk och åtföljde kejsar Franz Josef till krigs
theatern i Italien.
Fältmarskalk v. Schlick.
Den entledigade Gyulais efterträdaie i
öfverbefälet öfver österrikiska arméen i’Italien, Franz
grefve von Schlick till Bassano och Weisskirchen,
härstammar frän en gammal och rik greflig familj I
Böhmen och är född i Prag 17S9. Ilans fader var
diplomat och hade bestämt sonen för samma bana.
Men redan 1808 stod denne i österrikiska kavalleriets
leder, och deltog i de följande fälttågen emot
Napoleon. 1 det stora slaget vid Leipzig erhöll han ett
farligt sår i hufvudet, som beröfvade honom det högra
ögat. Vid krigets slut var ban major, och avancera
de sedan under stilla garnisonslif småningom upp till
fältmarskalk-löjtnant. Först 1848 års händelser
öppnade för honom en mera framstående verksamhet.
Han blef guvernör i Krakau, men utbytte snart denna
plats emot kommandot öfver den arméekorps, som
från Gallizien skulle operera emot nngrarne. Det
vinterfälltåg ban med sin lilla korps utförde i norra
Ungern intager en utmärkt plats i krigshistorien. I
slutet af Febr. måste hans korps dock förena sig med
hufvudarméen, och han deltog nu i de följande
krigs-rörelserna i Ungern under Windischgrätz’, Weldons
och Haynaus öfverbefäl, och visade många prof icke
blott pä ihärdighet och djerfhet, utan äfven pä en
högre strategisk blick. Han blef efter krigats slut
general af kavalleriet, och 1S54 öfverbefälhafvare för
arméen i Gallizien, i hvilken egenskap ban
kommenderade en af de emot Ryssland under orientaliska
kriget uppställda korpserna. Till fältmarskalk
upphöjdes lian helt nyligen. — Schlick är en man af
hög, imponerande gestalt, och hans sköna hufvud
vinner i kvaft genom den svarta bindeln öfver ena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
