- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
215

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

215

Planeterna.

Låt dem smäda värt lif, — jag liar alltid det prisat

Och funnit det flöda af trefnad och fröjd,
Och till dess att en bättre planet man mig visat,
Mera vänlig ocli ljus, är med denna jag nöjd.
Sä länge som verlden förtrollar min syn

Med en läpp, med ett öga, sä skönt som hos dig,
Må gerna de tala om kloten i skyn, —

Denna jord är för dig dock, du hulda, och mig.

På Mercurius, der hvarje sekund kan dem bringa

Från soln nya strålar af ljus och behag,
Må gladare skalder för flickorna klinga,

Men der fins dock ej en mer förälskad än jag.
Ocli så länge för kärlek min sträng jag kan slä,

Och ditt öga mig leder pä tonernas stig,
Lät dem svärma och se Paradis i det blå, —
Denna jord är för dig dock, du hulda, och 111ig.

På vesterns planet, vid hvars strålar vi bruka

I skymningens stunder att vandra, vi tu,
Finnas flickor kanhända med sköten så mjuka,

Med blickar i dunklet sä sköna som du.
Men vore mer fager än drottningen ock

På kärlekens ö hvarje tärna för sig,
Dä aldrig jag sett dessa skönheter dock, —
Sä är jorden, du hulda, för dig och för mig.

Oeli de kalla planeter vid ändan af verlden,
Der solsken och skratt lika sällan bestås,
Om kyliga hjertan de sakna, sä är den

På jorden — den varan — tillräcklig, gudnåsl
O tänk, hvilken verld skulle skapas oss här,
Om de, som mot sällheten blott föra krig,
Skulle Hy till Saturni otrefliga sfer

Och lemna var jord åt dig, hulda, och mig!

Kopistens krönika.

D. 2 Juli.

I denna vecka har man i Helsingfors fått svettas
och haft qvalmigt och qväft, fullkomligt som man
föreställer sig att österrikarne för närvarande ha det
i Italien. Askan mullrar allt emellanåt, för en liten
regnskur är man aldrig säker, stundom blåser det
rätt tappert, men vackert är vädret ändå i det hela.

Om slaget vid Mincio, som det sista stora
fältslaget kallas, äro endast få detaljer ännu hit anlända.

Det var ett hett slag. En häftig storm grasserade
under bataljen; det var kanske den som sopade
österrikarne in i deras fyrkant. Kejsar Franz Josef
kommenderade sjelf sin armée, men har ej vidare tiji att
fortfara med kommandot; vigtiga regeringsbestyr,
heter det, ha kallat honom till Wien. Fransmännen
och sardinarne ha gått öfver Mincio. D. v. s.
Ku-bicon är passerad. Preussen mobiliserar — på
kammare.

Från Stockholm medför dagens post en lång
läkarebulletin om konung Oscars sjukdomstillstånd, som
tyckes antyda att den ädle konungens slut är nära
för handen, ltedan en längre tid har han lefvat i
en fullkomlig medvetslöshet.

Det vigtigaste inhemska samtalsämne utgör för
närvarande det pågående prestmötet i Äbo, som
kanske kommer att blifva af stort inflytande på mänga
lifsfrågor i vårt land. Hörande förhandlingarne är
här ännu ingenting annat bekant, än följande som
de i dag ankomna Aho tidningarne berätta. — Efter
det svensk gudstjenst i domkyrkan blifvit hållen,
dervid prosten Elirström frän Wasa predikade,
öppnades i tisdags mötet i synodalrummet, solennitetssalen
i f. d. akademiehuset, af erkebiskopen med några
helsningsord. (H. exc. generalguvernören, som i och
för mötet samma morgon hade anländt till orten, var
närvarande.) Derpå intogo officianterne vid
synodal-disputationeu sina platser, och förhandlingen af
densamma vidtogs med ett latinskt föredrag.
Disputa-tionen hade, som bekant, till ämne: "om
helgondyrkan", och var utgifven pä finska af mötets preses
prosten C. K. Forsman i Ilmola. "Förf. hade i sin
afhandling inskränkt sig till en historisk behandling
af det honom föreskrifna ämnet, såsom varande en
redan utagerad sak, om hvars egentliga betydelse
ingen meningsolikhet inom vår kyrka numera borde
komma i fråga. Hufvudsakligen emot detta förf:s
sätt att lösa sin uppgift opponerade sig först primus
opponens prosten C. J. Helander. Sedermera
uppträdde i ordning andre och tredje opponenterne, v.
pastorerne C. G. v. Essen och A. Warelins, samt
dessutom gymn.-Iektorerne G. E. Eurén och H.
Heikel, hvilkas inkast naturligtvis af hrr preses och
re-spondenter dels nöjaktigt besvarades, dels vederlades.
Med undantag af lektor Eurén, som talade ocli
besvarades pä svenska, fördes disputationen för öfrigt,
på finska språket samt leddes i allmänhet med myc.
ken dialektisk talang och pä ett sätt, som gjorde att
de talrikt närvarande åhörarne af båda könen äfven
med intresse kunde följa med densamma."
Disputationen afslutades med latinsk bön af preses. Middag
intogs i brunnssalongen i Kuppis, dit erkebiskopen
hade inbjudit ståndets medlemmar, generalguvernören
och en mängd civile och militäre anbetstnän. Efter
slutad måltid begaf nian sig åter till solennitetssalen,
der gymn.-lektorn d:r G. I. Lindström höll ett amin-1’
nelsetal öfver framl. erkebiskop Melartin. Sedan ta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free