- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
223

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

223

hade lyssnat till en sådan proposition, och
ännu mer, om något försök hade gjorts för
att ställa den i verket, det hade varit nog
att öfverhölja Englands diplomati med en
välförtjent vanära.

En lång notvexling följde på
förkastandet af denna österrikiska kabinettets andra
proposition. Palmerston gaf icke med sig;
Österrikes politik var halsstarrig som alltid.
Vapnen gåfvo utslaget till dess fördel; men
det skördar nn de frukter, som uppvexa
af utsådda draktänder. —gh.

Från kriget.

Slaget vid Sol/erino-Cavfiàna har genom de med
sednaste post hit anlända mera detaljerade
underrättelserna frän krigstheatern vunnit en ölcad betvden
het, sedan man erhållit tillförlitlig kännedom om
stridens storartade dimensioner. Inemot en half miljon
menniskor kämpade der mot hvarandra på en
slagt-linje, som hade en utsträckning af öfver 12 verst.
500 eldgap utöfvade under en lid af ]ö till 1(J
timmar oafbrutet sin förstörande verksamhet. I
synnerhet skola de franska refflade kanonerna hafva
anställt gräsliga härjningar i de österrikiska lederna pä
verkligen enorma afstånd. Engelska tidningar anse
detta slag för det största, som blifvit levereradt
sedan den stora bataljen vid Leipzig.

Vi skola här nedan försöka att med ledning af
de officiella rapporterna och några enskilda bref från
krigstheatern meddela en kort teckning af striden.

Österrikarnes första reträtt bakom Mincio synes
endast haft till ändamål att ingifva fransmännen ett
öfvermodigt sjclfförtroende, öppna för detn ett vidt
fält för en snabb utveckling af sina rörelser samt
sålunda sprida deras kolonner och utsätta dem för att
angripas isolerade af öfverlägsen styrka. Man erfar
ifrån Berlin, det Österrikiska kejsaren enträget
anhållit att. Preussen måtte uppskjuta sin diplomatiska
mellankomst, till dess en segerrik batalj vid Mincio
hade hunnit gifva Österrikes sak en fördelaktig
vändning. 1 Wien synes man med fullt förtroende hafva
afvaktat en segerbulletin och de första underrättelserna
om slaget, hvilka meddelade att Piemontesarne drogo
sig tillbaka för en öfverlägsen styrka, uppväckte
redan segerjubel. Nedstämningen i sinnena blef så
mycket djupare, dä underrättelsen om bataljens
verkliga utgång hunnit anlända.

Fransmännen läto icke föra sig i fällan genom
fiendens brådstörtade återtåg. Ju längre den
allierade armén framryckte, desto närmare slöto sig dess
kolonner tillsammans för att stödja hvarandra.

Natten emellan den 23 ocli 24 erfor man, att
österrikarne åter öfvergått Mincio och marscherade
upp i slagtordning. En batalj var oundviklig. Den
österrikiska armén hade ånyo ryckt fram och beredde
sig att spärra vägen till Mincio. Den hade besatt
Solferino, Cavriana och San-Cassiano, trenne
fruktansvärda positioner, och garnerade, understödd af
ett talrikt artilleri, alla höjderna ända till Volta.
Den unge kejsaren förde sjelf öfverbefälet, och
omkring honom befunno sig alla hans utmärktaste
generaler.

Endast en afdelning af Piemontesarne, som
framskjutit sina förposter till Pozzolengo, synes genom
Österrikarnes oförmodade anfall hafva blifvit
öfverraskad. Den slogs dock hjelteinodigt och lyckades
pä eftermiddagen efter erhållen undsättning drifna
fienden tillbaka. Den allierade armén tågade för
öfrigt fienden till mötes i god ordning och hela dagen
fortskred man, under oafbruten strid, eröfrande först
Solferino, och sedan den ena af fiendens positioner
efter den andra ända till Pozzolengo. Natten och ett
utbristande starkt oväder åtskilde de stridande och
betäckte österrikarnes återtåg, hvilket till följd häraf
icke blef oroadt af fransmännen. Demoralisationen
inom österrikiska armén synes dock hafva varit
ansenlig, enär de icke sedermera gjort något försök
att bestrida fransmännen öfvergången öfver Mincio.

Förnämsta äran af slagets utgång tillerkännes
allmänt general Niel, hvilken förde befälet öfver
franska centern, bestående af 35,000 man och mer än
tvä divisioner kavalleri. Hans korps manövrerade
under fiendens eld såsom vid ett öfningslägar pä
marsfältet. Sedan ban, ifrån klockan 4 om morgonen till
4i e. m. titan afbrott, med största energi fortsatt
striden, var fiendens center genombruten och slaget
afgjordt, ehuru kampen ännu fortsattes någon tid pä
begge flyglame. Niels utnämning till marskalk har
einottagits med jubel af bela franska armén.

Förlusterna ä hvardera sidan äro ännu icke med
säkerhet kända. Österrikiska arméns uppskattas till
3S,000 i dödade, särade och fängna. Do allierades
anses vara betydligt mindre. Personer, som besett
sjelfva slagfältet, hade bland de stupade räknat
ungefärligen tre Österrikare mot en fransman. Många
hade förlorat lifvet endast af öfveransträngning och
trötthet. Största delen af den allierade armén hade
uttågat pä fastande måge och fick icke före aftonen
tillfälle att intaga en munsbit. Hettan var olidelig
och franska soldaterna afsleto i brist pä vatten
bladen ifrån vinrankorna för att svalka sin af törsten
brännande gom. Sjelfva fransmännens kejsare hade
icke smakat en bit till föda, då han på
eftermiddagen intog sitt högqvarter i Cavriana i samma rum,
som österrikiska kejsaren pä morgonen bebott, och
kom i tillfälle att sätta sig ned till den dinér man
tillredt för denne. Det omtalas, såsom en pikant
anekdot, att tvenne barn, tillhörande värdan i üet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free