Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
lienska frihetsmannens förhållande i andra
delar af landet, så kan åtminstone ingen
förneka, att åtminstone i Venedig, under
ledningen af den utmärkte
fosterlandsvännen och statsmannen Manin, den nya
styrelsens åtgärder voro förestafvade af den
synbaraste moderation och praktiska
klokhet. Med hvarje dag förökade sig den nya
regeringens styrka och den allmännaste
tillfredsställelse var herrskande.
Det var under sådana förhållanden, som,
under loppet af maj månad, Österrikiska
styrelsen sände baron Hummelaur till London,
för att utverka sig Englands bemedling,
och söka att betinga sig så fördelaktiga
O O O
vilkor som möjligt med afseende å de
upproriska provinserna. Hvad Österrike icke
förmått uträtta med sina egna militära
krafter, det ville man nu, åtminstone till någon
del, uppnå genom Englands bemedling. I
öfverensstämmelse härmed var baron
Ilum-melaurs första proposition till lörd
Palmerston, att, faktiskt, båda provinserna
skulle återställas till Österrike, för att
erhålla en något modifierad styrelseform, men
under en österrikisk erkehertig. Härpå gafs,
såsom naturligt var, ett direkt afslag och
det i så bestämda ordalag, att baron
Hummelaur genast dagen derpå framkom med
en, hvad Lombardiet angick, synnerligen
frestande proposition: "Lombardiet skulle
upphöra att vara en österrikisk besittning
och förklaras för fritt, för att antingen bilda
en oberoende stat eller förena sig med
hvilken annan italiensk stat det behagade."
Intet anbud kunde hafva varil antagligare,
O O 7
om det blott inskränkt sig dertill; men hvad
gjordes till vilkor? Jo, ingenting mindre
än att Venedig skulle återställas till
Österrike. Den politik, till hvilken England
öppet bekänt sig, och soin det under många
år med noggranhet iakttagit, var att icke
göra sig till skiljedomare mellan suveräner
och deras undersåtare; allraminst kunde en
sådan mellankomst vara berättigad, då de
inre oroligheterna hade uppstått till följd
af regeringens tyranniska politik. Om dock
Sardinien, med Lombardiet och Venedig,
på ena sidan, och Österrike på den andra,
hade anhållit om Englands bemedling, så
hade en sådan åtgärd från Englands sida
åtminstone låtit tänka sig. Men såsoin
sakerna då stodo, när hela Italien faktiskt
var fritt, och endast det besegrade partiet,
Österrike, anhöll om Englands mellankomst,
till dess fördel; med hvad skäl kunde väl
England, utan att bryta med alla sina
härtills vidhållna traditioner i politiken, lägga
sig emellan, för att uppmana det segrande
partiet att öfvergifva hälften af sina vunna
fördelar, att lemna i sticket just detta
Venedig, som på det mest lysande sätt
försvarat såväl frihetens som ordningens sak,
för att återgifva Österrike hälften af de
besittningar, hvilka det med vapenmakt icke
varit i stånd att värja? Hvilken roll skulle
viil England, med den hyllning det öppet
egnar alla frihetssträfvanden, hafva spelat
1 historien, om det hade gjort ett
bemed-lingsförsök på dessa grunder? Men, å en
annan sida, hvad utsigt hade väl England
till framgång, om det åtagit sig den
erbjudna medlarerollen? Man kan sluta
dertill af det svar Haynau erhöll nära ett år
derefter, då han, den 2 april 1849, i
spetsen för en stor österrikisk armé, hvilken
det emellertid hade lyckats att ånya lägga
Lombardiet under oket, uppmanade
Venedig att utan uppehåll underkasta sig
Österrike, med hotelse af straff i händelse af
vägran. Manin hänsköt frågan till den re-
D D
presentativa församlingen; denna afgaf
enhälligt följande svar: — "Den Venetianska
statens representativa församling besluter,
att Venedig bör med alla krafter motsätta
sig Österrikes anfall; för detta ändamål
beklädes presidenten Manin med oinskränkt
makt." Detta var det lakoniska svar man
sände Haynau; och Farini förmäler att
omedelbart derpå aderton familjer oombedda
skänkte icke mindre än 275,000 p. st. (nära
2 miljoner rub. s:r) till skattkammaren.
Och det var denna stat, som lörd
Palmerston, enligt torypartiets åsigt, hade bordt
göra till sin uppgift att återställa åt
Österrike. I sanning, om man för ett ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
