Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
sentationsreformen. Detta gästabud, i och
lör sig oskyldigt nog, väckte emellertid på
högre ort farhågor, hvilka tycktes så
mycket mera grundade som man på gathörnen
i Stockholm fann en proklamation anslagen
till "5,000 medborgare" att infinna sig på
platsen utanför hotellet, der denna bankett
ägde rum. Likväl var det endast
myndig-heternes skuggrädsla, som kom
befolkningen att rigta sin uppmärksamhet på
banketten och det till en grad, som den väl
näppeligen förtjenade. Sällskapet åtskildes
redan kl. 7 på aftonen. Men då
skymningen inträdt, församlade sig en mängd
pö-bel, som under högljudt oväsen drog
genom gatorna och på några ställen utslog
fönstren, bland annat i det hus, der en af
adelns inflytelserikaste konservativa
medlemmar, presidenten von Hartmansdorff
bodde. Dessa våldsamheter förnyades flera
aftnar årad, så att de slutligen endast
medelst blodsutgjutelse kunde stillas: flera
menniskolif uppoffrades för detta pöbelns
öfverdåd. Regeringen begärde 150,000 R:dr
B:ko till förstärkning af garnisonen i
Stockholm för att betrygga ordningen och
lugnet i hufvudstaden och kunna hindra hvarje
försök af illa sinnade personer att störa
riksens ständer i friheten af deras
öfverläggningar. Först den 30 mars höll re-
OD D
formvännernas sällskap ånyo ett
sammanträde, vid hvilket man öfverlade om ett
nytt reformprogram, som skulle
föreläggas konungen. Oenighet inom sällskapet
betog snart detsamma all betydelse.
De äfven öfverallt i landsorten bildade
reforinsällskaperna jemte nyssnämnde s. k.
Marsoroligheter medförde 1844 års ministers
fall. Konungen uppdrog åt dåvarande
landtmarskalken grefve Sparre, en man af strängt
konservativa grundsatser, ledningen af den
nya ininistéren. Men i densamma
inkallades tillika några medlemmar af det liberala
partiet, bland desse den unge professor
Genberg, som uti Stockholms
reformsällskap uppträdt ganska frisinnadt. De nya
ministéren, som på detta sätt tillkom den
10 april, var sammansatt af följande per-
soner: grefve Sparre, justitiestatsminister,
friherre Stjerneld, utrikes, v. Hohenhausen,
chef för landtförsvars departementet,
Ehrenstam, chef för sjöförsvarsdepartementet,
Sandströmer, linans-, Fåhraeus, civil-,
Genberg, ecklesiastik minister, samt Wallenstén
och Günther, utan departement. En
konsultativ rådsplats uppdrogs sedermera åt
Gripenstedt, en ung militär, som under de två
föregående riksdagarne stått på de liberalas sida.
Knappt hade tre veckor förflutit innan
de nya ministrarne förelade ständerna ett
förslag till ny riksdagsordning, hvarigenom
den nuvarande indelningen i stånd,
äfvensom af börd beroende och med embete
förenad representationsrätt, komme att
upphöra. Representationsfrågan trädde dock
till en början genast i bakgrunden för den
yttre politiken, då Sverige föranleddes att
uti Schleswig Holsteinska kriget spela
ro-len af väpnad medlare mellan Tyskland
och Danmark. Ständerna hi mförlofvades
den 24 oktober 1848.
I början af följande året afled chefen
för sjöförsvarsdepartementet, Ehrenstam,
en utmärkt man, som under den korta tid,
han förestått sitt departement, uträttat
mycket. Han hade förordat den s. k. stora
flottan, en åsigt, som hyllades af den unga
prins Oskar, hvilken egnat sig åt
sjöväsendet. Då nu en ny chef för
sjöförsvarsdepartementet skulle väljas, uppstod en
hål-tid strid mellan hofpartiet och konseljens
liberala ledamöter: det förra önskade en
sjöofficer, i öfverensstämmelse med prins
Oskars åsigter, de sednare fordrade deremot
grefve Platen, som yrkade på ett mindre
kostsamt kustförsvar. Den sistnämnde inträdde
också tre månader derefter i konseljen.
Vid 1850 års riksdag upptogs
representationsfrågan till afgörande. Men under det
pressen och allmänna opinionen icke
visade sig obenägna för det af ministéren
framlagda reformförslaget, yttrade sig bela
hofpartiet i en försmädlig ton om konungens
förslag. Det troddes allmänt att reformens
motståndare vunnit på sin sida den unge
thronföljaren, hvilken med ungdomlig ifver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
