Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
230
upphöjda lefnadsmàl, ntan ätt städ«e sätta sitt dyra
lif på spel, inträdde Giacomo Antoiielii uti det stora
seminarium i Rom.
Uti våra skeptiska länder ingår man i ett
seminarium uti afsigt och hopp att genom den
sakramen-terliga vigningen helgas till prest: Antonelli var fast
besluten att aldrig varda delaktig af denna nådegåfva.
Ty uti den katholska kyrkans hufvudstad blifva de
mera intelligenta leviterne magistratspersoner,
prefekter, statsråd, ministrar. Pastorer fabriceras endast af
de förtorkade frukterna. Antonelli utmärkte sig sä
mycket framför mängden, att han med Guds hjelp
undgick ordinationens sakrament. Han har aldrig
läst en messa, har aldrig emottagit någon bikt, jag
är temligen säker, att lian sjelf aldrig biktat sig.
Han visste att förvärfva sig Gregorius XVI:s vänskap,
hvilken helt visst var honom nyttigare än alla
kristliga dygder. Han blef prelat, magistrat, prefekt,
generalsekreterare uti inrikesdepartementet och
finansminister. Hvem kan säga, att han icke valt den rätta
vägen? En finansminister, så okunnig han än ma vara
i allt hvad som rörer finansvetenskapen, förtjenar på
sex månader mera penningar än alla röfvare i
Son-nino tillsammantagna på tjugu år.
Under Gregorius XVI hade han varit reaktionär
till sina tänkesätt, för att göra sig sin herre angenäm.
Vid Pius IX:s thronbestigning aflade han en liberal
trosbekännelse, af samma anledning. En röd hatt
och en portfölj blefvo lönen för hans förändrade
öfvertygelse, och ådagalade för Sonninos invånare
klarligen, att sjelfva liberalismen är mera inbringande än
strätröfveri. Hvilken lexa för dessa bergsbor! De
kunde se en af de sina promenera i vagn med fyra
hästar framför kasernerna, och soldaterna presentera
gevär, i stället för att lägga an uppå honom.
Han bemäktigade sig’ snart den nye påfven lika
som den gamla, och clet visade sig att bästa methoden
till vinnande af en hållpunkt på folk icke är den att
anhålla folk pä landsvägen. Pius IX, som för
honom ej hade några hemligheter, förtrodde honom sin
önskan att afskaffa de herrskande missbrnken, utan
att för honom dölja sitt bekymmer öfver de
svårigheter, detta måste medföra i hans ställning. Antonelli
tjenade den helige fadren äfven uti hans obeslutsamhet.
Såsom president för Stats-coiisultan föreslog han
reformer, och i egenskap af minister uppsköt han dem.
Ingen utvecklade så mycken verksamhet som ban uti
förberedandet af 184.8 års konstitution, ej heller
någon uti våldförandet af densamma. Han sände
Pu-rando att marschera mot österrikarne och
des-avou-ërade honom sä snart han kommit i handgemäng.
Ur ministéren drog han sig tillbaka, såsnart han
såg att faror hotade dess bestånd: men han
understödde påfven i hans hemliga opposition emot
ministrarne. Rossis mord föranledde hos honom allvarliga
betraktelser. När man gjort sig det besväret att
komma till verlden uti Sonnino, så vill man sanner-
ligen ej låta nedstöta sig af en bandit; tvertom.
-Han bragte påfven och sig sjelf i säkerhet till Gaeta
och spelte der rollen af en statssekreterare in partibus.
Ifrån denna exil daterar sig den allmakt, han
utöfvar öfver den helige fadren, hans rehabilitation i
österrikarnes aktning, och sjelfva enheten i hans
politiska uppträdande. Ingen inre strid mer i hans
politiska lif. De hvilka beskyllde honom för vacklande
mellan folkets väl ocli sina egna personliga intressen,
hafva blifvit bragte till tystnad. Antonelli vill
återställa påfvens absoluta myndighet, endast för att sjelf
efter godtycke förfoga deröfver. Han förhindrar hvarje
närmande mellan Pius IX och dess undersåtare, han
anropar den katholska kristenhetens kanoner om hjelp
till Roms eröfring. Han chikanerar fransmännen,
som för honom låta döda sig, han tillsluter öronen
för Napoleon Ill:s liberala (?) råd och uppmaningar,
han förlänger afsigtligt sin herres landsflykt, han
redigerar de lysande löftena i bullan rnotu proprio, allt
under uttänkande af medel att kringgå dem.
Ändtligen återvänder han till Rom och i en tid af tio år
beherrskar han en bäfvande gubbe och ett i kedjor
fängsladt folk och motsätter alla diplomatiens rådslag
och hela Europas vilja ett passivt motstånd. Krampaktigt
fasthåller han sig vid makten, obekymrad om framtiden ,
missbrukar den närvarande stunden — och förökar med
hvarje dag sin rikedom — efter modet i Sonnino.
Ar 1859 har han en ålder af 53 är. Han har
bibehållit sig ung, hans kropp är smärt och kraftig, hans
helsa är en bergsbos. Hans breda panna, glansen i
hans ögon, hans örnnäsa och hela öfra delen af hans
figur ingifva vid första anblicken en viss förvåning.
Intelligensen upplyser blixtlikt detta bruna
mores-coansigte. Men hans grofva käkbvggnad, hans länga
tänder, hans tjocka läppar vittna om de råaste
sinnliga lustar. Man anar, att det är en minister,
inympad i en vilde. Då han vid ceremonierna i den
heliga veckan assisterar påfven, är lian präktig att se
med sin impertinens och sitt föraktfulla skick. Han
vänder sig tid efter annan om till den diplomatiska
läktaren, och betraktar utan att röra en enda af
skrattmusklerna de arma gesandterne, hvilka han från
morgon till afton leder vid näsan; man har tillfälle
att beundra en skådespelare, som trotsar sin publik.
Men när han i en salong stadnar framför ett vackert
fruntimmer, när han i den omedelbaraste närhet
samtalar med henne, klappar henne pä skuldrorna och
med ögonen uppslukar hennes barm, dä igenkänner
man skogsmenniskan och med tänker en rysning pä
de resandes öde, hvilka uti en postvagn skulle hafva
mött honom pä en skogsväg.
Han bor i Vatikanen, i rummen ofvanför dem
påfven bebor. Romarne fråga med en ordlek, hvem
som är högre uppsatt påfven eller Antonelli.
Alla samhällsklasser egna honom ett lika djupt hat.
Concini sjelf var icke lijertligare afskydd. Plan är den
enda man, öfver hvilken folket är enigt i sitt omdöme.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
