Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30.
Den 25 Juli.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt àr 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
|]n Sprätts lefnadshistoria
(Se N:o 28.)
Men hvad som isynnerhet
karakteriserade Brnmmell var en orubbelig säkerhet;
det var en inbilskhet af det slag, som
genom sjelfva öfverdriften af affektation
blifver munter och behaglig, och som
derigenom förlorar sin stötande egenskap.
En dag frågade inan honom pä klubben:
Brnmmell, hvar i verlden liar ni ätit
middag i dag? — "Ah! svarade ban, jag har
spisat hos en individ vid namn 11... Jag
kan förmoda, att. ban önskar tillvinna sig
min uppmärksamhet; derföre har ban gifvit
middag för mig. Jag hade sjelf åtagit mig
bjudningarne; jag hade inviterat Alvanley,
Picrrepoint och några andra: middagen var
oklanderlig; men, mina vänner, j kunnen
tänka er min förvåning, dä jag ser hr R ...
halva den djerfheten att sätta sig ned och
äta middag med oss!"
Såsom man vet, existerar i London den
mest skarpa gränsskillnad mellan West-End,
det qvarter, der den förnäma verlden är
boende, och City, qvarteret för
handels-verlden. Den, som har några anspråk på
fashion, vill icke gerna vidkännas någon
beröring med City. För Brnmmell var det
fullkomligt ett terra incognita. Han
frågade, hvar man ombytte hästar på vägen.
En dag inbjöds han af en rik köpman till
en middag i City. "Jag skall gå in derpå,
svarade ban, med vilkor att ni ej omtalar
det, för någon." Men det var icke alltid
Brnmmell, som vid detta slags drift fick
behålla sista ordet; City hämnades stundom
med repartier af det mest dräpande slag.
En beryktad bryggare, hvars namn ännu
återfinnes på murarne af alla stenhus i
London, alderman Combes, spelade en afton
med Brutnmel på klubben och förlorade
efter hvartannat tjugufem ponies (en pony
vill säga 25 guinéer). Brummell uppsteg,
bugade sig allvarligt för sin medspelare
och sade, i det han strök guinéernai fickan:
"Tack, alderman, för framtiden skall jag
endast dricka af eder porter."—"Jag ville
önska", svarade aldermannen kallt, "att alla
andra oduglingar i London ville göra
detsamma."
Det som är betecknande för
Brummell är, att man icke känner till, att ban
en enda gång under loppet af sin firade
fashionabla bana varit kär. Han
koncentrerade all sin ömhet på sin egen person.’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
