Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
242
jakten "Häradshöfdingen.’1 Caravaggio
hade redan något tidigare begifvit sig ut på
landet. Så blef af vår lilla qvartett helt
plötsligen du ensam qvar i Helsingfors.
Just derföre att du yttrade ett så stort
förakt för hela min resa, beslöt jag genast
att särskildt plåga dig med någon liten
beskrifning om densamma. Och för att bringa
din förargelse till sin höjd, skulle denna
beskrifning komma dig tillhanda under
ingen annan än Jyväskyläs poststämpel, —
det var min fasta afsigt.
Men förlåt mig: korrespondera från
Jy-väskylä, det kan vara lätt att vilja, men
är svårare att göra. Jag säger detta
ingalunda till den nätta ocli uppblomstrande
stadens melin. Men jag skall berätta dig
någonting. Jag kom till Jyväskylä en
måndagseftermiddag. Min första fråga var: när
går posten härifrån till Helsingfors? Den
har just nil afgått, var svaret. Men när
går den nästa gång? Icke förrän nästa
söndag. Från måndag till söndag således
ingen möjlighet! Du ryser, Ultramarin,
vid tanken på sådana kommunikationer i
det nittonde seklets sednare hälft!
Jag fick derföre uppskjuta ditt plågande
ända tills nu, då jag åter sitter i min egen
länstol här i Helsingfors, och får sända
dig mina epistlar med den ypperliga
stadspost, som existerar endast i min inbillning
och derföre i hvilket ögonblick som helst
står mig till tjenst.
Men plågar jag dig verkligen med dessa
bref, min gode Ultramarin ? Ah nej, jag
pratar blott. Jag vet nog, att stode du
också midtuti den lombardiska fyrkanten
och kanonerna ännu dundrade på alla
sidor omkring dig, så skulle du dock med
lika stor begärlighet som någon läsa hvarje
rad, som hade att berätta dig någonting
aldrig så litet nytt och intressant från ditt
eget land. Och nu, nu har du under min
frånvaro skaffat fred åt Europa, de stora
politiska och strategiska bekymren ha fallit
bort från dina skullror, och så mycket mera
hugad bör du derföre i denna stund vara
att lyssna till diq gamle väns rhapsodiska
berättelser om hvad han under sina hastiga
ströfverier på ångbåtar och skjutskärror
fått se och erfara och anmärka.
Jag börjar min berättelse.
Det var till Wiborg jag först styrde
min kosa. Jag for med ångfartyget
"Victoria." Ingenting är för mig angenämare
än en ångbåtsresa, nemligen när ångbåten
är god, när vädret icke är dåligt, och när
sällskapet har uti sig helst några små
elementer till trefnad.
"Victoria" kan visst vara ett fartyg af
många förtjenster; det går snabbt och är
kanske på sitt sätt väl inredt. Men för
den som söker ett nöje i resan är det icke
ett godt fartyg. Det är beräknadt belt och
hållet för fult väder. Det har en salong
på däck, som säkert beprisas mycket i
regn- och snöväder, men som i vackert
väder så mycket mera förtjenar att
förbannas. Omöjligt att röra sig, att få sig
en ärlig promenad ombord der; man har
endast att ställa sig vid skorstenspipan och
svettas och beklaga, att det vackra vädret
icke tillåter en att draga nytta af den
präktiga salongen. Du kan förstå, bror
Ultramarin, huru pass angenäm en resa på det
viset må blifva. När jag reser, så reser
jag icke efter fult väder, och derföre reser
jag aldrig vidare med ångbåten "Victoria."
Farleden från Helsingfors till Wiborg
har just icke mycket för skönhetssinnet att
erbjuda. Den finska kustens yttre
skärgård är, som du vet, öfverallt sig lik. Låga,
skrynkliga, kala eller fattigt bevuxna
klippor; — en lapp odlad jord, eller en koja,
visar sig ej oftare, än att den resande
jemnt och nätt uppehälles i sitt vetande,
att ban far förbi ett land, som är af
menniskor taget i besittning. Ett par punkter
i denna farled ha dock förmånen att
räknas till s. k. vackra ställen. Det är der
vägen går genom trånga sund och de
kringliggande holmarnes vegetation är något
litet rikare. Pellinge-sund nämnes som det
allra vackraste stället. Skada blott, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
