Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
att de sökte hvem de uppsluka månde.
Fägnesamt att se spekulationsandan så
långt kommen i vårt kära land, om den
också denna gång icke tycktes hugnas med
något synnerligt uppmuntrande resultat.
Efter en half timme lyftades ankar och
resan fortsattes utan vidare uppehåll till
Wiborg.
En vecka i Neapel.
Bidrag till afl. konung Ferdinand II:s
karakteristik, af "en parisiskan, — ur ’’le
Monde illustre."
Neapel är verldens vackraste stad; det
är en erkänd sak, ty — "se Neapel och dö"
— är en sats, som bevisar att sedan man
beundrat den staden, det är bäst att
begifva sig till en annan verld; emedan i
fråga om utsigter ingenting mera skall kunna
förtjusa en här nere.
Hela verlden känner också det fordna
Parthenopes läge; jag behöfver derföre icke
gifva någon geografisk beskrifning
deröfver; men en sak, som är allt för sällsynt för
att kunna förbigås med tystnad, är att den
morgon jag anlände, som ändå var den 15
Aug., himlen var grå och en tjock dimma
hade utbredt sin sorgliga slöja öfver denna
vanligtvis så strålande och sköna stad.
Ni kan icke föreställa er den förtret och
förlägenhet som detta åstadkom hos några
neapolitanare, hvilka liksom jag voro
passagerare på Montgibello. Man hade
kunnat tro att de vid åsynen af dimman
alldeles hade tappat bort sina koncepter, och
det förhöll mig verkligen också litet så,
ty alltsedan vi lemnat Frankrike hade
Neapels sköna himmel blifvit lofsjungen af
dem på alla möjliga sätt, och dessa
lof-sånger hade åtföljts af en så föraktlig blick
på vår franska sol, att min patriotism
derigenom hade blifvit djupt sårad. Jag
upprepar det ännu: deras ansigten blefvo lika
dystra som atmosferen; och denna hemska
färg gjorde jag ännu dubbelt starkare ge-
nom mina gäckerier, det måste jag till min
egen skam bekänna.
— Det dor är då, sade jag dem, denna
Neapels sköna himmel, som icke eger sin
like! Men vår himmel är ju fullkomligt
lika ful i Paris, och man behöfver alls
icke resa fyrahundra lieues för att se den.
Men ack! huru solen hämnades öfver
mina begabberier. En timme derefter
förgyllde den staden, och ända till min
afresa förlorade jag den icke ur sigte ett
enda ögonblick, icke ens om natten, ty då
var det åter månsken, och Neapels måne
är fullt ut lika lysande som vår sol; mina
ögon svida ännu bara af att tänka derpå.
Från solen och månen till konung
Ferdinand synes mig vägen vara anvisad af
sig sjelf. Verkligen, hans neapolitanska
majestät är en mycket vacker karl. Han
är stor, starkt bygd, bär skägg, har en
ganska ståtlig hållning, och när han säger:
"min stamfar Ludvig XV", som händer
ofta nog, så tänker inan att ban icke
van-slägtats från sin ätt, i fysiskt afseende
nemligen, ty qvittret är på intet vis likt
fjädrarne, för att tala med ordspråket; och om
jag icke vore född på de tre konungars dag,
hvilket plantat uti mig en djup vördnad
för allt hvad krönta hufvuden heter, skulle
jag säga att Ferdinand påminner mycket
mera om en lazzaron än om en ädlinjr;
o -
men jag skall nog akta mig för att göra
mig skyldig till en dylik ogrannlagenhet,
isynnerhet som jag blifvit på det nådigaste
sätt bemött af lians majestät, då jag hade
hedern att blifva emottagen at’ honom.
Min presentation försiggick i hans
kabinett; och efter de tre
vördnadsbetygel-serna, hvilka höra till ordningen der liksom
här, bugade jag mig ned för att kyssa hans
hand, som etiketten der bjuder, då ban
hastigt drog den tillbaka, men likväl på
ett sätt som lät mig skönja dess hvithet
och dess vackra form; en sak hvaraf han
sjelf är högst intagen.
— Hvad är det som mest har behagat
er i vårt vackra land? frågade han mig
vänligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
