Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
246
i det de påstå att förbudet endast utgår
ifrån henne, och det af idel fruktan för
jemförelser. Det är möjligt.....*)
Men det som åtminstone utgår från
konungen, det är t. ex. den vandalism
hvarmed han låtit bortföra från Neapels
museum alla de berömda qvinnliga statyer,
hvilka funnits der sedan fordna tider.
Sålunda äro Venus Callipyge, Titians Danae
och en mängd andra mästerstycken icke
blott inlästa, utan inmurade, af fruktan för
möjlig olydnad.
Och af honom är också den
besynnerliga idéen att ha dömt dansöserna vid
Neapels theatrar att bära dessa förskräckliga
gröna pantalonger, som göra de stackars
varelserna lika grodor som göra sina skutt
i ett kärr.
*) Det är "une Parisienne" som talar! Öfvers.
Hufvudpersonerna på krigs theatern.
(Se N:ris 20—23, 26.)
Marskalk Mac Mahoii.
Som slut på våra korta skildringar af det
Italienska krigets förnämsta personligheter meddelas här
en hittills försummad teckning af den mest framstående
af de fransyske härförarne.
Marie-Edme-Patrik-Maurice deMacMahon är född
1808 på slottet Sully (Saoue-et-Loire, och
härstammar från en gammal irländsk familj, som redan efter
Stuartarnes fördrifvande frän England öfverflyttade
till Frankrike. 1825 kom han in i krigsskolan i S:t
Cyr och utgick efter tvenne är derifrån som officer
vid generalstaben. Efter fem års tjenst kom lian för
första gången öfver till Algeriet, och utmärkte sig
geiinst der genom sällsynt mod och beslutsamhet. Man
erhöll också den ena utmärkelsen efter den andra,
och var alltid en af de yngste bland officerarne i sin
grad. Redan 184!) blef han brigadgeneral, och fick
snart derpå tillfälle att ådagalägga sin organiserande
talang som guvernör först för provinsen Oran, sedan
för Constantineh. 1852 utnämndes han till
divisionsgeneral. Det orientaliska kriget kallade honom till
Europa, och lian erhöll på Krim befälet öfver den
division Canrobert tidigare hade kommenderat. Dagen
för Malakoff-tomets bestormning, d. 8 Sept. 1855,
var Mac Mahons stora hedersdag; det var lian som
gick i spetsen för de stormande, och besannade de
ord han dagen förut hade sagt åt Niel: "Jag skall
komma in dit, och var öfvertygad att man icke
kastar mig ut derifrån som lefvande."
Efter Krimska fälttågets slut emottog han åter
befälet öfver en division i Afrika och utfördo 1857
nya glänsande bragder emot Kabylerne. 1858 blef
har utnämnd till öfverbefälhafvare för landt- och
sjötrupperna i Algeriet, och i början af detta är, vid
italienska arinéens uppsättande, till chef för 2:dra
korpsen af denna armée. Efter segern vid Magenta,
hvaraf äran i första rummet tillhörde honom, erhöll
han, som hvar och en minnes, värdigheterna af
marskalk af Frankrike och hertig af Magenta.
En fransysk militär skildrar Mac Mahons
personlighet pä följande sätt: "Till sin fysik är han af eu
kraftfull helsa. Aldrig sjuk, oaktadt sin långa vistelse
i Algeriet, eger han en ovanlig rörlighet, och
bosvä-ras icke af den höga grad af välmåga, som är nästan
alltför allmän hos den franska arméens högre
officerare. Han är också en särdeles skicklig, och
isynnerhet djerf ryttare. På sina stora engelska hästar
har han ofta utfört verkliga mästertag i ridkonsten,
hvilka soldaten med beundran älskar att omtala. Jag
har sett honom till häst genomfara sin algieriska
provins i alla riktningar, inom några dagar och hela
tiden i galopp; han red 40 à 50 lieues om dagen,
och satte i svär förlägenhet de lokala auktoriteterna,
hvilka icke förmådde följa sin snabbe chef, oaktadt
all deras goda vilja att göra honom sin kur."
"Som krigare eger marskalk Mac Mahon en
egenskap, som var högt uppskattad af Napoleon I, och
som förtjenar att vara särdeles värderad: lian är lycklig.
Han mötes aldrig af sådana tillfälliga motgångar, som
oberoende af någons tillgörande alltid kunna inträffa
och öfverkorsa de bäst utkastade planer. Allt hvad
ban företager sig kommer till ett lyckligt slut, och
det är lätt begripligt, i huru hög grad han derigenom
måste ega arméens förtroende. Mac Mahon besitter
i högsta mätt de egenskaper, som ibland krigare äro
de mest värderade: tapperhet, rättskaffenhet,
opartiskhet, frikostighet, detta rättframma och otvungna
väsende, samt denna fina hederskänsla, hvilken, som
man säger, blir allt niera sällsynt i våra dagar, men
för hvilken man inom arméon är passionerad. Till
alla dessa förtjenster måste ännu läggas hans milda
och intagande lynne och hans stora omsorg om sina
soldater. Jag har flera gängor hört honom upprepa:
"Man anar icke af hvilken vigt det är i krig att låta
soldaterne få sin soppa i rattan tid."
"Dessutom, hvad som icke är utan stor
betydenhet i vära dagar, har den nye marskalken börd,
förmögenhet och förbindelser med den gamla
aristokratiens inest ansedda familjer."
"Hertigen af Magenta är icke blott en af de
militäriska personligheter, som åtnjuta den mesta
sym-pathi inom alla leder( mera än så, haus namn är en
fana, och arméen följer denna med glädje och
förtroende, emedan den vet, att hurudan än den storm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
