Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 12 September.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt år 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
Ännu ett par ord i en gammal fråga.
ßörande frågan: "en nation, ett språk"
har i Papperslyktans spalter rådt en lång
tystnad. Orsakerna dertill ha varit flera.
Deribland främst den, att frågan under
tiden i tvenne andra blad, H:fors T:gar och
Wiborg, blifvit betraktad från [ungefär
samma synpunkt som i detta, då deremot från
den motsatta sidan ingenting af betydenhet
på länge låtit höra sig.
Emellertid tager jag för afgjordt, att
motparten ingalunda ännu ämnar låta
striden hvila, och jag väntar mig att innan
kort åter få höra dess grofvaste kanoner
spela. Det är för att rangera mig till en
sådan ny batalj, som jag anser nödigt att
tillägga några korta ord till hvad jag
sednast i frågan har skrifvit.
Det resultat, till hvilket jag anser mig
i mina sednaste artiklar i frågan (se N:ris
25 och 27) ha kommit, är att medfödda
gemensamma tankar och känslor, intressen
och sympathier, äro det enda, som
rätteligen kan bestämma hvad en nation är. Och
att gränserna för dessa medfödda
gemensamma tankar och känslor icke sammanfalla
med språkgränserna det bevisa exemplen
af Schweitz, Amerika o. a.; att de icke
heller sammanfalla med riksgränserna, det
bevisas af Österrike, Turkiet o. a.
Sådana gemensamma tankar och känslor
kunna icke skänkas menniskobarn genom
födseln eller deri första uppfostran, derest
icke fäder och förfäder i långa tider delat
öden med hvarandra, kämpat, fröjdats och
lidit tillsammans, samt sjelfständigt
skapat och utvecklat egendomliga seder, lagar
och inrättningar. De kunna således sägas
vara ett verk af historien.
I förbigående må det anmärkas, att det
gemensamma sättet att tänka och känna,
hvarom så väl hr J. V. S. som jag-redan
haft mycket att tala, är ingenting annat
än hvad man med ett ord benämner:
na-tionalanda. Om detta ord i vår polemik
icke blifvit begagnadt, så kommer det
således icke af "begreppsfattigdom", såsom
hr — er— i H. T. N:o 59 behagat uttrycka
sig. Samme hr —er— har i det ena ordet
trott sig finna lösningen af hela den
omtvistade frågan. Ordet är dock icke nytt,
och är utan tvifvel för hr J. V. S. af
gammalt bekant, liksom för mig. Men att
ordet nationafanda lika litet kan låta oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
