Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1859.
JSd 38.
r.c/sezmsc
Den 19 September.
SSL.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veckan.
Prenumerationspris i Helsingfors för lielt år 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
En liten rundresa inom eget land.
VII.
(Pungaharju. Skogsvaktarebostüllet. Album.
Polemik i skogen. Gamla minnen.)
Pungaharju, den vidtberömda åsen, såg
jag icke nu tör första gången. Den var
mig sedan min ungdoms gladaste dagar
särdeles väl bekant, tillochmed mera
bekant än något annat af de ställen jag
under bela denna resa passerade.
Och det var icke utan att när jag nu
stod vid Tuuuansalmi och återsåg den vackra
tafla, soin öppnar sig redan vid detta sund,
jag kände mig ganska stolt öfver att kunna
räkna ett sådant ställe ibland mina
ungdomsvänner.
Allt var i det bela sig fullkomligt lilit,
såsom det var för fjorton år sedan. Ett och
annat nytt spår af prydande och putsande
menniskohänder föll mig dock straxt i
ögonen. Den röda verststolpen der emellan
träden på den lilla holmen midtuti sundet,
— denna namnkunniga verststolpe, hvilken
är af en så förunderlig effekt uti taflan, —
var ej mer densamma som förr; man hade
bestått en ny, men denna thyvärr hvarken
så poetiskt tillyxad eller så lyckligt place-
rad som den gamla. På samma holme
hade man nu också uppfört ett litet öppet
tempel, men som olyckligtvis var ganska
fult både till form och färger.
Färjkar-larnes koja på andra stranden såg
snyggare ut än fordom, och sjelfva
skogvaktarebostället deruppe på åsens rygg, hvilket
ännu då knappt timmermännen hade
lemnat, prunkade nu emellan träden i den
grannaste gula färg.
Jag fördes öfver sundet, och begaf mig
uppför den branta backen till
skogvaktarebostället. Redan vid de första stegen
märktes städning och vård, såsom man i en
kronopark kan ha rätt att vänta — äfven
på andra dagar än när guvernörer väntas
till stället —, och detta förminskade
ingalunda intryckets behag.
Skogvaktarebostället med sina tre
gästrum var i den mest förtjusande ordning.
Väggar, golf, möbler, allt var vackert och
rent och snyggt, som om huset hade
blifvit inredt ett par dagar förut. Men
beklagligtvis var värdskapet icke i lika godt
skick som huset. Min fantasi hade på
förhand uppdukat för mig ett så poetiskt
litet middagsbord deruppe i detta
"jagt-slott", att hvarje förtäring på mindre poeti-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
