Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
ska ställen under den dagen hade synts
mig föraktlig. Men fantasien spelade mig
åter den gången ett rätt hederligt spratt.
Ett kropp och själ mindre uppfriskande
middagsmål, än det jag der bekom, hade
knappast någon gästgifvaregård kuunat
bjuda mig. Jag vill dock ej fördenskull
fördöma ställets köksdepartement; ty detta
var i sin helhet synbarligen förvirradt
genom det väntade höga besöket.
Nästan mitt första var att begära fram
det stora album, som finnes der för att
förvara de besökandes namn. Många tjog
af blad äro redan fyllda med namn och
tankar och utgjutelser af alla slag. Det
är ett stort nöje att bläddra i en sådan
bok. Förstår man litet att läsa emellan
och under och bakom raderna, så bar man
der en bel "comédie humaine." Här ha
landets högste styresmän uttalat
djupsinniga poetiskt-politiska tankar; har ha små
gymnasister och mamseller uttryckt sin
naiva förtjusning; här har den ena fröjdats,
den andra suckat, den tredje hoppats, den
fjerde hånat; — åh, den boken har redan
mycket att berätta!
Man finner i detta Pungaharju-album
tillochmed rätt präktiga små stycken
polemik. Hvad den ene skrifvit har ej
behagat den andre, och denne har ej kunnat
kufva sin kritiska galla, och så har åter
en tredje fått anledning till en liten "kritik
öfver kritiker". Till exempel, på ett blad
der ser man en herre, som ryter till en
vred lexa öfver menniskornas
oförskämdhet att nedpluttra den till någonting bättre
ämnade boken med sina fattiga och
eländiga hjerteutgjutelser. Denna generalkritik
har efter flera år erhållit sin näpst och
det i en vacker vers. Intet namn läses
under versen, men Fredrik Cygnæi liand
är lätt igenkänd. Författaren skall visst
icke misstycka om ban får återläsa sina
troligen redan bortglömda rader. De lyda
så här:
Här skrattar skatan ju af hjertans grund
Och kråkans jubelskrän här fritt får skalla,
Hen din kritik ej af sitt dryga pund
En enda skrupel låtit här ens falla:
Du glömt, att när en menskas barm är full,
Hon luft åt sina känslor måste gifva,
Så väl som fogeln. lJå din våg af gull
Väg derför ej, hvad menskorna här skrifva.
Så spirituel polemik bedrifves i tysthet
derborta uti skogen.
Jag steg naturligtvis upp i tornet. Den
berömda vyen derifrån måste alltid
uppväcka beundran, men glädje uppväcker den
icke. Det är som vore all den vackra
melankoli, hvilken ligger i de finska
landska-perna, koncentrerad i denna ena utsigt.
Förlåt mig, men när jag nu stod ensam
deruppe en lång stund, så började jag tro
att bela menniskoslägtet hade dött, att
Pun-harju var en kolossal granrisväg, och att
jag var den ende gästen på begrafningen.
Mera än att betrakta denna utsigt,
älskar jag att vandra fram uppå åsen. En
herrligare promenad finnes ej —
åtminstone icke i Finland. Öfver en half mil i en
doftande skog, på en vacker landsväg, som
på begge sidor har klarblåa fjärdar till
diken, det är för en vandrare någonting
utomordentligt. Jag tog också promenaden
ut ända till åsens yttersta ända, vid
Pun-gasalmi. Skogen bar märkbart tagit upp
sig, sedan den blifvit vårdad som
kronopark, och många uthuggningar äro gjorda,
genom hvilka man har de vackraste vyer.
Jag hade många kära minnen att
upp-lifva under denna min vandring. Der
bortom fjärden framskymtade
gårdstaken från Kauvoniemi by, der vi i tiden
fem lefnadsfriske studenter under några
veckor hade vårt högqvarter för
bedrifvande af studier i finska språket. Vi
studerade ifrigt, men sol och måne lockade
oss dock icke så sällan öfver fjärden utpå
glada äfventyr till Pungaharju. En tår kom i
mitt öga, när jag igenkände det st|ille, der
så bittra tårar engång runnö utför Herman
Kellgrens kinder öfver — ett par snälla
ekorrar, som oskyldigtvis hade fallit ett
offer för hans egen, den gången alltför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
