Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
331
neapolitanaren ha fullkomligt samma
institutioner som engelsmannen? — deras länder
äro ju hvardera konungadömet Hittills
har man just icke hört omtalas, att de
franska republikerna, hvarken den af 18;de
eller den af 19:de seklet, varit grundade på
hvad man förstår med "sjelfstyrelse’-;
hvardera har tvärtom centraliserat allt hvad den
kunnat. Och intill dess hr J. V. S.
härutinnan kan framlägga någonting nytt, skall
jag fortfarande anse de efemera franska
republikerna och den schweitziska
republiken ega nästan ingen institutionel
gemenskap med hvarandra.
Ett faktum, till hvilket hr J. V. S.
aldrig tröttnar att återkomma, är det att ett
inbördes krig, det s. k. Sonderbundskriget
år 184:7, egt rum uti Schweitz. Skall detta
krig bevisa, att schweitzarne icke kunna
utgöra en nation, så är det åtminstone icke
på grund af språkolikheten. Ty af de sju
kantoner, sora tillhörde "Sonderbundet",
voro fem rent tyska till språket, och tvenne
(Fribourg och Valais) nästan heltochhållet
fransyska. Och emot dem stodo de
femton öfriga kantonerna, tyska, fransyska
och italienska bredvid hvarandra! — Och
icke heller i andra afseenden är det
kriget, ett så fult blad i Schweitz’ historia
det än utgör, särdeles egnadt att tala för
omöjligheten af en schweitzisk nation.
Sonderbunds-kriget varade i icke fullt tre
veckor; och det trettioåra kriget gjorde icke
en tysk nation omöjlig! Och
Pariser-ga-tustriderna och det långvariga kriget i
Vendée, för att icke gå längre i historien
tillbaka, — de ha visst icke i hr J. V. S:s
ögon från nationernas antal utstrukit den
franska!
Men hvad br J. V. S. gerna vill
glömma, oaktadt händelsen timat så särdeles
nyss, är att när en tysk furste gjorde ett
försök att återvinna den titulära
öfverhöghet han öfver en af de franska talande
kantonerna förut egt, så stodo alla de
tjugutvå kantonerna, franska talande, tyska
talande och italienska talande, med
beundransvärd kraft upp som en man, för att
afvärja ett dylikt ingrepp i deras
nationella sjelfständighet. — De färska
doku-menter från kantonen Tessin, som jag haft
nöjet att framlägga, och likaså hvad jag
haft att berätta från festen i Bern, — allt
detta passar icke tillsammans med hr J.
V. S:s åsigter, och han läser det
förmodligen derföre alls icke.
Men det kan redan vara tid att. lemna
Schweitz och att öfvergå till några mindre
betydande punkter i polemiken.
Hr J. V. S. beundrar stundom min
naivetet. Jag bar också någon gång tillfälle
att visa honom samma artighet tillbaka.
Så t. ex., när han i obehaglig förlägenhet
öfver de Tocquevilles yttranden om
amerikanarne, hvilka jag anfört, med den
öf-verlägsnaste kännedom af "franska
språkbruket" antager, att T. aldrig begagnat
uttrycket nation utan peuple, och att ordet
"nation" troligen är den svenske
öfversättarens verk. Olyckligtvis är nu fallet det,
att jag icke eger den svenska
öfversättningen af T:s arbete, utan att jag sjelf från
originalet öfversatt de ställen jag citerat;
och kan jag således sanningsenligt intyga,
att T. på dessa och oräkneliga andra
ställen i sin bok omtalar amerikanarne såsom
une nation.
Likaså kan jag intyga, att också de
bäste engelske författare, som nuförtiden
skrifva om Amerika, utan tvekan kalla de
förenta staternas befolkning en nation, och
på intet vis betrakta sig sjelfve såsom
hörande till den nationen. *)
*) Mr J. V. S. har för vana att håna eitater,
ehuru han sjelf ofta nog af sådana begagnar sig. Jag
älskar dem ieke heller, men jag får dock medgifva ,
att all den kunskap man eger t. ex. om ett land, som
man ej sjelf har sett, är hemtad ur böcker och
sa-lunda ytterst hvilar pä citater; naturligtvis med
undantag af den kunskap, som är hemtad ur — luften..
Derföre roar det mig nu att i förbigäende anföra ett
par ord, som jag just läst i en ny bok af Jul. Fröbel,
den bekante tyske författaren, hvilken i mänga är
lefvat i Amerika Han säger: "Vi tro oss döma med
sakkännedom, om vi påstå, att emot en fremmande
fiende, äfven om denne proklamerade slafveriets af-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
