- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
340

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

340

komma med våra herrar, och ställa så till, att,
endera dagen, i stället för att gifva bort
vår tid, vi få behålla deii sjelfve, och i
stället för att sälja produkterna af vår jord,
för att dermed betala obroken, vi få
sjelfve förtära dessa produkter, eller för det
de inbringa köpa oss någonting, eller också
nedgräfva penningarne" — hvilket sista
utgör en af ryske bondens starkaste passioner.

Från sin sida vill godsegaren, som är
officielt rådfrågad, gerna gå in på det som
han kallar medgifvanden.

Vid en förberedande sammankomst, som
egt rum i hvarje guvernement under namn
af emancipations-komité, har adeln, som
var tillkallad, betraktat saken från alla
sidor, och den har slutligen uttryckt
önskningar, med hvilka man för närvarande är
sysselsatt i S:t Petersburg.

Som Ni väl kan föreställa Er, har
hvar-ochen sökt någon utväg att få bibehålla
sin mindre eller större inkomst; det gifves
tillochmed sådane, som hyst hoppet att
se den förökad, om ej genast, så i
framtiden. Men hufvudpunkten har allt
förblifvit densamma, åtminstone så vidt jag
vet. Man vill nog gifva friheten åt bön-

o o

derne, men på det vilkor, att de icke skola
vara frie att begifva sig bort hvarthelst

D O

de behaga, och att de skola fortfarande
vara bundne att bruka sina nuvarande
herrars jord, emot erläggande af en skatt i
penningar och emot betalande, liksom
hittills, af alla statsbördor, vare sig i
penningar eller i manskap!

Den, som har blott en mager jordlapp
att hacka på, tänker nu redan på att
begifva sig bort derifrån, så fort han slipper,
för att förskaffa sig en bättre. Den, som
har en god jord, samlar redan allt hvad
han kan i gödsel och i penningar, för att
göra densamma fruktbar på bästa vis, från
den stund den blir lians egen. Börsreinmarne
äro öfverallt tillsnörda i förväntan på den
förebådade emancipationen. Jag skulle
kunna anföra stora godsegares kontor, hvilka
när som helst inom några minuter hade
kunnat i en liten by få upplåna ända till

3 à 4,000 rubel s:r, och hvilka nu icke
vore i stånd att få ihop en enda rubel.

Se der i några få drag sakernas
nuvarande tillstånd. — •—

Det finnes herrar, hvilka ega en stor
massa jord, och hvilka önska att åt
bönderne inå gifvas den rena och enkla friheten.
Då, säga de, skola vi på vänskaplig väg
ställa till rätta med dem. De räkna utan
tvifvel på, att icke blott deras bönder skola
qvarstadna såsom arrendatorer hos dem,
utan att dessutom de af desses
medbröder, som ega dålig jord, skola komma att
öka antalet af deras små landbönder.

Det finnes ett motparti till desse, som
man väl kan förstå.

Dessutom finns det ett läger af
godsegare, som lia mera obrok-bönder än
dagsverks-bönder; och dessutom ännu andra
icke mindre vigtiga intressen, hvilka det
är mig omöjligt att framställa för Er i ett
bref, sådant som detta, skrifvet temligen i
hast och, sä att siiga, på stranden af Wolga,
på hvilken jag ämnar med fartyg i dessa
dagar begifva mig åt Nischni-Novgorod och
Kasan, derifrån jag skall skrifva ett annat
bref, om jag kan.

Höststorm eu.

Naturen är i uppror. Svartklädd höst
Sig hugger girigt fast vid jordens bröst
Och dödskalit flämtande sä vildt och kort
Dess sommarlif ocb skönhet suger bort,
Lik en vampyr, och sveper lömsk och brad
T drifva||s likduk offret för sitt dåd.

Högt ryter hafvet, ty den himmel blid,
Som danande i guld i qvällens frid
Med sol och ljus har hvilat i dess famn,
Vill hösten rycka bort; sin huldas namn
Det ropar högt, hvar bölja fåfängt ber
Och störtar hvit, i egen afgrund ner.

Se, eken kämpande på fjellet står.
Sin ärekronas dunkelgröna vår
Förgäfves skakar den och full af harm
Mot höstens stormbud lyftar mergfuU arm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0343.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free