Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
341
Det hvisslar häufullt ät dou starkes hot
Och strör dess ära vissnad för dess fot.
üch blomman, som de starkes öde ser,
Står mild och lugn och ej om skoning ber,
Blott gömmer tårdränkt kalk i mossans hägn;
Men stormen ser det och med iskallt regn
Den späda piskar fram derur, i sloft
Förtrampar oskuld, skönhet, bön och doft.
Snart furan blott står grön, en minnesvärd,
Och hafvet stannar med en dödsaccord.
Sitt värf har stormen fyllt och hvilar nu,
De mörka skyar dela sig itu —
Och oförgänglig stjernehimmel ser
I jordens stumma ödemarker ner.
—s—l.
Ölet i lliiiichcn.
Finlands många tusende och med hvarje
dag i antal tillvexande ölvänner tillegnas
här en liten bild at’ öllifvet i sin
fullkomlighet, — det vill säga, sådant det är i
ölets hufvudstad München, och särskildt i
dess kungliga residens, ’’das königliche
Hof-bräuhaus" derstädes. Bilden är
ursprungligen gjord af en Münchnure i tidningen
"die Gartenlaube", och öfversättaren har
endast förtjensten att kunna intyga dess trohet.
Medel- och tyngdpunkten i hvarje njutning är
för bayraren — det kan icke nekas — ölet. Ingen
fröjd, ingeu trefnad, om ölet fattades, och om det
ieke vore godt. Det är det bindemedel, som håller
ett sällskap tillsammans, och det eländigaste kryphål,
som har att bjuda på godt öl, föredrages at’
Münch-naren framför den elegantaste lokal, det finaste kök,
det nöjsammaste samqväm.
Så har ölet i Bayern, men isynnerhet i München,
blifvit ett lifselement hos folket, ett karakteriserande
kännetecken för land och stad oeh folk.
Ölfabrika-tionen har också här så utbredt och förökat sig, att.
Bayern med den pålaga, som är satt på det i
bryggerierna använda korn, nästan uteslutande icke blott
betalar räntorna pä bela sin statsskuld, utan
tillochmed amortiserar en del af kapitalet. Bryggaren
måste nemligen för hvarje skäppa (Scheffel) korn, som
föres till bryggeriet, betala till staten en afgift af 5
gulden, och denna skatt inbragte under sistl. år 6,413,000
gulden. Utom denna statspålaga, äro bryggerierna
belagda med åtskilliga ganska dryga kommunalskat-
ter, hvilka i Munchen belöpa sig till 2 gulden och 30
kreutzer för hvarje skäppa korn. Men oaktadt dessa
skatter, oaktadt den stränga kontroll bryggerierna
såväl till qvanti teten som qvaliteten af sina produkter
äro underkastade, och oaktadt försäljningen är bunden
vid strängt föreskrifna taxor, sä är dock
ölfabrikatio-nen ett af de mest ansedda och mest inbringande
yrken. Det gifves ej ett större herregods på landet,
der icke ölbryggningen omedelbarligen bedrifves af
sjelfva den högsta adeln, oeh ej en stad eller en kö
ping, der icke bryggeriegarene räknas till de
förnämste och mest välmående borgare. Isynnerhet i
München ha bryggerierna och deras egare bragt sig upp
i högsta grad; deras antal är också här jemförelsevis
ganska ringa: medan i det näraliggande Augsburg
inemot nittio bryggerier ega bestånd, finnas i
München med en mer än tre gånger större folkmängd
icke ens trettio; men dessa bedrifva sina affärer i sä
storartad skala, att ett enda af dem under sistl. år
hade att betala icke mindre än 170,000 gulden i
maltskatt till staten.
Nu uttappa väl alla bryggerier också i detalj,
men huru långt skulle deras trettio dryokesstugor hinna
till för hela mängden af törstiga strupar? Det finnes
i München öfver 300 ölkrogar, oberäknadt värds- och
kaffe-hus, der man också dricker öl. Från
bryggerierna föres dagligen det nödiga antalet fat, högt
uppstaplade på länga vagnar, till hvarje af dessa
ut-skänkningsställen af olika grader. Medan den finare
verlden slår sig ned i kafé’ernas eleganta salar och
vid deras dukade bord *), drager den bredare strömmen
till de ordinära Kneipe’rna, och bryggbusen (die
Brauhäuser) emottaga dou egentliga
kännare-publiken, hvilken iclte skyr en huru lång väg som helst,
för att få läska sig ur ursprungskällan. Det vore
svårt att gifva ett begrepp om den subtilitet, den sak
kännedom och grundlighet, med hvilken en sådan
öl-käft behandlar sitt thema, om den spräkskatt af
uttryck han eger för att beteckna hvarje liten
förträfflighet eller brist uti varan, och lika svårt att
beskrifva, huru han begagnar alla möjliga konstgrepp för
att förskaffa sig sin himmelska nektar i den
möjligaste största friskhet och aromatiskhet, i den högsta
fullkomlighet.
Man måste alltså gä till sjelfva bryggeriernas
ut-skänkningslokaler, om man vill träffa på de äkta
öl-kännarene och om man vill vara ett vittne till deras
stilla fröjder. De äro ett ganska naivt och verkligen
intressant slägte, desse kornsafts-bjelfar, och det
lönar sig i sanning att göra deras bekantskap. Hvarje
’ Brauhaus" har en hop srdane trogne anhängare och
daglige, ofta i årtionden bepröfvade stamgäster; de
bilda, efter det hus de besöka, partier, säkert de mest
konseqventa och skarpast utpräglade, som gifvas, ty
") Mättet af finhet och elegans äfven iJVIitnchens
bästa kaféer är dock temligen anspråkslöst. Öfv. anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
