- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
362

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

362

mer, som hade infunnit sig. Herrarne
trängdes om hvarandra, stående bakom
bänkarne. Alla bildade samhällsklasser voro
talrikt representerade. Sist inträdde
studenterne, hvilka en corps hade sandat sig
å akademiska läseföreningen, och togo plats
på gångarne nedåt parnassen.

Efter en introduktion, utförd från
läktaren af finska gardets hornmusik, uppsteg
professor Fredrik Cygnæus i kathedern.
I ett fritt föredrag, som varade ungefär en
timme, framställde han Schillers betydelse
som skald, tänkare oeh menniska,
skildrade i allmänna drag hans lefnadsöden, dröjde
vid några af hans utmärktaste arbeten, och
framhöll särskildt det evigt minnesvärda
vänskapsförhållandet emellan honom och
Goethe. Hr Cygnæus är obestridt
Finlands förste talare; men aldrig har talet
flutit mera lätt och gladt ifrån hans läppar
än nu, aldrig ha hans ord varit mera
enkla och osökta än nu, aldrig har han
synts mera lifvad af sitt ämne äu nu.

Sedan talet var slutadt, uppstämde den
på läktaren församlade studentkören under
hr Pacii ledning först den herrliga sängen
"Integer vitæ" och derpå Mozarts
"Bun-deslied."

Nu uppträdde docenten A. Ahlqvist och
föredrog en af honom gjord finsk
öfversättning af Schillers stora dikt ’’das Lied
von der Glocke." Den finska versen
klingade kraftigt och melodiskt i br Ahlqvists
mun. Mängden af de församlade åhörarne
var väl ej detta språk fullt mäktig, men
vid en fest som denna, på sätt och vis i
Finlands namn, skulle också det finska
språket vara representeradt.

Derefter beträdde statsrådet professor
A. Nordmann kathedern och
deklamerade Schillers dikt "der Taucher" på
originalspråket. Samma dikt föredrogs straxt
derpå äfven i finsk öfversättning af
studeranden J. L. F. Krohn.

Lektor K. Collan slutade raden af de
föredragande med att i egen svensk
öfversättning uppläsa det skönaste och
innerligaste af allt hvad till Schillers ära blifvit

skrifvet, nemligen Goethes epilog till "die
Glocke", hvilken också på församlingen
gjorde ett djupt intryck. Hr Collans
öfversättning pryder bär nedanföre detja blad.

Till sist utfördes af sångarkören med
accompagnement af hornorkester
M^hdels-sohns sköna musik till Schillers "die
Künst-ler", hvilken af br Pacius för tillfallet
hade blifvit inöfvad. Detta var festens
värdiga slutpunkt.

Under föredragen utdelades af
student-marskalkarne, jemte texten till musiken,
äfven följande särskildt tryckta, af
studeranden J. Wecksell författade sång:

"Till fest!" från land till land ett rop, ett gensvar

mäktigt går,

Och konsten? tempel öppnar sig och högtidssmyckadt

står,

Och folken skönt förena sig båd’ när och fjerran från,
Att minnas tidens störste tolk ocli sängens bäste son.

Ty nllt, hvad skönt och himmelskt än uti ett hjerta

brann,

Uti din sång så hög och fri sitt skönsta uttryck fann;
Och hvar den klang, der väckte den förtröstan, mod

och hopp,

Och lyfte evighetens dok för bländadt öga opp.

En ny Tyrteus gick du fram i mensklighetens strid
För friheten och sanningen, för andens ljus och frid;
Och för hvar ton en fördom brast, en kedja sönder-

sprang,

Och till beundran för din fot tyrannerna du tvang.

Och mäktigt flög det fria ord utöfver haf och land;
För det är intet haf för vidt, för fjerran ingen strand.
Och hvarje folk, som stridit har för friheten engång,
Skall snarare förgäta den än Schillers sköna sång.

När lärkan sjunger vårens hymn i morgonljusets

glans,

Dä lyssna guldomgjutna skog och våg och blomstrens

krans,

Tills, mäktigt gripne, sjelfve in de stämma med dess

röst,

Och skogen Busar, böljan slår, ljuft doftar blommans

bröst.

Så sjöng ock du, när ny en dag gick öfver folken

opp

Med morgonluft och rosensken, pä löften rik och

hopp:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0365.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free