Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366
Kopistens krönika.
D. 12 Kov.
Vädret under veckan obeskrifligt krångligt och
ombytligt. Stormar, regn, snöslask, köld, värme,
klaraste solsken, förtrollande månsken — allt har
man fatt pröfva. Lycklig den dock, som nu får sitta
i lugn och ej behöfver röra sig hvarken till lands
eller vatten. På landsvägarne lär föret vara det
förfärligaste: den bottenlösaste träck eller flen mest
uppskakande "kraka." Och från hafvet höres ej
au-nat än skeppsbrott och olyckor, den ena sorgligare
än deri,andra.
Under en sä orolig vecka har dock
Schiller-firandet utgjort det främsta bland alla ämnen för
tankar och samtal. /Sedan den lilla festen i var egen
stad är förbi, väntar man blott nu med otålighet att
fä höra huru det tillgått den dagen på alla andra
punkter af jordklotet.
För öfrigt är i staden ett stilla lif. Icke ens
Mårtens-gasen har förmätt åstadkomma något
synnerligen anmärkningsvärdt kackel. För sällskapslifvet
torde denna vinter komma att blifva lika dyster som
den förra, och detta pä naturliga skäl —
penningkrisen lefver ännu.
Till theatern blicka alla med begärliga ögon.
Men hrr Schwartz et Dahlgren ha redan förstått så
bedrifva, att det heter i allas mun, att muu har
ledsamt på theatern. Det börjar med snabb fart att
glesna på bänkarne der i salongen. Man har under
veckan gifvit tvenne större nya pjeser, men
ingendera har just gjort sig förtjent af synnerligt
bifall. "En byhistoria eller 1 väl och ve Guds vilja
ske" är ett långt och sentimentalt stycke i den
melodramatiska genren, ursprungligen författadt af tysken
Mosenthal och sedan uppstufvadt af dansken
Andersen m. tt. "Furstinnan af Hönsgärden" är en
tro-akts pjes, i hvilken man nästan har svårt att
upptäcka något innehåll alls. Båda dessa stycken ha
varit rikt utsirade med musiknumror, såväl körer,
som större och mindre kupletter. Allt detta kunde
vara godt, men truppen är i saknad al" tvenne ganska
vigtiga vilkor för utförande af större sångpjeser,
nemligen pro prinio: en kapellmästare, och pro seeundo:
röster. Fru Dahlgren sjunger \iil temmeligen bra,
och också hr Schwartz’ behagliga stämma hör man
gerna, men dessa tvenne röster äro t hy värr icke de
enda, hvilka nu tagits i anspråk. Icke heller i
dramatiskt hänseende har man under veckan lyckats
upptäcka några nya förmågor. Och truppens bästa
förmåga, den enda," hvilken synes vara i stånd att
någon gång elektrisera publiken, har blifvit använd
nästan endast uti — stumma roler. Det är kanske af
en vacker pietet emot fru Dahlgrens mognare ålder,
som fru Schwartz åt henne hittills afstått alla större
roler; men publiken är mindre artig och vill ha det
annorlunda. Fru Dahlgren är visst en aktris med
ganska mycken theatervana, men hennes spel är i
högsta grad kallt och torrt ocli enformigt. Publikens
opinion uttalade sig tydligt nog i fredags: fru D.
spelade "furstinnan af hönsgården" tre långa akter
igenom och skördade knappt en enda applåd; fru
Schwartz uppträdde derefter i en liten, men nätt
komedi: "Af Caprice", och blef med ett stormande
bifall framropad. Dylika tecken få herrar direktörer
för sitt eget bästa lägga noga på minnet.
Hr Novander med fru äro numera medlemmar
af den Schwartz-Dahlgrenska truppen, och de skola
säkert der rätt väl försvara sina platser. Iir N:s
trupp led under dessa stormiga tider sitt sista
ohjelp-liga skeppsbrott i Borgå. De öfriga medlemmarne
af truppen lära ha begifvit sig till Tavastehus, för
att der under en republikansk styrelseform söka
framställa det menskliga idealet.
Såväl det gamla som det nya theaterhusbolaget
har nu utlyst bolagsstämma. Det gamla bolaget
synes tänka på att realisera sin egendom för skäligt
pris; det nya finner sig behöfva mera medel för att
realisera sina lysande framtidsplaner.
Man håller på att åt den större allmänheten
bereda några aftonnöjen äfven utom theaterns dörrar.
Till förmän för veteranerne, berättas det, komma
nemligen finska gardets och sjöekipapets förenade
musikkorpser atr under hr Floessels ledning i
societetshuset ännu innan jul gifva fyra storartade
konserter à la Gungl. Man kan förutsäga, att dessa
konserter skola med stort intresse upptagas af
publiken.
Äfven andra konserter har man fortfarande i
perspektiv, såsom af fröken in de Bétou och hr
Jacobsson, at’ hr Kellermann, efter hans återkomst från
Abo, kanske en af studenterne, och en af br Fabritius,
som i nästa vecka också ämnar gifva en konsert i
Borgå.
Från universitetet har man nu ingenting annat
officielt nvtt, än att professionen i kameral- och
politi-lagfarenhet samt statsrätt är anslagen ledig, och
att, geologie- och minenalogie-professionen, hvartill
ansökningstiden är utgången, icke erhållit någon
sökande.
Af andra tidningar har man erfarit, att en
namnkunnig veteran frän 1808, den såsom ledare af
folkrörelsen på Åland bekante f. d. kronolänsmannen
Erik Ären aflidit d. sistl. Sept. Iian var född af
bonde-föräldrar i Finströms socken 1772, och blef
länsman i sin födelse-socken 1S02. Af Gustaf IV
Adolfs egen hand hade han högtidligen på
slottsborggården i Stockholm till lön för sina bedrifter
fått emottaga Svärdsordens medalj ’"för tapperhet i
fält", och han uppbar ännu till dödsdag af svenska
kronan en årlig meritpension af 200 rdlr bko, som
samme konung hade tilldelat honom. Efter krigets
slut var han länge bosatt i Sverige, men 1821 er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
