- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
371

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

371

var i de ganska väl möblerade kamrarne
traktamenter och annat arrangeradt på
verkligt herrskapsmanér. Också middagen
uppdukades för oss, skada nog, vid ett
särskildt bord och med särskild stadsmat,
uti pörtet. Hungrig steg man icke upp
från det bordet.’

Sedan vårt mål var undangjordt,
uppdukades i tre särskilda omgångar
middagsbordet fär den öfriga församlingen. Det
var med ett storartadt intryck af
naturfriskhet inan betraktade den rappra
förmåga att äta, som vid dessa bord
utvecklades. Vid hvarje bords slut sjöng någon af
gästerne en lång andelig sång för
brudparets lycka och välgång.

Efter middagen fick man vara vittne
till en af ortens egendomliga,
urgatnla.bröl-lopsceremonier. Det var den s. k.
huo-mentuojn, hvilken består deri, att föräldrar,
syskon och gäster hvarochen högtidligen
framräcka åt bruden en gåfva i penningar.
Den gamle värden ursäktade sig på
förhand för denna pålaga å sina gäster, men
menade att förfädrens vördnadsvärda bruk
borde hållas i akt. Sjelfva ursäkten sade
emellertid nog tydligt, att denna plägsed
icke mera länge skall lefva. Ceremonien
gick så till, att brudparet ställde sig
bakom ett bord uti en af kamrarne, med
ett par tallrikar framför sig, hvarpå en
af brudgummens äldre bröder i ett tal
framställde det gamla bruket af
"lmomen-tuopi" och uppmanade hvarochen att med
en liten gåfva uttrycka sin lyckönskan för
det unga paret. Svärfadren böljade då
raden, och derpå följde öfrige bonoratiores,
en efter annan, hvarochen framläggande
sin sedel eller silfverslant uppå brudens
tallrikar. Egentligen lär till saken höra,
att en vers afsjunges för hvarje gåfva, men
denna musikaliska högtidlighet uteblef här
alldeles.

Sedan detta var undangjordt följde nu,
att bruden åt föräldrar och närmaste slä"-

O

tingar tillbaka utdelade små gåfvor af sina
egna händers verk. Så såg jag t. ex. att
ßvärfadren erhöll ett litet knyte, innehål-

lande en skjorta, en fållad svart
siden-halsduk och ännu någonting annat smått.

Sednare på qvällen anställdes dans. Först
dansades ’’under sotad ås" i det
gammaldags rökpörtet, sednare under den ljusa
Juli-himmelen ute på den gräsbevuxna
gården. Det gick muntert till; valser,
polskor och gamla svenska kadriljer aflöste
hvarandra. De unga damerna och
kaval-jererne från staden föraktade icke att med
bondfolket deltaga i dansen, och när en
aktningsvärd häradsdomare, ännu äldre än
jag, utbad sig det nöjet att erhålla mig till
vis à vis i kadriljerna, så var också jag
så villig som skyldig att göra mitt bästa.
Och jag får säga, att bonddarnerna
derborta ådagalade vida mera skicklighet och
behag i sin dans och sitt väsen, än jag
någonsin hade kunnat vänta.

Orkestern bestod af tvenne fioler.
Spelmännen voro här, såsom bondspelmän
öfverallt, gudomlige att skåda, der de sutto
på sin bänk med konstnärs-majestätet
måladt i hela sin uppsyn, med fiolen
liggande emot armbågen, på det mest
nonchalanta sätt förande stråken öfver strängarne,
stampande takten med fötterna och med
olympiskt lugn i kadriljen kommenderande
sitt "kavaleeri-riuki", "taami-rinki" o. s. v.
— Eljest må jag nämna, att den ene af
desse spelmän under eftermiddagens lopp
också på annat sätt bevisade sin
musikaliska förmåga, nemligen genom att med
ganska stor skicklighet uppå kantele utföra
åtskilliga melodier. —

På aftonen serverades naturligtvis ännu
en väldig qvällsvard. I dryckjom gick bela
tiden högst måttligt till. Sent på aftonen,
efter qvällsvarden, förmärktes en något
upp-lifvad sinnesstämning, dock ingalunda
skridande till öfverdrift. Då anställdes på
gården af ungdomen lekar, som med stor
förnöjelse åskådades af de äldre. Sist, vid
midnattstid, företog sig en stor del af
sällskapet att halft utklädde begifva sig i båtar
på vikingatåg till en gård någonstädes i
grannskapet, der samma dag också firades
bröllop.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0374.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free