Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
375
föreställde sig, att utan onliet i språk, ingen enhet i
bildning, ingen verklig nationalitet kunde uppkomma
och gjorde landets hela framtid beroende af
möjligheten, huruvida det språk, som hittills utgjort det
egentliga vehiklet för bildningen, kunde med tiden
utrotas eller icke. Denna riktning kun visserligen
till stöd för sig åberopa det obestridda faktum, att
språklig enhet för ett folk är en stor fördel och
lycka, en mäktig hafstång för dess litterära och
sociala förkofran; den kan vädja till hvarje
menniskas billighetskänsla, som bör finna det i hög grad
onaturligt, alt en liten minoritets tungomål skall
vara det i landet företrädesvis berättigade organet vid
folkets förhandlingar, dess domstolar,
administrativa-och läroverk. Det finska sinnet måste uppröras vid
den tanke, att det språk, som den finska nationen
talar, skulle för alltid inom Finland vara dömdt till
en alldeles underordnad rol. Icke dess mindre har
denna riktning, och det icke utan skäl, blifvit såsom
ensidig stämplad, hvilket äfven är uttryckt i namnet
fennomani. Hvarje ensidighet kan leda till fanatism;
enthusiasmen är ofta en täckmantel för rähet och
brist på verklig bildning och i vår ställning kan ett
undanträngande af det urgamla bildningsorganet leda
till de vådligaste konseqvenser. — Fennomanin har
icke betänkt, att den finska nationen, don genom finska
språket sammanhållna folkfamiljen, icke ensam utgör,
icke är detsamma som det finslia folket, såsom
detta historiskt utvecklat sig. Den finska nationen har
icke gjort sin bildning sjelf. Det må vara en olycka,
men det är ett faktum. Ett annat folk bar i dess
kulturprocess mäktigt ingripit; Sverige gaf Finland
Icke blott sin bildning, sä mycket det för 700 år
sedan hade att bortgifva; det öfvcrsäude äfven
kolonister till landets bebyggande. Sedan dess fortfor
under mer än ett halft årtusende den närmaste
vexelverkan emellan de begge nära förenade nationerna
och såsom den vigtigaste produkt, det historiska
resultatet af denna vexelverkan framgick den högre
enhet, vi kalla det finska folket, med dess
samhällsförfattning och grundlagar, dess seder och den
egendomliga karakter, som utmärker det. Jag kan
derföre icke förstå, hvarföre ej den svenska delfen af det’
finska folket skulle kunna till sitt hjerta oeh sitt
sinnelag vara lika finskt och handla lika fosterländskt
som den genuint finska, om också dess tankar
ikläda sig en annan drägt. Det största prof på
fosterlandskärlek har onekligen utgått, från den svenska
delen af finnarne, då det just är denna fraktion, som
gått ända derhän i sjelfförnekelse, att den påyrkat
det svenska språkets afskaffande i landet för att höja
finskan i dess ställe. Men likasom ett sädant hastigt
afskaffande skulle vara höjden af dårskap, likaså
säkert skall hvarje brådstörtadt steg i denna’ riktning
lända till landets olycka. Allt hvad man kan önska,
är för finskan full frihet att utveckla sig och göra sig
gällande, för svenskan och sveusk-iinnarno rättighet
att tills vidare’ ännu få lefva i fred. Men om vi få
åtnöja oss med historiens resultat, hvilket dock för
vårt folk utfallit mera gynnsamt än för mängen annan
nation, sä böra vi likväl ihågkomma, att finska folkets
historie ännu icke är afslutad och att ett folks
historiska betydelse visserligen är beroende af skickelser,
dem det ej står i individens makt att styra eller
ändra, men äfven att ett folks inre utveckling till det
mesta af individernas verksamhet bestämmes. — Hvarje
verksamhet, som förmår höja sig öfver den krassa
egoismens eller den förfinade lättjans lumpna anspråk
på njutningar utan arbete, på utmärkelser utan
förtjenst, är ett- arbete för sekler och skall ej blott
bidraga till folkets höjande i kunskaper och sedlighet,
utan äfven i detsamma ingjuta den framåtskridandets
ande, som vet att besegra mötande motstånd, som
genom arbete och verksamhet lifvas till nya ansträng
ningar och som alltid grundlägger ett upplyst
folkmedvetande, hvari de nationella — af naturen gifna
— differenserna såsom obetydligheter skola försvinna.
Det ni» vill tillåtas menniskorna, att Mr få
bc-„ hålla sina ärliga namn!
(Insändt.)
Den sättares öfvermätt af tilltagsenhet, som i
Hels. Tidningars sednaste nummer tillåtit sig pä eget
bevåg corrigera det Italienska namnet Nocenti till:
Notschenti, kan svårligen med någonting annat
jemföras, än med hans betydliga brist pä pliilologiska
insigter. Hvarochen, hvilken hunnit helst till
Italienska språkets a. b. c., måste väl veta, att den barbariska
combinationen af bokstäfverna t. s. c. h. lika litet
deri vunnit burskap ännu tills dato, som det Slawiska
r. eller it//, oaktadt all deras energi, hittills förmätt
derur bortknuffa den enkla Ilomaniska bokstafven c.
—y—
Kopistens krönika.
D. 19 Nov.
Hvarannan dag klart, hvarannan dag mulet, — det
har ungefär varit veckans väderordning, och pä
sådant sätt skrider November rätt lätt och lustigt emot
sitt slut. Kölden liar stundom varit amper nog, alla
dammar ocli mindre vikar äro isbelagda, — det har
varit en festtid för skridskolöpare — och tillochmed
af södra hamnen ligger redan en stor del under tunnt
istäcke. I dag tyckes det dock på luften, som vore
något allvarsamt myteri ä bane för att störta detta
vinterns tidiga herravälde.- V. S. Is och vinter slut.
Universitetet liar från fjerran håll emottagit ett
dödsbudskap. Docenten i kriminal- och
statsrätten-Knut Ferdinand Lagus har d. 11 K o v. aflidit i
schweitziska staden Vevey vid Genèver-sjöns strand,, der.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
