- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1859 /
383

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

383

lysande lyckans håfvor och derföre till en
del var beroende af furstlig nåd. Den
vänliga varningen, troligen föranledd af
Schillers egen ovarsamhet, var säkert endast
gifven i bästa välmening. Småningom
stillade också vännens förståndiga tal de
stormiga vågorna i hans själ; och när de stodo
utanför det långa, smala huset, under hvars
enkla gästvänliga tak den i nöd stödde
skalden hade funnit en välkommen fristad,
så var lian allaredan åter försonad med
ein ädla välgörarinna.

"Doktor Ritter" beställde litet att äta
ut i lusthuset. Der sutto vännerne och läto
det förflutna och det tillkommande vandra
förbi sina blickar, än i glada, iin i dystra
gestalter. Slutligen bad Reinwald, att den
ungdomlige vännen engång ville låta honom
kasta en djupare blick i hans skiftesrika lif.
Schiller for med handen öfver ögonen.
ß;irn-domens gyllene dagar— huru ban hade lekt
i morföräldrarnes hus i Marbach, huru ban
i Lorch hade emottagit sin första
undervisning och ville blifva ’’en pastor Moser",
huru ban i Ludvigsburg med utklippta
pappersfigurer hade utfört de mest rörande
skådespel — allt blef för hans blickar
lefvande. lians fäder, en fattig fältskär, som
svingat sig upp ända till kapten, hade
blifvit triidgårdsinspektor på hertigliga
lustslottet Solitude. Han kunde icke vägra,
när hertig Karl Eugen ville intaga hans
Fritz i den militärakademi, hvilken hade
blifvit inrättad i Stuttgart, oaktadt han hellre
hade sett honom i predikstolen. Men
hvarken juridik eller medicin förmådde fängsla
den högtsträfvande ynglingens ande.
Skaldekonsten, fastän inom akademiens väsrsar

1 DO

såsom en "synd" belagd med straff, hade
blifvit hans skötebarn, hans brud.

Der, i sin trånga cell, hade Schiller
under fröjder och smärtor frambragt till
verlden sitt första sorgespel: "Die Räuber."
Den geniala dikten slog an, gjorde furore.
Men det räckte länge, innan man försträckte
den fattige skalden så mycket pengar, att
ban kunde låta trycka den. Wilhelm von
Wolzogen, också en elev af akademien,

uppläste den, ännu helt ugnsvarm, för 6in
moder, som uppehöll sig turvis i Stuttgart
och Bauerbach; bokhandlar Schwan läste
den i Mannheim för baron von Dalberg,
under hvars insigtsfulla ledning dervarande
theater var ställd. "Die Räuber" blef
uppförd. Schiller, som emellertid hade
avancerat till regimentsläkare, reste hemligen
dit, och återväude, förtjust öfver det jubel,
hvarmed det nya dramat hade blifvit
emot-taget, men också med inre motvilja, till
sitt "Stuttgarter Sibirien."

För hertigen af Wiirtemberg kunde icke
allt detta blifva förborgadt. Snart erhöll
regimentsläkaren tillsägelse att taga farväl
af sin brödlösa konst och att afbryta hvarje
förbindelse med utlandet. Men trots det
stränga förbudet for Schiller ånyo — och
det i sällskap med fru von Wolzogen,
hvilken på det vänligaste intresserade sig för
den unge skaldens sträfvanden — till
Mannheim, för att vara närvarande, då ’’die
Räuber" åter uppfördes der, och i arresten,
till hvilken han efter sin återkomst
dömdes, utkastade ban planen till ett nytt
sorgespel "Cabale und Liebe." (Forts.) \

Stjcriifallet.

Ilon gick sä ensam cn aftonstund,
I)ä klara stjernorna blänkte,
Ilon gick sä sorgsen i ödslig lund
Och mörka tankar hon tänkte,
Hon lefde sorgerna om pä nytt,
Ilon minns det hopp, som för evigt flytt,
Och väntad glädje, som aldrig grytt.

Ilon blickar upp emot himlen blå,
Ilon ser på stjernorna klara,
Ocb henne fattar en längtan då,
Ilon ville närmre dem vara,
Och hur hon längtar ocb hur hon ser,
En stjerna faller från himlen ner —
Ack! kunde himlen väl göra mer?

Den var en ljusglimt, som snart försvann

I nattens mörker och dimma,

Men fast den icke lik dessa brann,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:27:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1859/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free