Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bihang till Papperslyktan 1850 X:o 48.
Måndagen (len 28 November.
Den sista Fraiiklinska expeditionen.
I ett fransyskt blad läses om den
sednaste lyckliga expeditionen till
uppsökande af spåren efter sir John Franklin och
lians följeslagare en kort berättelse i ett
bref, hvars författare hemtat sina
underrättelser från kapten Mac Clintocks
och hans officerares egna munnar, ombord
å deras fartyg, några dagar efter dess
å-terkomst till England. Denna intressanta
berättelse meddelas här i öfversättning.
Tolf år voro redan förflutna, sedan sir
Jolin Franklin afgick med sina tvenne
fartyg, Erebus och Terror, på en
upptäcktsresa till polartrakterna, och under dessa
tolf år hade, oaktadt tre särskilda af de
mest oförfärade sjömän verkställda
expeditioner, ännu ej ett enda spår blifvit
funnet hvarken af fartygen eller af
besättnin-garne.
Sir Jolin Franklins öde påmintc om
den berömde och olycklige fransmannen
Lapeyrouse’s *), och man ansåg redan det
vara öfverlemnadt åt tiden och slumpen
att möjligen uppdaga denne officers och
hans följeslagares sorgliga slut.
Förgäfves hade England utrustat sina bästa
fartyg; förgäfves hade fransyska flottan med
en af sina utmärktaste officerares, Bellotfs,
blod betalt den vådliga äran att dela dessa
faror; allt hopp om framgång tyckes redan
vara förbi. Men lady Franklins mod gaf
icke vika; hon samlade den förmögenhet
lion egde qvar, och beslöt att på sin
bekostnad försöka ännu en sista expedition.
Hon köpte af sir Richard Sutton en
lustjakt, hvilken denne gentleman ville göra
*) Lapevrouse försvann spårlöst på en resa, som
lian företog 1788 frän Nya Holland för att undersöka
itora oceanens vestliga arkipelag och Nya Guinea.
sig af med, och trots den allmänna
opinionen , som ansåg hela företaget för ett
drag af galen envishet, utrustade hon den
för en resa till nordpolens vatten; och
denna samma jakt har jag nu besökt.
Fox, så är dess namn, är ett
skruf-fartyg om endast 155 tons drägt; dess
maskin har icke mer än 24 hästars kraft;
det har en skonerts resning, d. v. s. det
har tre stora bakåtlutande mäster, hvilka
kunna bära en ganska betydlig massa af
segel. Det är en jakt, som är
åtminstone tredjedelen mindre än de små fartyg,
hvilka segla emellan Boulogne eller
Calais och Dover. Denna bräckliga farkost
blef för resan beklädd med ännu en yttre
bordläggning af träd; fören blef försedd
med tjocka jernplåtar, hvilka i bogen voro
hvässade för att kunna klyfva isen;
masterna blefvo yttermera fastgjorda medelst
tvärslåar af ek; med ett ord ingenting blef
försummadt för att göra fartyget så starkt
och säkert som möjligt. Men sin
obetydliga storlek behöll dock fartyget, hvilket,
der det nu ligger i East India docka,
ser ut som en slup i bredd med
ostindiska kompaniets stora tremastare. Det
enda, som var verkligen stort i denna
expedition, det var besättningens mod; det,
som var af tredubbelt stål och af koppar,
det var hjertat hos de män, hvilka
begåfvo sig ut.
De voro inalles tjugutvå, officerarne
iuberäknade; utrymmet tillät icke att taga
ett större antal ombord, men desse
tjugutvå voro utvalde ibland de säkraste och
mest erfarna sjömän. Tre officerare af
kungliga engelska flottan fingo hedern att
anföra expeditionen; nemligen kapten Mac
Clintock, känd för att redan flera gånger
ha trotsat polens isar, löjtnant Hobson och
och kapten Allen Young. Kapten Mac
Clintock är en till vexten liten man, på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
