Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 19 December.
Utgifves hvarje Måndag, eller första helgfria dag i veekan.
Prenumerationspris i Helsingfors för helt år 2 rubel, för halft 1 rubel silfver.
En liten rundresa inom eget land.
XIV.
(Lohikoski, ett förunderligt ställe. Angbåtsresa
öfver Päijäne. Anianpelto. Genom Lampis och
Janakkala till Helsingfors. Slut.)
Redan den förste bekante, som jag
träffade i Jyväskylä, ålade mig som en pligt
att, innan jag lemnade orten, besöka ett
belt nära staden liggande ställe, benämndt
Lohikoski. Stället skulle vara särdeles
vackert och alldeles egendomligt till sin
O O
natur. Att uppfylla en sådan pligt, var
mig den angenämaste sak i verlden, och
jag skyndade att göra det.
Och på gladare sätt öfverraskad, än
då jag koin till detta Lohikoski, har jag
sällan blifvit. Man går ut från stadens
östra tull, kommer förbi den lilla
begrafningsplatsen, och viker af åt höger på en
liten väg in i skogen. Snart börjar denna
väg att löpa i en jemnt nedåtslnttande
stor spiral. Man vet ej hvart man
egentligen skall komma, men ju längre nedåt
man kommer, af en allt mera leende natur
finner man sig omgifven; den dystra
barrskogen öfvergår till en lummig och ljus
löfskog. Slutligen ser man en liten å glänsa
fram emellan träden, man hör bruset af
forsar, och man kommer till några
qvarn-byggnader och boningshus.
På Lohikoski finnes en tnjölqvarn och
ett litet oljeslageri, men det är icke dessa
industriella inrättningar man beser, då man
kommer till stället. Man har nog af att
begapa den natur, i hvilken man står. Man
befinner sig i en kjusa af omkr. 600 alnars
diameter, omgifven af en på många
ställen nästan lodrätt nedstupande jordvägg.
Och inoin denna trånga vägg — huru mycket
omvexling och pittoreskt behag! Der har
man höga kullar, hvilka i spetsiga toppar
skjuta upp emot höjden; der har man små
gröna slätter; der slingrar sig ån i
hundrade bugter, bildande flera särskilda
forsar och en mängd de täckaste små holmar;
och kullar och holmar äro rikt bevuxna
med löfträd af många arter, hvilka i denna
undangömda dal fått vexa upp och frodas
i ostörd frid.
Så undangömd är verkligen denna
förunderliga dal, att den ända tills för
vid-pass sju år sedan var nästan okänd
till-ochmed för den näraliggande staden. Det
är den nuvarande egaren af stället,
magistratssekreteraren Gronov, som har
förtjensten af att egentligen ha upptäckt detsam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
