Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
den blifva någonting utaf! man skall sätta
sina armar i sidan och hålla dem långt
borta ifrån sig, dessa "—sen! —sora/" Och
så satte hon sina små, trinda och fina
armar i sidan med armbågen i en spets, för
att visa huru man skulle bära sig åt; och
de små armarne voro så trinda och fina.
Söt var hon.
Men grosshandlarens lilla dotter blef
så ond; hennes pappa hette Madsen och
det namnet visste bon slutas på "—sen!",
och derföre sade hon så stolt hon kunde:
"Men min pappa kan köpa för hundra
riksdaler bröstsocker och kasta det bort
som råsk! kan din pappa det?"
"Ja, men min pappa", sade en skribents
lilla dotter, "kan sätta både din pappa och
din pappa och alla "pappor" i tidningen.
Alla menniskor äro rädda för honom,
säger mamma, för det är min pappa, som
regerar i tidningen!"
Och den lilla flickan bröstade sijjr
der-vid, liksom kunde hon vara en verklig
prinsessa, som skall brösta sig.
Men utanför den halföppna dörren stocl
en fattig gosse och kikade in genom
springan. Den lille kunde icke ens komma
med in i salen, sa ringa var han; spettet
hade han vändt omkring för kökspigan
och nu fått lof att stå bakom dörren och
se på de granna barnen, som roade sig,
och det var rysligt mycket för honom.
"Den som dock vore en af dem!" tänkte
han, och så hörde han livad der sades,
det var riktigt någonting att blifva mycket
missmodig öfver. Icke en skilling hade
föräldrarne hemma att lägga på
kistbott-net, och icke hade de råd att häll a en
tidning, ännu mindre att skrifva den, och
så kom nu det allra värsta till, hans
faders namn, och alltså också hans namn,
slutades just på "—sen!" honom kunde det
således aldrig i verlden blifva någonting
utaf. Det var så sorgligt! dock född var
ban, tyckte lian, riktigt född! det var icke
annat möjligt.
Se, det var den aftonen.
Nu förgingo många år och under dem
vexa barn upp till stora menniskor.
Der stod i staden ett präktigt hus, det
var fullt af herrligheter, alla menniskor
ville se det, tillochmed folk, som icke
bodde i staden, kom in för att se det;
hvilket månntro af de barn, vi ha
berättat om, kunde kalla det huset sitt? Ja,
det är då lätt att veta! nej, det är icke
så lätt ändå. Det huset var den lille
fattige gossens; honom blef det dock
någonting utaf, fastän hans namn slutades på
"—sen!"–- Thorwaldsen.
Och de tre andra barnen? — Blodets,
pengarnes och ande-högmodets barn, ja den
den ena har ingenting att gifva bort åt
den andra, de äro lika barn —, det blef
af dein allt godt och välsignadt, det fanns
en god grund i dem; hyad de den gången
hade tänkt och talat var bara —
barn-slabber.
Marokko.
Följande notiser, hemtade ur en fransk
källa kunna under nuvarande Marokkanska
krig vara af nytta och intresse.
Kejsaredömet Marokko .innefattar
största delen af det så kallade Berberiet och
består af konungarikena Fez, egentliga
Marokko, Sus och Tafilet, hvilka indelas i
trettio provinser och upptaga en sträcka
af omkring 300 franska mil från vester
till öster och 400 från norr till söder.
Några resande, sannolikt förbländade
af den fruktbara jordmånen, hvilken i
öfverflöd afkastar alla nödiga lifsmedel och
ofta gifver trettionde kornet af säden, ha
mycket öfverdrifvit uppgifterna om landets
folkmängd. Men med undantag af
kusttrakterna och några provinser af
konungarikena Fez och Marokko är den öfriga
delen af landet föga bebodd. På en areal,
som är en tredjedel större än Frankrikes,
finnas endast nio miljoner invåuare, hvaraf
500.000 judar.
Fez, den mest befolkade staden, har
ungefär 250,000 invånare. Det är tjeu enda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
