Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PAPPERSLYKTAN.
Utgifves hvarje Måndag
eller första helgfria
dag i veckan,
kl. 12.
1860.
Än 9.
Ipbingfars kn 27 Ätmri.
Pris: för helt år 2 rub. s:r;
för halft år 1 rub.;
för lösa numror
5 kop.
Hvad kan man vänta af det nya
theaterhuset?
ii.
Jag har sagt: vi "måste" engång göra
theatern bofast i Finland, vi "måste"
engång skapa åt oss en egen theater.
Säkert har mången annan, än hr
Cyg-næus, missförstått dessa "måste" — och
det thy värr! på ett helt annat sätt, än ban.
Mer än en har vid de orden förnumstigt
skakat på hufvudet och tänkt så här:
"Måste"! barnsligheter, pojkgriller! hvad blifva
vi bättre, om vi ha en egen theater eller
ej? liksom det ej funnes hundra andra
saker, hvilka vore oss tusen gånger
nyttigare och nödvändigare!
Långt ifrån mig är den tanken att vilja
som en drifhusplanta på finsk jord
uppdraga en theater eller hvilken annan skön
konst som helst. Det är ingalunda
derföre att alla andra länder ha sina egna
theatrar, som jag anser en egen theater
nödvändig också för Finland. När man t. ex.
befinner sig i Munchen, denna stad, som
endast genom den skönhetsvnrmande
konung Ludvigs nyck kommit att blifva en
af den europeiska konstens hufvudstäder,
så njuter man högt af alla de skatter man
der får skåda, men man kan icke vara utan
att beklaga de stackars Bayrarne. Ty man
ser att de så oförskyldt blifvit belastade med
all denna herrlighet, som för deras
ölsinnen ännu tyckes vara så helt och
hållet fremmande. Och jag ansåge det visst
icke för en lycka, om vi Finnar i en eller
annan gren af konsten någon gång komme
att dela Bayrarnes öde. Den skönaste,
finaste qvinnodrägt blir en narrkåpa, då
den klädes på en ladugårdspiga; och en
ungefär dylik effekt gör den konstskrud
konung Ludvig kastat öfver sitt goda folk.
Himlen bevare oss trygge Finnar från att
någonsin blifva gjorde till narrar — icke
ens för den sköna konstens skull.
Skickade någon i morgon åt åss det yppersta
opera-sällskap, som Italien kunde
saminan-bringa, och sade: här han j en trupp för
er nya theater, njuten, denna njutning fàn
j till skänks — så gjorde vi utan tvifvel
bäst uti att tacka för gåfvan och i chorus
sjunga:
"— — — nej, ack nej,
Inte passar det för mig."
När jag säger: vi "måste" skapa en
egen theater, menar jag således icke, att
en theater genom ett maktspråk skall
framstampas ur jorden. Jag menar: vi "måste1’
ha en egen theater, emedan den allt mera
blir en inre nödvändighet. Vi ha behof af
en egen theater.
Huru kan man ha behof af någonting
sådant som en theater— ett nöje, ett mer
eller mindre lättsinnigt tidsfördrif? — sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
