- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
66

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

66

har man det ena nöjet, så kan det ju
ersättas genom andra; man kan ju dansa,
höra musik, fast spela kort, så lefver man
rätt nöjsamt också utan theater! — Så
säga de förnumstige. Jag anser nu ej
nödigt att närmare för dem förklara livad
theater är. Besynnerligt är det visserligen,
att någonting sådant för menniskor skall
kunna blifva ett behof. Men det säkra är,
att så länge verlden stått ha åtminstone
vår planets alla folk, då de hunnit några
steg fram’ på kulturens bana, kännt behof
af att se sceniska föreställningar och att
uttala sin innersta själ i dramatiska
skapelser.

Yi ha redan behof af dramatiska
njutningar, derom vittnar det för finska sinnen
förunderligt lifliga intresse, hvarmed större
delen af vår hufvudstads publik omfattar
allt hvad till theater hörer. Men om vi
ha behof af theater, är det väl derföre
också sagdt, att vi behöfva en egen
theater? Det är en annan fråga, som kan
göras och hvarpå svaret icke är så gifvet.

Kunde vi icke ännu länge nöja oss,
liksom hittills, med kommande och
vandrande svenska theatertrupper? Ställde vi
nu upp en egen trupp, så hade vi dock
stort ingenting eget att gifva den att spela:
när repertoiren måste lånas från Sverige,
hvarföre kunna icke skådespelarne då
äfven lånas derifrån? Det der allt är
anmärkningar, hvilka alls icke sakna sitt
berättigande. Men jag ber att emot dem få
göra några invändningar.

Vi Finnar äro ingalunda i allmänhet
födde till skådespelare. Men det har allt
mera visat sig, att ibland oss dock finnas
individer, utrustade af naturen med ganska
rika anlag för scenen. Det stigande
intresset och den tillvexande aktningen för
theatern göra, att man också här börjar
fästa uppmärksamhet vid dylika gåfvor. Man
böljar finna dem vara lika mycket värda
som några andra naturgåfvor här i
verlden, och lika förtjenta af uppmuntran och
uppodling. Allt starkare skall opinionen
yrka på utbildning äfven för sceniska an-

lag. Men hvar skall den för scenen
begåfvade utbilda sig? Skall ban gå in vid
en nomadiserande trupp, med denna efter
ett års förlopp flytta öfver till Sverige,
och der irra omkring land och rike, för
att efter några år möjligen åter för en tid
få uppträda på de fosterländska tiljorna?
Nej, dertill har ännu ingen visat sig ega
lust, och allmänna rösten kan heller aldrig
vilja sådant. Fordrar man en gång
sceniska anlags utbildning, så "måste" man
tänka på upprättandet af en stående inhemsk
theater, der vi kunna göra oss våra egna
talanger till godo.

Den dramatiska litteratur på svenska
språket, som hittills frambragts i Finland,
är ännu icke mycket stor. Men med
bättre förhållanden för theatern i öfrigt,
skall denna litteratur kanske tillvexa med
raskare fart. Att det ofta nog kunde vara
nödvändigt, att dessa våra originalpjeser
skulle återgifvas på scenen af finske
skådespelare eller åtminstone sådane, som
hunnit vexa in uti våra egendomliga tankar
och känslor, det har hr Cygnæus redan
tillräckligt utlagt. Jag dröjer derföre ej
vidaie vid denna punkt, som äfven kan
anses för ett, om också mindre tvingande
"måste" i frågan om en egen theater i
landet.

Men äfven en dramatisk litteratur på
finska språket börjar att uppstiga. Också
den skall begära plats för sig uppå vår
scen, — till en början endast någon gång,
men i framtiden sannolikt allt oftare. Huru
skola denna litteraturs alster återgifvas på
scenen? Af svenske aktörer? — det
förbjuder sig sjelft, för spåkets skull. Af
studenter? ■— det låter göra sig som en
liten början, men i längden blir det en
omöjlighet. Återstår väl således intet
annat medel än infödde skådespelare. Också
detta är en af de orsaker, hvilka "måste"
framkalla hos oss en egen theater.

Jag tviflar således alls icke uppå att
en inhemsk theater skall komma att
npp-stå. Men huru den skall uppstå, det; är
allt ännu en ganska svår sak att med be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free