Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
ligt för våra ögon, att en egare af "Meyers
Universum" kan få reda på Gritti’s och
Zenos palatser, och att en commis-voyageur
kan igenkänna den arkad, der han gjort
i droguerier och der enligt hans mening
Shylock har protesterat Antonios vexel.
Det gör ett obehagligt intryck på den
bildade theatervännen, då han ser med
hvilken kostsam dekorations-lyx månget
eländigt dramatiskt machverk är utrustadt på
scenen. Hvilka andliga och konstnärliga
krafter kunde icke mången af vår tids
theatrar förskaffa sig för tiondedelen af de
kostnader, som den använder på fåfängt
och onyttigt prunk i dekorations-väg!
Maskineriet omfattar alla förändringar,
sänkningar, lyftningar och dylikt på
theatern. Så handtverksinessigt också oftast
denna del af den theatraliska konsten
bedrifves, så kan dock ingenting mera
bidraga till att skada de skönaste dramatiska
verk, än en oskicklighet eller försummelse
af maskinisten. Måste icke känslan af det
sköna förvandlas till lust att skratta,
måste icke illusionen gäckas, kanske försvinna
för hela den återstående representationen,
när t. ex. någon svart riddare icke lyckas
att sjunka in i jorden, såsom ban borde,
och hans komiskt ångestfulla åtbörder sätta
åskådarens skrattmuskler i rörelse? Hvem
kan förblifva likgiltig, när den mäktiga
feen Cheristane darrande griper uti sin
snedtlutande molnvagns trådar, för att icke
förlora jemvigten? När midtuti en
praktfull och glänsande sal några skogens vilda
träd stå och titta förundrade på
hvarandra, hvem måste icke vänta, att den nyss
inträdde bestörte konungens mun skall
öppna sig till befallningen: "hugg ned dessa
träd der!" Den dramatiske diktaren borde
derföre i sina verk bygga så litet som
möjligt på maskineriet; det är
theaterdirektö-rens och maskinistens pligt att sörja för
att maskineriet är väl inrättadt; och det
skulle för publiken vara helsosamt att stätja
sin svaghet för maskineri-effekter.
I den ungerska bergsstaden Kremnitz
har jag engång sett en urgammal folkko-
medi, med titeln: "Den kyska Susanna^."
Styckets alla personer spelades af
bergsmän. De så kallade falske domarene,
hvilka öfverraska Susanna i badet, uppträdde
i den svarta ungerska national-drägten med
gördlar och| sablar. Susanna satt på en
rottingsstol i hvit tyll-klädning med en grön
sidenhatt på hufvudet och höll sina nakna
fötter uti en vattså, när de "två
kanaljer-ne" smögo sig intill henne. En
stads-hej-duk i full embetsuniform förde sednare
Susanna till döden.^Engeln, som räddade
henne, hade i början af stycket hållit en
prolog och tillkännagifva mellanakterna
genom afsj ungan de af andliga sånger. Den
räddande engeln var klädd i hvit
shertings-kolt, hade ^en guldpapperskrona på
hufvudet, vingar af samma ^material och höll
en plumpt tillyxad, men förgyld spira i den
med hvita bomullsvantar beklädda högra
handen. Dekorationen bestod af några
eländigt målade pappstycken, hvilka
föreställde turkiska hus. Och dock, i hvilken
liflig illusion, i hvilken spänning var icke
publiken från början till slut! — I en
by-nära Freiberg såg jag engång Müllners
"Skulden" uppföras. Grefve Oerindur var
klädd som en polsk adelsman från våra
dagar. Don Valeros visade sig i de tyske
rådsherrarnes medeltids-drägt. Gossen Otto
spelades af direktörens för truppen unga
fru — i högst välsignadt tillstånd.
Dekorationen var en utsliten’, trasig riddarsal;
husvärdens gamla trogna bondväggur
förkunnade det fatala midnattsslaget*). Och
dock hvilken fasa var icke utbredd öfver
åskådarne hela stycket igenom! huru bittra
tårar flöto icke der! — Deremot har jag
engång sett Werners "Martin Luther" i
Berlin. Tåget till riksdagen framställdes
med en sådan lyx i dekorationer och
kostymer, att man verkligen trodde sig se
kejsar Cail V, rikets*och kyrkans furstar
och det tillströmmande folket. Jag har sett
*) Uret tyckee dock icke ha varit försedt med
gük\ för ett sådant ur berättas Dahlqvist engång ha
räkat ut, då han spelade scener ur samma "Skuld" i
någon af Sveriges småstäder. Red. wyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
