Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
talat och tryckt, under sednaste halfsekel,
himalajor af makulatur; men ville man göra
en noggrann räkning, så fann man
kanhända, att massan af saker, som hållits
tysta, är ännu större än summan af det,
som blifvit sagdt och tryckt.
Och, i denna stora konst att tiga med
beräkning eger lörd Palmerston icke sin
mästare. Har ni någongång hört honom
i underhuset? Hvilken liflighet, hvilken
humor, hvilken sublim ledighet! ingenting
kostar honom någon möda, hvarken
be-gabbelsen, eller den triviala anekdoten,
eller ens enthusiasmen, när den behöfves.
Och när ban underhållit och gäckat sin
publik tillräckligt länge, när han såder i fyra
timmars tid hållit den i spänd väntan på
en förklaring, som icke alls är ämnad att
komma, så griper han till slutkupletten
och ändar sitt fyrverkeri med ett
smattrande hokuspokus, som har till oundvikligt
resultat att framkalla i auditoriet en salva
af olympiskt skratt.
"Jag har skrattat — jag är afväpnad*.
Att ega skrattarene på sin sida, det är
i sjelfva verket hufvudsaken för lörd
Palmerston, och deruti skulle man utan
tvifvel finna en af hans långa lyckas
hemligheter. Men handlingarne! handlingarne!
illa sinnade menniskor påstå att här är en
litet kritisk sida. Tycker ni om
inkonseqvenser? sådana finner man öfverallt. Men
hvad betyda inkonseqvenser, hvad betyda
motsägelser, endast man lyckas! Tory först
med de mest reaktionäre, sedan liberal
med Canning, derpå moderat reformator
— hvad har han icke varit, och hvad skull
han icke ännu vara! Och om vi ville
skärskåda hans utländska politik, hvilka
besatta kostymförändringar finge vi icke se!
När lörd Castlereagh år 1803 drog sig
tillbaka från krigsministéren, fann man
ingen efterträdare åt honom. Denna
jem-merligen komprometterade portfölj, som
förgäfves tycktes söka sin man, mötte
lyckligtvis på sin väg lörd Palmerston, som
helsade den vänligt välkommen och var
färdig att, med den grace och den hum-
bug som man känner hos honom, öfvertaga
den mest vanryktade förvaltning. Den nye
krigsministern strålade i ungdomens hela
glans, och för sin framgång hos de sköna
hade han erhållit namnet lörd Cupido. Hans
segrar och eröfringar på detta fält lofvade
dylika också på ett vidsträcktare, och lörd
Cupido fann utväg att göra krig emot
Napoleon! Han hade sålunda sin del i slaget
vid Waterloo, och också i Napoleon I:s
afsättning. Men de menskliga sakerna gä
igen, och såsom högsta vedergällning hade
försynen förut beslutat att densamme, som
förnekat farbrodren, en gång skulle vara
den förste att erkänna brorssonen!
Så skickligt den än i femtio års tid har
blifvit bedrifven, denna politik af
öfver-lagda inkonseqvenser och oblyga
omsad-lingar, så har den dock till slut gjort sig
förhatlig i hela verldens ögon. Lörd Palmer-
O O
ston har blifvit en förargelseklippa för alla
partier; under det absolutisterne i honom
se den lefvande inkarnationen af
revolutionens idée, gäller ban hos de radikale
för en gammal diplomatisk roué,
’närsöm-helst färdig att med sin frivola
sjelfklok-het och sin förrädiska listighet sälja
frihetens sak åt reaktionen. Som ban aldrig
visat den ringaste sympathi för
österrikiska väldet i Italien, kallar
Wiener-kabi-nettet honom en professor i barrikad-läran,
och på andra sidan har ban dragit öfver
sig hrr Kossuths och Mazzinis alla åskor
för det ringa nit han egnat, i Ungern och
Italien, åt republikens sak. Kontinentens
liberale, också de ha trott sig ega rätt att
kunna räkna på honom; men lian har
dragit dem vid näsan liksom så många andra,
ty lörd Palmerston bar aldrig haft och
skall aldrig ha någon annan driffjeder än
Englands intresse för stunden, och att
förlita sig på hans principer, det är ungefär
att sjelf vilja blifva bedragen.
— Om jag icke vore Fransman, sade.
honom en af våra statsmän i ett utbrott
af brittisk enthusiasin, 0111 jag icke vore
Fransman, så ville jag vara Engelsman.
— Och jag, svarade lörd Palmerston,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
