Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
går och i dag, och det finnes ingen stat,
intet folk, hvars ödens trådar undslippa
hans outtröttliga hand. D. 1 Mars 1848
hade han skrifvit icke mindre än tvåtusen
sjuhundra sjuttiofem rapporter öfver
utrikes-affärerna. För närvarande har antalet
säkert redan öfvergått femtusen, till hvilka
officiella rapporter man ännu bör lägga en
årlig summa af åttatusen depescher,
hvilket, sammanräknadt för alla hans olika
förvaltningsperioder, bildar en rund summa
af trettiofyratusen — utan att räkna alla de
affärer, som blifvit afgjorda mundtligen,
under en jagt, på en bal, under en
middag, vid ett tbébord — affärer, som,
enligt hans egen bekännelse inför en komité
i underhuset, nästan alltid ha lyckats lika
bra, om ej bättre än de, hvilka afhandlats
skriftligen.
Och man må veta att vi ännu icke
kommit till slutet och att, trots så många
göromål och sysselsättningar, midtibland så
många gästabud och sä många sinå
äfventyr i Cytheres lunder, med allt detta
öfvermätt af nöjen och arbete, denne
förunderlige, egendomlige, oförliknelige man alltid
varit redo att vid hvarje tillfälle uppträda
i underhusets tribun, att ban talat för
ader-tontusen lagförslag, som gått igenom, och
för ännu flera afslagna,— jag tänker icke
ens på dödfödda biller och på
amende-menter, som blifvit dödade på fläcken —
och att han, i egenskap af premierministcr,
har fästat sitt namn vid mer än
trettiofem-tusen af dessa parlamentsakter, hvilka
regera det gamla England!
Om sedan dessa akter strida emot
hvarandra, om det skär i ögonen att finna den
ena bredvid den andra, så begriper man
att det är en sak som betyder föga. Det
utgör tvärtom lörd Palmerstons
utomordentliga originalitet, att ban alltid
öfver-r as kar med någonting oväntadt, att han
ständigt pirnetterar på yttersta spetsen af
sin tå med en Vestris’ intagande och
frivola grace. Tory med Wellington, vvhig
med Russell, peelit när det så passar, går
han ifrån nordpolen till sydpolen; röd i
går, hvit i dag, i morgon svart; och denna
stora brittiska nation, som i femtio år i
honom sett sin politiske Bosco, ropar och
klappar bifall till hvarje ny evolution. Det
är bekant, hvilken sällsynt fallenhet
Engelsmännen ega för att författa grundliga
kommentarier öfver sina statsmän. Hos
dem finnes ingen politisk karakter, huru
enkel och lätt den också må vara att
genomskåda, som icke gifver ämne till tre
eller fyra digra volymer. Man frågar sig,
dä man känner denna benägenhet för
utläggning och förklaring, hvad det engång
skall blifva af lörd Palmerstons historia
i händerna på en skarpsinnig biograf, som
vill söka att bringa ordning och reda i
denna bizarra och kostliga villervalla.
För min del ser jag deruti ämne för
en hel litteratur. Jag tviflar endast
mycket, om de nu lefvande generationerna skola
få njuta deraf, i anseende till brist uppå
källor. Dokuinenterna till denna
sällsamma historia skola säkert länge hållas
hemliga, och at’ goda skäl; och gifve Gud att,
när de engång blifva framdragna, de icke
inå vara helt och hållet förfalskade.
II.
Företaga sig att på allvar skrifva ett
porträtt af lörd Palmerston, hvem skulle
våga det, jag frågar, hvem ville gifva sig
ut att beskrifva det obeskrifliga ? Lörd
Palmerston — det är en trosartikel, hvarken
mer eller mindre! Och en trosartikel, den
bedömes icke, den diskuteras icke, man
får enkelt och simpelt lof att tro på den;
credo quia absurdum! Om det är sannt,
att ordet blifvit menniskan gifvet för att
dölja sina tankar, så bör en diplomat i
våra dagar nödvändigtvis tala mycket, och
det är det som lörd Palmerston alltid har
gjort, och hans tal ha heller knappt haft
till ändamål annat än att känna sig före i
verlden. Det är ett af Europas fel, att sedan
femtio år tillbaka för mycket ha trott både
på lörd Palmerstons tal och på allt annat,
som dukas fram i England, vore sig i
parlamentet eller i tidningarne. Man har der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
