Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
nom sin orubbliga blidhet! I denna
heroiska säkerhet, detta olympiska lugn
igenkänner man det tydliga tecknet af en på
sina grundvalar fast fotad aristokrati,
såsom den österrikiska aristokratien ännu är.
De stora förmögenheterna, de ofantliga
egendomsbesittningarne i förening med
namnets traditionella anseende, gifva här ännu
ät det gamla ordet aristokrati den
betydelse, som det annorstädes har förlorat
och som det hade eröfrat sig i historien
genom strid med kronorna och folken.
II.
Vida bekant är den exklusivism, som
råder ibland den del af Wienska
aristokratien, hvilken kallas la créme de la créme,
och huru kaprisen styr i dessa små cirklar,
der stundom inga hertigs-, grefve- och
markistitlar äro tillräckliga för att berättiga till
inträde. Ofta deremot, medan de högst
förnäme förgäfves klappa på porten,
fålen obetydlig person se helgedomen öppnas
för sig, och för att erhålla ett sådant
privilegium, är det tillräckligt att ha
tillvunnit sig besTkyddarskap af någon qvinnlig
medlem i denna frimuraraktigt mystiska
krets.
Medan jag var i Wien, under våren
185 . ., ansågos grefvinnan P . . . och
hennes dotter, den intagande furstinnan C . ..,
höra till la créme de la créme, och en
bättre rekommendation kunde man icke
ega än den att ha blifvit sedd i dessa
fruntimmers salong. Hvad detta
vidkommer, så får jag tillstå sanningen, att jag
sjelf först icke ens hade aning om höjden
af min lycka; men, Gud vare lof,
Wienarne försummade icke att underrätta mig
derom. Nästan hvarje afton besökte jag
grefvinnan, som, emedan hon kände min
synnerliga svaghet tör intressanta
biogia-fier, gjorde sig ett nöje af att för mig
berätta om den ena efter den andra af de
celebriteter, hvilka uppträdde i hennes
salong. Jag behöfver icke säga, att jag
mycket längtade att få se den unge
kejsaren och på nära håll betrakta denne jor-
dens lycklige, 6om i en handvändning blef
ryckt ifrån en jemförelsevis obemärkt plats i
verlden och satt uppå Tysklands äldsta
thron med Carl den stores krona på
hufvudet. Hvilket öde! Förut hade ingen hört
talas om denne furste, och nu kunde man
icke göra ett steg uppå gatan, man
kunde icke inträda i ett hus utan att möta
hans porträtt.
— Hvem är denne unge man till häst?
frågade jag t. ex. furstinnan X . . ., i det
jag pekade på en statyett, soin intog
hedersplatsen på hennes etagére.
Och den svaga och nervösa varelsen
glömde straxt sina smäktande åtbörder för
att resa sig upp och svara med en helig
fasa:
— Men, hvad tänker ni på, det är ju
kejsaren!
— Och den der unge officern på taflan
der midtuti en hop af gamle gubbar med
stjernprydda bröst?
— Himmelska mildhet! — mumlade
excellenserne och korsade sig — vågar ni
göra en sådan fråga: det är kejsaren!
Alltid k ej såren, kejsaren öfverallt;
hvarthelst man satte sin fot, hade man icke för
ögonen annat än denna ungdomliga
fysionomi.
Men det var icke porträttet, soui jag
önskade se, utan sjelfva personen.
Tillfälle dertill kunde erbjuda sig ofta nog:
på theatern, vid parader, på baler; jag
väntade, och mitt tålamod skulle också
vinna sin belöning.
Det var vid en fest hos furst
Liechtenstein. Man måste ha sett Wiens baler för
att förstå huru en kadrilj, en mazurka, en
vals framförallt, kunna blifva verkliga
trosartiklar; inan kunde tfo vid det
förunderliga skådespelet af detta häftiga, ifriga,
passionerade flaxande, att det icke finnes
något annat ändamål för mannen och
qvinnan här på jorden än att hoppa i två, tre
och fyra tempi? Det är der Terpsichore
förefaller en som verldens egentliga herr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
