Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
125
skarinna, med sina volanter af spetsar, sina
guirlander af naturliga blommor oeh sina
kaskader af diamanter. Der, om det också
är bra att vara ung, sä är det icke alltför
illa att vara gammal! Ljuskronornas
bländande sol lyser för alla, och om den förhöjer
behaget af en smidig vext, af en vacker
arm, så tänder den strömmar af gröna och
purpur-lågor i hjertat af smaragder och
rubiner, för hvilka halsarnes hvithet
försvinner.
Sällskapet hade någon tid varit
försam-ladt, då en kammarherre kom och för
husets värd anmälte den kejserliga vaguens
ankomst. Furstinnan gick att taga plats
pä tröskeln till sina rum, medan fursten
skyndade sin höge gäst till mötes ända
ut på gatan. Emellertid hade inne i
salongerna bildat sig en dubbel haie, och
genom denna såg man snart kejsaren
passera, ledande vid armen den stolta och
imponerande furstinnan Liechtenstein. Fi ans
Josef bar den hvita uniformen, hvilken
inan är van att finna på hans porträtter,
röda pantalonger, och på bröstet Maria
Tlieresias orden. Alla bugade sig djupt,
och i det sätt, hvarpå kejsaren besvarade
helsningen, trodde jag mig märka ett visst
bryderi och en slags rädsla, som lätt
kunde förklaras genom hans ungdom (han var
då ännu icke tjugu år gammal), och också
genom den otroliga hastighet, med hvilken
han till följe af så många oförutsedda
händelser icke långt förut hade blifvit upphöjd
till maktens tinnar.
Också i hans konversation visade sitr.
O 7
alt han ännu saknade denna konst, som
erfarenheten gifver, att oupphörligt
kokettera för den man talar med, att med
låt-sadt intresse yttra sig om det minsta
ingenting, och att med blickarne följa ett
föremål på afstånd medan man tyckes egna
den lifligaste uppmärksamhet åt den
samtalande. En berömd författare berättade mig
engång, att en afton vid cn mottagning ban
hade blifvit komplimenterad för sina
arbeten af en stor monark, och att han ännu
höll på att suga på sötman af de nådiga
orden, då en kammarherre kom och bad
honom icke taga alltför mycket på allvar
hvad hans majestät yttrat. "Konungen är
så god, tillade hofmännen, att ban ickc
kan neka sig nöjet att säga ett smickrande
ord åt hvarochen; men hvad jag kan
föi-säkra er, är att han icke läst fyra rader
af er, ocb att han är lika artig mot hvem
som helst!" — Att tvärt vända ryggen åt
dem, som äro i onåd, under det man på
långt håll skickar en vänlig blick åt en i
gunst stående person, det var en sak,
hvilken Frans Josef vid denna tid ännu
icke alls tycktes förstå. Tvärtom märkte
man, att ban nästau rodnade af
förlägenhet för den hyllning och de
vördnadsbetygelser, han fick emottaga af så många gråa
hufvuden och höge dignitärer— ban, som
knappt hade inträdt i lifvet och ännu icke
hade hunnit göra sig förtjent af sådant.
Säkert hade den unge kejsaren icke
önskat någonting bättre än att slippa bort
från allt detta och fly in i de sköna
damernas kretsar, dit blickar och
småleenden tycktes inbjuda honom. Ibland alla
unge och lysande officerare var Frans
Josef den yngste och mest lysande; men
der vakade också lians moder,
erkeheiti-ginnan Sofia, der höllo sig statskanslerer,
ministrar, öfvcrhofmarskalker; från alla
dessa storheters och desse excellensers ögon
utgingo jag vet ej hvilka osynliga
telegraftrådar, hvilka just ickc hade till ändamål att
styra den unge monarkens kosa på den väg,
dit hans ålder och hans håg så gerna hade
fört honom.
Ändtligen ljödo den första valsens
toner, och då på denna sigual de
allvarsamma hufvudena hade dragit sig undan, gick
den unge tjuguårige sjelfherrskare^ och
bjöd upp en af sina undersåtarinnor, den
sköna grefvinnan Htiniady, och förde henne
i sina armar på det elegantaste sätt i
verlden vid fanfarerna af Strauss’ orkester.
"Kejsaren dansar!" mumlade inan frän
alla kanter. Kejsaren roar sig! O,
underverk! han täckes sjelf gå och bjuda
upp! Hvad det är vackert och märkvär-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
