Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
133
Den, som efter en i beqvämlighet
genomlef-vad dag lika beqvämt kan uthvila sinaieder,
vet ej värdera sin lycka, och den, som
efter en dag af ärligt arbete kan unna sin
lekamen hvila uti en anständig säng, är
af-undsvärd, men ve den olycklige, som
efter en sexton timmars resa i 20° köld ej
vet hvar och huru han om aftonen skall
nedlägga sitt hufvud. Må en sådan resa
till Karvo och han skall glömma allt omak.
Med särdeles välbehag aftogo vi våra
pel-sar och inspekterade vägkostkorgarne,
hvilkas innehåll ej ville upptina så lätt som
våra hjertan, samt lade oss med en viss
komfort till sängs.
Klockan 7 morgonen derpå stodo våra
slädar (vi hade nemligen från Tervola en
tredje följeslagare) framför trappan, och
efter några timmars resa låg en liten oas
framför oss, efter hvilken jag, trots Ivaivo,
uppriktigt längtade.
Rovaniemi prestgård kallas den
välsignade punkt, som med eldbokstäfver är
ri-stad i mitt minne. — Hvilken lycka att
hafva slägtingar i Rovaniemi eller åtminstone
en reskamrat med slägtingar der!
Jag var verkligen förlägen öfver att visa
mig för det gamla, vänliga äkta par, som
här i ostörd ro framlefver sina dagar, med
det gräsliga utseende en tre dagars
oafbruten resa medförer, och försvann med min
kamrat för att företaga en i sjelfva verket
nödig metamorfos. Vi påtogo oss en ny
Adam och efter den stora reningsprocessen
igenkände vi knappt hvarandra.
Några tnsen steg från prostgården, just
vid den punkt, der Ounas och Kemi
elf-var sammanflyta, har innevånarues fromma
sinne uppfört en enkel, gul trädkyrka jemte
en bredvid stående klockstapel, hvilka dock
mindre hafva arkitektonisk än geografisk
märkvärdighet. Ty det stora streck, som
de lärde dragit kring jorden och benämna
norra polarcirkeln, går just genom denna
helgedom.
Landet börjar redan här att förändra
sig. Det egentliga Finlands veka och
melankoliska karakter sammansmälter med en
afgjord polartypus; färgerna blifva ännu
genomskinligare och till och med
konturerna af de aflägsnaste berg teckna sig i
veka, men bestämda linier. Dagen var
skön eller, såsom prosten uttryckte sig, den
första vårdag. Solen stod redan ganska
högt på den klara horizonten och kastade
genom fönstren varma strålar i våra
hjertan; snön droppade från taken, och allt
andades fredlig och festlig hvila; men en känsla
af ensamhet trängde sig ovilkorligen uppå
mig. Kanhända dock att tanken på
polarcirkeln och det närbelägna Lappland
gjorde sitt dertill, men jag såg med andra
ögon och tankar än vanligt öfver det
vidsträckta landskapet.
Vegetationen aftager märkligt. Skogarne
hafva icke samma täta och kraftiga
utseende som förut, och den lilla gården framför
byggnaden hade endast några björkar att
framvisa. Fruktträden tillhöra mythen, men
deremot trifvas röda vinbär, traktvis
smultron samt framför allt lingon, hallon och
hjortron rätt väl. Med trädgårdsblommor
är förhållandet äfvenså dåligt, ty floran är
temligen slut med 8—10 arter. Deremot
skola ängarne om sommaren gifva en glad
anblick genom sina många brokiga
blommor och gräs, och grönskan skall under
3—4 månaders tid breda eu hänryckande
matta öfver skog och fält. Den gamle
prosten utvisade ät mig från fönstret det ställe
å himmelen, der solen hvarje nytt år
begynner sitt lopp, och omtalade med särdeles
värme de förtjusande sommarnätterna, dä
solen under åtta dagars tid ej nedgår.
Det älskvärda äkta parets gästvänlighet
bragte lätt vår föresats att ännu samma
dag resa vidare att vackla och
öfverända-kastade slutligen densamma belt och hållet.
Vi qvarblefvo öfver natten, och jag vet mig
sällan hafva gått till sängs med sådan
andakt. Om man alltid sofver så under
polcirkeln, så borde jag väl vara prost i
Rovaniemi. Jag stupade som en fluga och
återkom först sent följande morgon till
medvetande. Vädret var äfven denna dag lika
vackert som den föregående, och familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
