Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
Vi hade inemot 25° köld och sålunda
det bästa tillfälle att härda oss för det
lappska klimatet. Mina mustascher hade inom
fem minuter så sammanfrusit med pelsen,
att jag satt såsom uti ett skrufstäd och
likasom en puppa blott kunde vända mig
med bela kroppen. Belägenheten var i detta
afseende just icke behaglig, men deremot
hade vi det herrligaste väder och ofta en
öfverraskande skön utsigt öfver den snö- och
isbetäckta sjö, hvars kust vägen till stor
del följer. Mot middagen passerade vi
Brusila gästgifveri, stjelpte lyckligt med
släden första gången och försökte — tyvärr
förgäfves — att för natten finna tak öfver
hufvudet uti ett litet gästgifveri invid
Kemi kyrka. Uti det usla, lilla rummet höll
ett spelade luftdrag väl luften ren och frisk,
men kringför tillika med så oförskämd
närgångenhet de fyra kala väggarne, att man
riskerade att under natten bortföras genom
det söndriga fönstret. Vi beslöto derföre
att fara ännu en station, och anlände vid
pass klockan ett på natten till Jauho
gästgifvaregård — ur askan i elden, ty
gästrummet var äfven här kallt.
Den gamla värdinnan — det tyckes
nemligen i dessa trakter blott gifvas gamla
värdinnor, — förde oss menniskovänligt i
sin privatsalong, ett kyffe, som på en gång
tjenade till mjölk- och sängkammare samt
genom natur och konst var till den grad
uppvärmdt, att ett lindrigt luftdrag
ingalunda skulle skadat atmosferen. Jag antände
hastigt en cigarr och, som vi önskade
qvar-blifva, begärde jag ett nattläger. Men på
hvilket hårdt prof sattes ej min finkänslighet
då den gamla damen med rörande naivetet
begynte ombilda sitt eget sofställe för vår
räkning. Jag vände mig rodnande mot en vrå
och upptäckte der under en hop at
sängkläder ett ungefär två års gammalt barn,
hvars friska anletsdrag stodo i skriande
kontrast till de förmultnade lumpor, som
oingåfvo detsamma. Sedan den gamla
slutat sitt arbete, uppstod den lilla varelsen
Jjudlöst och gick i den lättaste drägt från
det varma lägret genom den iskalla tam-
buren — troligen utan att få snufva.
Nägra minuter sednare hade vi, såsom goda
reskamrater, naturligtvis uti full
mundering, klämt oss tillsammans i den enda
sängen och försökte sofva.
Var det väl den gamla qvinnans ande
eller något annat, som spökade kring mitt
läger, men säkert är, att jag låg såsom med
ett ondt samvete och nödgades hela natten
balansera på sängkanten. Det var för att
tala med Göthe ett: "Hängen und Bangen
in schwebender Pein", blott i annan
mening än i Gretchens mun.
Sedan jag nästa morgon ordnat mina
halfförkrossade leder och intryck, gick
resan vidare uppfor Kemi elf, hvars
stränder erbjödo en treflig anblick. Båda
stränderna äro tätt bebygda med hus och
gårdar, de många gärdesgårdaine låta sluta
till åkrar och ängar, och tiskredskaperna,
som ofta upptaga flodens halfva bredd,
bevisa att folket här under sommaren flitigt rör
händerna, — men för ögonblicket var
naturligtvis allt lif begrafvet under suö och is-
o O
På förmiddagen passerade vi Tervola
kapell, hvars lilla brunfärgade kyrka redan
gör ett intryck af ålderdomssvaghet.
Församlingen vill derföre bygga en ny, och
att dömma af de stora, framsläpade
granitstenarne, skall den religiösa
församlingen derborta snart hvila på en särdeles
fäst grundval.
En med min reskamrat beslägtad familj,
som ej bor långt ifrån kyrkan, emottog
oss vänligt och liit mig lära i dubbelt
afseende skatta fördelarne af en vidsträckt
slägt. Först så sent på eftermiddagen
fortsatte vi resan, att vi ej, såsom vi
egentligen hade lör afsigt, samma dag kunde nå
Rovaniemi kyrka, utan blefvo öfver natten
å Karvo. Karvo gästgifveri strålar som
en Phoenix bland nattfoglarue: två trefliga
O o
rum, i spiseln klar eld, och framför allt liera
och goda sängar. Jag ville se den, som
ej glädjes åt en sådan anblick!
Blott en i grund förhärdad själ kan
förundra sig öfver den ängsliga
uppmärksamhet, hvarmed jag just omfattai nätterna.—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
