Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
däst munken vill försöka en invändning
och Turken vill ha upplysning, men båda
blifva bragte till tystnad. Fransosen
"öfvertager presidentskapet", utan att det
erbjudes honom; en stum kypare blir
sekreterare, och sessionen öppnas.
Presidenten bringar den orientaliska
frågan på dagordningen, och Turken får
ordet till först. Han skildrar sitt rikes
bedröfliga läge, då intet understöd mera är
att vänta af Europa, och drager sig med
hundra gemåler och några skäppor
diamanter undan till Medina; hvarpå han åter
insomnar. Den romerske munken gnuggar
händerna af skadeglädje, men slår om
efter presidentens anmärkning, att
Turken dragit sig undan som en gentleman
utan att bannlysa någon, och håller ett
kosteligt tal, deruti ban hvälfver bela
skulden på kardinalerne, afstår hela sitt gebiet
och drager sig undan till Jerusalem i en
hydda med en särskild våning för
kardinal Antonelli. — Hela församlingen blir
utom sig, Piemontesaren omfamnar den
gamle munken, och Wienaren ropar: "Jag
emottager den heliga stolens arfvegods!" —
men presidenten stryker sin mustasch, och
Wienaren blir lågmäld. Engelskan gifver
denne det goda rådet att följa Lamartines
exempel och sälja sina besittningar Ungarn,
Venedig, Galizien för att betala sina
skulder. Den unge Wienaren svarar hvarken
ja eller nej och frågar sakta, om man icke
ville gifva honom Donau-furstendömena till
belöning för sitt uppförande. — Men
presidenten affärdar honom med
folk-snverä-nitets-principen, hvilken Piemontesaren
också genast griper uti, för att medelst den
allmänna omröstuingsrättigheten annexera
Kyrkostaten. Församlingen går in på detta
efter en kort strid emellan Amerikanaren
och Neapolitanaren; den sednare erhåller
af presidenten det rådet att gifva sitt land
en författning, i hvilket fall ban möjligen
kunde hoppas att få regera ännu fem eller
sex månader; i hvarje händelse måste
Italien blifva piemontesiskt före den 1 Januari
nästk. år.
Nu bringar presidenten ånyo den
turkiska frågan på tapeten. Ryssen, hvilken
med nöje höres af församlingen, vill gerna
taga på sig besväret att regera sultanens
ännu ganska minderårige undersåter; det
lyckas honom att öfvertyga församlingen,
att Ryssland icke vill göra några
eröfringar i Europa utan endast i Orienten; och
snart hade man erbjudit honom hela
Turkiet, om icke Engelskan af huset "Purse,
Pocket et Comp." också hade velat ha sin
andel. Hon tager alltså Egypten, gräfver
Suez-kanalen och bortgifver Corfu, Malta
och Gibraltar. Ryssen bortgifver
Bessara-bien; det polska riket sträcker sig från
Östersjön ända till Svarta hafvet.
Mon-tenegro, Bosnien, Servien blifva fria; af
den öfriga delen af europeiska Turkiet,
det nuvarande Grekland, Joniska öarne
och Mindre Asien bildas ett grekiskt
kej-saredöme med en af folket väld herrskare
och Constantinopel till hufvudstad.
Ryssland öfvertager Armenien, Kurdistan,
Persien, Kabul, Beludschistan o. s. v., och
möjligen också Syrien. Preussaren begär en
ersättning för Polen. Presidenten gifver
honom rådet att annexera inom Tyskland
förmedelst rösträtten; Amerikanaren talar
likaså i samma anda och förenklar
Tysklands karta genom att indela det i ett
konungarike Preussen, ett d:o Hannover, ett
Wurtemberg, ett Bayern och ett litet nätt
Österrike; för hans skull, menar han,
kunde också Preussen gerna intaga bela det
tyska riket, om det blott förpligtade sig
att proklamera 1789 års principer. Men
den rättrådige och samvetsgranne
Preussaren vill icke annexera förrän ban
återgifvit Frankrike dess "fransyska provinser"
på venstra Rhein-stranden. Den store
franske kaptenen afslår skänken, emedan
"Times" och "Indépendance Beige" skulle
skrika för mycket öfver hans äregirighet.
Engelskan menar, att ban också kunde anncxera
Belgien, hvars invånare äro Fransoser.
Fransosen medgifver detta, men vill icke
mera veta af några landvinningar för alla
de engelska parlamentstals skull, som blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
