- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
205

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

205

jetter, hvilken jonglerade med ett par
fem-tipunds pappvigter, fullkomligt
harmonierande med den öfriga herrligheter

— Huru stor lön ger han dig? — Tre
francs i månaden. — Huru föder han dig?

— Med svart bröd. — Slår han dig ofta?

— Alla dagar. — Hvarföre? — För att
öfva handlofven. — År du fästad vid
honom? — Jag hatar honom. — Du hade då
intet emot att lemna honom?—Gerna för
mig. — Vill du förtjena trettio francs i
månaden? — Trettio francs! — Vill du äta
kött?— Kött! repeterade Cupidon med ett
uttryck af glupskhet, så lustigt och på
samma gång så vildt, att jag alltid trott
att hanfe herr far måste ha varit
anthro-popbag. — Och om du alldeles sluppe stryk,
säg, vore du nöjd då?

Ungen började att grina af välbehag
och hans mun uppfläcktes bokstafligen
ända till öronen.

— Hvarföre sägen ni mig alla dessa
sköna saker? frågade han, dundrande på sin
stora bastrumma, liksom om ban velat
spränga den. — Emedan det beror på dig att
förverkliga alltsamman. — Hvad skall jag
göra? — Följa oss. — Iluru långt? — Till
Paris. — När?—>Nu genast. — Vänta mig
bakom baracken; jag skall vara der inom
tio minuter.

Representationen led mot slutet; vi
utgingo; och en knapp timme derefter förde
lokomotivet oss alla tre till Paris.

Jag hoppas, min kära Alfons, att du
icke glömt den vinst och berömmelse som
du drog af unge Anacharsis, då ban
trip-pade genom staden tätt i fjäten på dig
klädd i sitt spansktsnnsfärgade livrée. Hvad
mig beträffar har jag omsorgsfullt
inregistrerat på det vackraste bladet af mina
charmantaste souvenirer en lyckans och
bifallets period, hvartill tit. Cupidon och
hans blåa redingote bidrogo mer än jag i
början ens kunde drömma om.

Lefva vi ej i ett tidehvarf, der den
aktning man hyser för medmenniskor
mätes efter deras kläder och efter deras
be-tjenters livrée.

Hvad är väl hela vår societé, frågar
jag dig, annat än en storartad samling af
svarta frackar, bland hvilka de nyaste och
elegantaste, enligt allmän
öfverenskommelse, äro ansedda för att tillhöra de
hyggligaste, de utmärktaste, de ädlaste, de
dyg-digaste, de mest spirituelle?

Att vara är ett intet; att synas är allt.

Icke sannt? taget i stort, sådan är vår
tids moral.

Anacharsis och hans
spansktsnusfärga-de livrée, — sjelf har du sagt mig det,
min käre vän, att du för tjugufem
louis-d’orer sålt en tafla, för hvilken man
dagen förut icke skulle ha gifvit dig femtio
écus. Och hvadan detta plötsliga höga
erkännande? Emedan dagen förut, som var
en måndag, du sjelf i egen person hade
öppnat dörren till din atelier; då deremot
när köparen återkom följande dag, som
var en tisdag, det var Anacharsis, som,
efter att hafva låtit honom vänta en
qvart-timme i tamburen, ledsagade honom in
till dig.

För min del tackar jag Cupidon för
mången handräckning af samma slag.
Försök också bara att förkasta en litteratörs
faddheter, när ban tillsänder dig sitt
manuskript med en svart kammartjenare i
blått livrée. (Slut följer.)

En italiensk proklamation.

La Farina, presidenten i det italienska
national-sällskapet, har före sin afresa till
Sicilien adresserat följande kraftiga
proklamation till "de italienske soldaterne i
Bourbonens och Påfvens tjenst":

Det stora italienska konungariket är redan
konstituerade Victor Emanuel har numera under sina
fanor 200,000 soldater, krigsvane och otålige att fä
vara med i nya strider, dessutom 100,000 i reserv och
12 miljoner Italienare, som tillbedja denne fader och
helsa honom såsom den italienska sjelfständighetens
förste soldat! Det åt de tre färgerna vigda baneret
är planteradt från Susa till Rimini, från Sondrio till
Cagliari, från Ravenna till Livorno.

Emilien och Toscana ha, nästan enhälligt, velat
blifva italienska, och genom uthållighot ha de segrat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free