Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
öfver hindren. Det skulle säkerligen ha gått på
samma sätt i Markerna, i Umbrien, i Neapel, på
Sicilien, om j icke hade satt er deremot.
Det är onödigt att jag säger er hvilken j väg han
att följa i er heders intresse. Venedig är under
fremmande arméers ok, och det har tillräckligt fått lida
både skador och olyckor.
Men hvem håller södra Italien i slafveri, hvem
utestänger det från det nationella lifvet, hvem gör
det till det eländigaste land i Europa? det är j,
Bourbonens och påfvens italienske soldater, j, som
frater-niseren med schweitz! ske och österrikiske legoknektar
i detta olycksaliga värf.
Vi veta att många ibland er äro Italienare till
själ och hjerta, vi käuna deras namn: deras goda
vilja är gjord kraftlös; men den allmänna opinionen
kan icke åtskilja de gode ifrån de dålige i en armée,
och verlden säger, att sedan Palestro, Magenta ocli
San Martino, är det icke mera af Österrike, utan af
er, som det beror om Italien i dag skall intaga en
plats i raden af Europas första nationer.
En handling af er vilja, och Italien skall vara
fritt och ett från Alperna till Trapani: en handling
af er vilja, och vi skola vara en nation af 25
miljoner menniskor, en stor, fri, mäktig och ärorik nation,
med 500,000 soldater under vapen och två väldiga
flottor i Adriatiska hafvet ocli Medelhafvet.
Era eländige patroner hålla er 6om slafvar
derföre att j hållen era bröder i slafveri, och de reta
er emot oss; men i längden kan man dock icke
triumfera genom sådana medel. J skolen blifva
slagne och skingrade, icke derföre att j saknen mod
och skicklighet, men derföre att det fria Italien icke
behöfver mera än utsträcka handen för att kullstörta
Bourbonens och påfvens skralt fästade throner,
derföre att vi strida för fäderneslandet, som vi älska,
och j för en herre, som j afskyn och förakten;
derföre att vid blotta åsynen af vårt banér, många af
de era skola sluta sig till oss; derföre att j skolen
vara kommenderade af den unge sonen till Ferdinand
II, af brorssonen till Frans I, af brorssonsonen till
Ferdinand I, dessa typer af mesaktighet, skicklige
endast i flykt och bedrägeri, och vi af Victor
Emanuel, den värdige ättlingen af så många hjeltar, den
tappraste, den mest oförfärade af nutidens monarker.
Striden skall blifva kort; men skammen och
skadan skola blifva eviga för er och skola återfalla på
era barn och era barnabarn liksom brodermördaren
Cains förbannelse!
Gud frälse Italien från denna olycka! Må han
icke tillåta, att våra soldaters segrande bajonetter,
för att göra nationen oberoende, en och fri, behöfva
färgas i annat blod, an i utländskt blod!
Neapolitanske soldater, visen, att j ären värdige
söner af denna lysande rad af riddersmän, som
Bourbonerna ha låtit dö på schavotten, i galgen eller i
landsflykt! Romerske soldater, visen, att j icke ären
ovärdige ert gamla rykte!
Italien och Victor Emanuel! det är vårt rop, ma
detta rop utgå frän era munnar och Italien skall
vara till!
Turin d. 22 Maj 1860. G. La Farina,
president.
Kopistens krönika.
D. 23 Juni.
Vi ha midsommarafton. Solen leker
kurragöm-ma bakom molnen, luften är som halfkokt thévatten,
trädens löf slängas af vinden än hit och än dit — det
är som på ett hof, när monarken har hufvudvärk, det
är otrefligt och qväft, det luktar störtregn och det
osar åska. Och ett sådant väder gifver stora
bekymmer. Att fä fira midsommaren på landet, det är för
Helsingforsboen en likadan lifsfråga som Italiens
enhet är för Garibaldi, och nu, och nu — nu ser det
mycket dystrare ut för oss än för Garibaldi.
Men vi ha haft en vacker vecka. Guldbesträlade
dagar, silfverklara nätter, varmare än i Paris, än i
Lyon, än i Lissabon, hafsvattnet stundom 22°.
Finlands sommar har aldrig visat sig i praktfullare skrud
än nu. Äppelträden äro begrafna under drifver af
blommor, ängarne tyckas ämna vexa ladorna öfver
hufvudet, åkrarne stå höga och täta, och
landtmän-nen förutse en fullkomlig hungersnöd på material till
klagovisor. Stadens återstående innevånare ha vetat
att begagna sig af veckans skönhet. Kajsauiemi har
alla aftnar varit rikt befolkadt, brunnsparken har
ingalunda heller varit glömd, också det sköna Mejlans
har dragit till sig många lustfarare både till lands och
sjöss, och äfven åt Degeröns vackra nejder har
månget fredligt vikingatåg blifvit anställdt. I
esplana-dernas skugga insupas sommarens dofter af den som
ej kommer sig längre, och "Ilmatar" lockar hvarje
timme en talrik trupp ut i böljornas nu sä milda och
vänliga sköte.
De sednaste från östern hit anlända ångbätarne
ha varit ovanligt väl begåfvade med passagerare och
ha också medfört en god mängd här qvarstannande
badgäster. Lifvet i och omkring brunnshuset börjar
derföre redan också antaga sin vanliga brokiga
karakter. Ryska, franska, tyska, svenska, —
generalskor, grefvinnor, furstinnor, ràdinnor, lysande i både
äkta och oäkta glans. Sjelfva brunnsdrickningen vill
dock ej taga fart; ännu räknar man ej mera än
några och 30 gäster.
Veckan har varit särdeles rik på sorgliga
händelser. En garfvaregesäll har dött af slag under badning
i simhuset vid Skatudden; en snickaregesäll har på en
jagtfärd utom staden genom våda kommit att gifva
sig sjelf döden; en annan gesäll har på samma sätt
med gevär illa skadat sin hand; en underofficer vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
