- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
229

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

229

de skilnad. H. M. var med öfverallt,
förstod genom sitt vänliga väsende och hvad
man i Sverige kallar "knektmessig"
rättframhet att göra sig gällande hos soldaten,
tillochmed vid sidan af den raske och
frimodige kung Carl; de andre danske
furstarne höllo sig mera tillbaka, slutne inom
etikettens trånga gränser, icke egentligen
deltagande i någonting, men snarast blott
liknande åskådare från en balkong. De
förblefvo också temligen fremmande för de
svenske krigarne, och det är ganska
säkert, att knappast en en enda af alla våra
soldater riktigt förstod att skilja emellan
prins Ferdinand och prins Christian,
förutsatt att de visste, att desse furstar
befunno sig i lägret; de fleste blandade dem
utan vidare tillsammans i ett ined den
unge österrikiske furst Thurn und Taxis, med
de preussiske officerarne och med den
ryske grefve Brunnow.

Det har försäkrats mig, att den stora
popularitet, sotn kung Fredrik hade
tillvunnit sig i bela lägret, skall ha
förhindrat vissa ibland de personer, som hade
följt med ifrån Köpenhamn, att sofva
riktigt lugnt i deras fältsängar, och att
tillochmed i "kungaborgen" från en och
annans sida utvecklats någon verksamhet, för
att gifva Svenskarne ett "riktigare begrepp",
om en del danska förhållanden. Jag kan
dock knappt tro detta; i hvarje fall är jag
viss på att man ganska snart blifvit
öfvertygad derom, att hvarken ögonblicket eller
stället var väl valdt för att söka öfverflytta
vissa hofintriger till en fremmande krets,
hvars medelpunkt just var den man,
hvilken kanske minst af alla samtida furstar
älskar eller dyrkar intrigen, nemligen den
öppne och hurtige kung Carl den femtonde.

Kung Fredrik skall ha önskat, att lägret
ännu hade kunnat räcka en veckas tid, och
ban säges häruti ha funnit en mäktig
anhängare i drottning Lovisa, hvilken som
amazon följde trupperna i flera dagar jemte
hennes hofdam fröken Sparre i egenskap
af adjutantinna. Den afgörande orsaken
till att denna önskan icke kunde uppfyllas,

skall ha varit den, att intendenterne
omöjligen sågo sig i stånd till att i en hast
anskaffa ett tillräckligt förråd af furage för
de många hästarne. Som bekant, spelade
nemligen kavalleriet en jemförelsevis
mycket stor rol vid detta läger; der voro icke
mindre än fyra kavalleri-regimenter
församlade, tillsammaus vidpass 3,000 man,
medan fotfolket icke utgjorde mera än -4,000,
hvartill kommer det präktiga Wendes
artilleri. De preussiska gästerna voro
deremot till den grad trötte af hela
roligheten, att de i söndags middags knappt hade
spisat frukost hos kung Carl och druckit
en half kopp kaffe ofvanpå desserten,
förrän de i sporrstreck afreste från lägret till
Helsingborg, der de ännu samma afton
hyrde sig en extra-åugbåt till Helsingör.

De engelske frivilliges revy i Hyde-park.

Ett storartadt skådespel, som dragit
till sig hela verldens blickar, egde
midsommaraftonen rum i Hyde-park inpin
London. Detta skådespel bestod väl icke i
annat än i en militärisk revy, en parad,
— men en parad af ny och egen art, en
parad, som hos Engelsmännen sjelfve i
högsta mån uppdrifvit den nationella stoltheten,
och hvars beskrifning hos alla andra folk
måste uppväcka en ny känsla af liflig
beundran för den brittiska nationen.

Engelsmännen veta, att de till granne
ega en Napoleon, och de veta, att det för
dem är nödigt att hålla sig beredde på allt.
De veta också, att deras reguliera armée
väl är tapper, men liten, och att, i
händelse af en landstigning på Englands
kuster, densamma ingalunda kunde mäta sig
med de franska härarne. De ha derföre
blifvit tvungen att tänka på skapandet af
en annan talrikare och mindre kostsam
armée, uteslutande bestämd för
fäderneslandets försvar. I alla andra monarkiska
länder skulle man ha öfverlemnat
organisationen af en sådan här åt regeringen; men
det engelska folket är vant att
åstadkomma någonting äfven utan auktoriteters och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0232.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free