- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
243

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

243

Garibaldis öfvertygelse är, att
Bourbo-nernes dynasti icke längre bör regera i
Neapel, äfven om dess konstitution vore
allvarligt menad, hvilket han icke tror vara
möjligt, ty ban synes vara öfvertygad, att
det icke är franske ministern Breniers
inflytande, som framkallat densamma, utan
Österrikes, som, då det tillåtit Frans II
att åter upprätta 1848 års konstitution, haft
sina skäl att handla så.

Enligt Garibaldi, bör Sardinien sluta
sig tillsammans med Neapel endast för att
med sig förena 150,000 Neapolitanare,
hvilka tillsammans med dess krigare skola gå
att fördrifva Österrikarne från Venetien;
och detta resultat skall aldrig kunna
vinnas under den nuvarande dynastien. Det
är alltså revolutionen quand mcme, som
måste göras i Neapel, det är de romerska
staternas fullständiga frigörande från
påfve-väldet, som måste verkställas, och då, med
en armée af 600,000 man, skall man
befria Venetien; då skall Italien vara till,
för att begagna mig af Siciliens diktators
eget uttryck.

Tro emellertid icke, att utförandet af
denna plan är så nära förestående. Nej,
Garibaldi begriper, att det behöfves tid,
mycket tid, men hans plan är bestämd, och
ban skall utföra den, om icke
oöfverstigliga materiella svårigheter komma och lägga
sig i vägen.

Dessa upplysningar kunna gifva er ett
temligen tydligt begrepp om situationen.
Ingen strid är således för stunden att
vänta; Messinas belägring tillochmed synes
vara uppskjuten; Italiens hjelte är
heltoch-hållet upptagen af sin armées organisation,
som ännu går långsamt; Garibaldi räknar
icke ens alltför mycket på Sicilianarne,
som äro ganska dålige soldater; derföre
begär han också ständigt mera manskap
af sin vän Bertani i Genua. Just i det
ögonblick jag skrifver, begifver sig en
ofantlig folkhop ned till hamnen för att
emottaga general Cosenz’ expedition, som håller
på att debarkera.

Hvad administrationen angår, så ha de
nye ministrarne utvecklat mycken
verksamhet, och framförallt en ytterst god vilja.
De äro i allmänhet särdeles aktningsvärde
män och gode patrioter, men de sakna
erfarenhet och vana vid affärer, hvarföre jag
heller icke skall blifva synnerligen
förvånad, om möjligen en ministérförändring
snart kommer att inträffa.

Jag har förut engång talat om La
Fa-rinas och om Mazzinis inflytande. Nu hör
man mycket talas om Farini,
inrikes-ministern i Turin. Man påstår, att Garibaldi
har för afsigt att erbjuda honom en slags
administrativ diktatur, under det han sjelf,
Garibaldi, skulle bibehålla den militära
diktaturen, för att uteslutande få egna sig åt
arméens organisering. Ehuru jag icke
meddelar denna nyhet annorlunda än såsom
ett rykte, synes den mig ega en viss
trovärdighet. Farini har haft tillräckligt
tillfälle att ådagalägga sin skicklighet och sin
patriotism i Modena, i Parma och i
Bologna ända till dessa staters förening med
Sardinien, och han skulle kanske vara den
man, som Garibaldi behöfde.

Den allmänna opinionen är nog
obestämd, och här råder en stor förbistring
Vi ha rene Sicilianare, unitarier, annexio
nister o. 8. v. Desse siste skola utan tvif
vel få öfvervigten, men de förorsaka stora
bekymmer åt diktatorn, som icke vill veta
af annexion, förrän ban befriat Neapel. Man
säger tillochmed att nationalförsamlingen
möjligen kommer att uppskjutas."

Såsom ett bihang till föregående bref
må bifogas följande ridderliga och originella
A dress till Palermos fruntimmer.

Det är med medvetandet af att göra
någonting godt, som jag föreslår er en sak,
hvilken icke kan vara annat än angenäm
för ädelmodiga själar som era, o Palermos
fruntimmer!... för er, hvilka jag lärt känna
i farans stunder . . . sköna af vrede och
sublim patriotism . . . föraktande, under
stridens raseri, de grymme fremmande
legoknektarne, och uppeggande de modige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free