Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
244
sönerne af den italienska jordens alla delar
— förenade för att vara frie eller dö?
I förtroende vänder jag mig nu till er,
förtjusande Palermitanskor, för att för er
yppa ett drag af svaghet. Jag, en
gammal soldat från tvenne verldar, jag har gråtit,
upprörd ända i djupet af min själ, jag har
gråtit, icke vid åsynen af det elände och
den förstöring, till hvilken denna ädla stad
har varit dömd, icke vid åsynen af
grushögarne efter bombardementet och af de
söndersargade liken, men vid åsynen af
barn och af fader- och moderlösa, som
blifvit dömde till att dö af hunger! I
anstalten för fader- och moderlöse omkomma
90 barn ibland 100, af brist på föda . . .
En enda amma gifver di åt fyra af dessa
varelser, skapade efter Guds beläte . . . Att
ana resten öfverlemnar jag åt era
ädelmodiga själar, som redan bedröfvats af denna
smärtsamma underrättelse.
Ibland mitt lifs många afskedsstunder
skall den mest upprörande säkert blifva
den, då jag skiljes från er för mig så kära
befolkning . . . Den dagen skall jag vara
bedröfvad . . . Men jag hoppas, att min
sorg skall lindras genom er, ädla del af
denna befolkning, genom förhoppningen,
genom öfvertygelsen att dessa oskyldiga
öfvergifna varelser, längesedan utstötta från
det menskliga samhällets sköte, dömda till
ett lif af skam och elände — att de olyckliga,
säger jag, för framtiden skola få njuta
en omsorgsfull vård af dessa älskvärda
fruntimmer, vid hvilka jag för lifvet är
fästad genom en outplånlig känsla af kärlek
och tacksamhet. G■ Garibaldi.
Garibaldis memoirer af Alex. Dumas.
(Se N:o 30.)
På en af dessa resor ombord å
brigantinen Cortese, kapten Barlasemeria, måste
jag såsom sjuk qvarblifva i Constantinopel
och råkade derunder i penningeförlägenhet.
Jag har dock i bela mitt lif, i hvilken
ställning och hvilket trångmål som helst,
aldrig särdeles mycket bekymrat mig, eme-
dan det alltid funnits sinnen, som
intresserat sig för mitt öde. Ibland dessa
måste jag ihågkomma en fru, den goda Luigia
Sauvaigo från Nizza, som beredde sin mans
lycka, förstod att förträffligt uppfostra sin
lilla familj, och genom hvars omnämnande
jag tillfredsställer ett mitt hjertas behof.
Det då emellan Porten och Ryssland till
utbrott komna kriget tvang mig att dröja
en längre tid i den turkiska hufvudstaden.
Under denna tid, då jag icke visste
hvarmed jag skulle förtjena mitt bröd, blef jag
af en medicine doktor, Diego,
rekommenderad till lärare för fru Timonis tre gossar.
I hennes hus lefde jag flera månader,
hvarefter jag steg ombord å brigantinen
Notre-dame de Gråoe, som jag sjelf
kommenderade. På en sednare resa till Taganrog
erhöll jag den första noggrannare
upplysningen om sakernas ställning i Italien. På
en annan resa, ombord å Clorinda, som
förde en sektion af Saint-Simonisterne till
Constantinopel, blef jag ännu djupare
invigd i frågor af denna natur.
Det skepp, på hvilket jag denna gång
återvände ifrån Levanten, var destineradt
till Marseille. Då jag ankom dit, fick jag
höra, att en revolution i Piemont hade
blifvit undertryckt och att exekutioner hade
egt rum i Chambéry, Alessandria och Genua.
I Marseille blef jag bekant med en viss
Covi, som förde mig till Mazzini. Jag
hade då ingen aning om den gemensamhet
i åsigter, som en gång skulle förena mig
med denne inan. Han hade då (1833) i
en tidskrift uppmanat Italienarne till
in-surrektion, och hade till följe deraf blifvit
tvungen att lemna Frankrike och söka sig
en tillflykt i Genève.
Det republikanska partiet tycktes vid
denna tid vara fullkomligt tillintetgjordt,
och den process, som anställdes emot de
i striden vid klostret S:t Merri
komprometterade, lefde ännu i hvarsochens minne.
Men just denna tidpunkt hade Mazzini,
lör hvilken inga hinder syntes finnas till,
valt för ett fåvitskt försök ; utförandet blef
öfverlemnadt åt Iiamorino, hvilken de sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
