Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
son, och ledsagad af arbetskarlen vid
Säy-netkoski såg, Matts Laitinen, 73 år
gammal (som skulle visa oss vägen), att uppsöka
det beryktade stället. Under det vi
vandrade en god 4:dedels mil, längs
Olhavan-taipale mark, berättade för inig gubben
Laitinen att han under 1808 års krig, d. v. s.
för mer än 50 år sedan, då han såsom
be-tjentgosse hos en Schlyter engång om
vintertiden besökt samma sten, hade derunder
funnit icke mindre än 7 stycken likkistor,
hvaraf åtskilliga då redan varit toma, men
i 3 eller 4 qvarfunnits benläggar och
huf-vudskallar.
Efter att hafva passerat förbi ett nybygdt
torp, hvarest under männens frånvaro en
ung hustru, med ett barn, dväljdes i en nyss
uppförd stuga, som hvimlade af tusendetals
såkallade Russakor, framkommo vi till
stranden af Suurijärvi sjö, der vi anträffade ett
annat äldre torp, bebodt af slägten Partainen,
som meddelade oss den upplysning att
sjelfva likkistorna troligen voro qvar på sitt
ställe, men att äfven de sista lemningarne
af de i dem förmultnade benen undor de
sednare åren försvunnit och fallit till pris
antingen för vidskeplige trollkarlars och
hex-mästares roflystnad, eller för hungrande
räfvar och vargar, hvilka om vintertiden stryka
härigenom. Vi lånade här torparens lilla
och rankiga ökstock, som med plats bar 3
personer, hvarpå vi ytterligare nödgades
ro, först öfver en vik, och sedan genom ett
sund, innan vi fingo Kalmo-luoto i sigte,
hvilken befanns vara en liten, endast 40 steg
lång och med några tallar glestbevext,
något så när jemnhög, bergsklippa; hvarest vi
snart nog upptäckte den sten vi sökte,
hvilken, af ungefär par alnars höjd, till någon del
uppbars af andra underliggande stenar,
hvarigenom den på olika sidor bildade inunder
sig små kryptiska hålor. Uti dessa funno
vi verkligen, på ena sidan, instuckna 2:ne
små likkistor, ouh en tredje å den
motsatta sidan; om man annars så skall kalla
dessa små förvaringsrum för det menskliga
stoftet. Af dessa voro de båda förstnämnda,
hvilkas lock lågo bredvid dem, alldeles
toma, så när som på litet mossa, som
troligen utgjort ett mjukt underlag och
tjenat liket att sofva uppå. Allenast i den
sistnämnda anträffades ännu jemte små
fragmenter af en ytterst tunn, förvittrad,
hufvudskål några ungefär fingerslånga lårben
eller benläggar, tillräckliga dock att bevisa
det en mensklig varelse legat derinne. Då
detta förhållande icke kunnat undgå att vara
kronobetjeningen och presterskapet i orten
bekant, synes det nog underligt att de härom
ej inrapporterat, eller åtminstone låtit
ned-gräfva dessa likkistor i jorden, för att
derigenom förekomma signeri och hexeri bland
en lättrogen allmoge *). Vid ett närmare
betraktande af desamma, fästade sig
uppmärksamheten sjelfmant vid tvenne
omständigheter; ej blott vid deras/orm och skapnad,
utan äfven vid deras storlek. De voro ej,
såsom vanligt, sammanslagna af bräder, utan
voro urhålkade i en enda liten trädstam,
vid hvilket locket ej var med spik eller
jernnubbar fastgjordt, utan endast med
träd-nubbar (3 i den ena ändan, och 2 i dèn andra)
tillnagladt. I detta afseende syntes de
antyda en aflägsnare tid, eller en större
fattigdom. Också benämndes de af folket här
å orten icke kirstut eller arkut, utan allaat,
emedan de verkligen mera liknade ett litet
tråg eller en ho, än en likkista. Till
storleken voro de än mera anmäikningsvärda,
emedan de voro så ytterst små, att de nästan
liknade en leksak, hvarföre det syntes mig
som skulle ett fullgånget foster näppeligen i
dem kunnat inrymmas; ty ehuru de hade en
längd af 22 à 23 tum, voro tvenne af dem
endast 4 tum breda, med ett ord de liknade
fullkomligen en hönsho. Den tredje var något
bredare. Då jag frågade gubben Laitinen
hurudana de tre voro, som nu saknades,
förklarade han att de voro precist dylika som
dessa. Det synes således häraf troligt att,
för längre tider tillbaka, någon qvinsperson
här i trakten, tid efter annan, framfödt foster,
*} Uti en annan soeken, i Tavastland, har i detta
afseende en ännu större efterlätenhet egt rum, som
äfven gifvit anledning att dermed bedrifva ett eget
gycklande spektakel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
