- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
277

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

277

synta tillochmed hos dem, som äro
kallade att styra menniskorna. Föröfrigt
träffas sådana drag föga annorstädes än i
upphöjda själar, och stå icke i någon
motsägelse mot den fasthet, hvilken är en af de
utmärkande egenskaperna hos regenten,
liksom hos hans ädla gemål.

Preussens konstitutionella utveckling har
varit ganska mödosam, osäker, stundom
tillbakaskridande; den är blott desto mera
lärorik och, vi hoppas det, desto mera
varaktig. Man förebrådde den tyska racen
att vara tör mycket spekulativ, ömsom
abstrakt och våldsam, att mera finna sitt
behag i det sväfvande oberoendet i systemerna,
än begripa sig på den praktiska friheten i
institutionerna: det var just emot denna
nation al böj’ I so, som konung Fredrik
Wilhelm IV stötte sig, kanhända alltför skarpt,
i sin sträfvan att i afseende ä friheter icke
godkänna andra än dem, soin ban kallade
historiska konseqvenser, och förkasta de
öfriga såsom farliga theorier. Huru dermed
titi him vara, så var motståndet på lagligt
’bått iiiärdigt, ni.ui att vara absolut: det
höll emot utan att förstöra; det hämmade
kraften utan att bryta, utan att alldeles
förlama tjedein. D< räf nu ett lätt och
lyckligt, framåtskridande under en ny
styrelse; deraf för den upplyste prins, som
nu vårdar kronan, den ädlaste mission att
uppfylla, befästandet at’ konstitutionen
irc-iioiii den obehindrade verksamhet, som skall
lemnas ät den, återförenandet af sinnena
genom rörelsen i lagstiftande kamrarne,
och det rättvisa inflytande, som denna
rörelse tillförsäkrar patriotismen, talangen,
den politiska skickligheten.

Den nu ifrån affärerna och konflikterna
aflägsnade konungen sade för många år

D ~ o

sedan vid ett af de högtidliga tillfällen,
som föregingo hans inre strider, att
Preussen, starkt genom sit.t. kompakta område
och sina femton millioner själar, Preussen,
åkerbrukande och krigiskt, hädanefter hade
en betydlig rol i Europa, och att det
icke skulle falla derifrån. Man måste
erkänna att dess rol kan höja sig mycket

i moraliskt och politiskt hänseende genom
en fullständig och lycklig verkan af de
sociala garantier, hvartill Preussen redan
har de yttre formerna. Sinnena äro
förberedda dertill: den första erfarenheten är
gjord, olägenheterna kända och anmärkta,
fördelarne väl förstådda. En Ancillons
läror skulle icke mera i Preussen finna
genklang från något ansedt håll; alla do
opinioner, som nu bekännas, vilja monarkien
verkande genom kamrarne och tned
kamrarne. Det var till denna herrskande
stämning, som sednast prinsen-riksförståndarens
visa och fasta språk vände sig. Dut
genomträngande och uthålliga förstånd, som
också är ett af den tyska racens attribnter,
skall utan något binder öfvervinna anlaget
för illusioner och drömmar. Preussen är
just derigenom i dag den bäst förberedda
terräng; menniskorna motsvara der
omständigheterna, de ädlaste underpanter för
framtiden bringa der hjelp åt det närvarande.
Preussen synes oss under sådana auspicier
bestämdt att inom kort gifva tvenne stora
exempel ät verlden: den verksamma
tillvaron af fria institutioner i en monarki,
det förnuftiga och rätta begagandet af dessa
institutioner, tjenade til! thronens säkerhet
och till landets lycka icke mindre än till
dess värdighet!

PubHcismcn och opinionen.

(Tankar af Agardh, skrifna 1S32.)

1’nblieismen kallar sig opinionens organ. Detta
är blott riktigt till en del. Ett dagblad är ju blott
en enskild röst; och dessa tusende röster, som nu
uppstiga frän alla kanter af jorden, motsäga
hvarandra, ligga i fejd med hvarandra, förkättra
hvarandra. Hvem har af alla dessa rätt? Publicismen är
ofta icke en Chorus, utan ett Chariuari. Hvem
uttager då en melodi nr denna oharmoi.isk», denna
förbistrade orkesters toner?

Så mycket är riktigt, att ibland dessa tusonde
finnes äfven en och annan som exequerar tidens thema
med noggrannhet i hela dess allvar, eller i hela dess
triumferande ton; m.jn det gör sig icko alllid
gällande uti bullret. Det behöfves ett Gnt, ett
uppmärksamt öra, för att urskilja de förtryckta ljuden, för
att urskilja det melodiska fräu de falska tonerna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free