Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
285
"Underskönt gick solen upp, morgonen
var förtjusande herrlig; den ljusmålade
herrgårdsbyggnaden låg ungefär en verst
framför oss, — men en suck smög sig ur mitt
bröst vid tanken derpå, att jag icke red
till detta hus med ett fröjdebudskap, att
kanske familjelyckan, kanske många
förhoppningar för framtiden skulle
tillintetgöras genom mig! . . . Krig och disciplin!
För dessa tvenne ord måste hvarje känsla,
hvarje betänkande vika! . . .
Vi redo i traf in på gården. Portarne
stodo öppna; boskapen drefs just ut på
bete. I ett ögonblick var huset omringadt;
ulanerne stego af och besatte gården. Att
ingen tidigare hade lemnat huset, derom
är jag öfvertygad, ty fönsterluckor och
dörrar öppnades just i detsamma jag
utställde mina vakter."
Jag träder in i huset. I salen
emottager mig en temligen åldrig man med
ärevördigt yttre, i morgonrock. "Hvad iir det",
frågade ban mig på fransyska, "som jag
har att tacka tör ert tidiga besök?"
Glad öfver att icke behöfva tolk,
svarade jag: "Jag ber om ursäkt, att jag
besvärar er, men jag rår icke sjelf derför,
det är tjensten — —"
"Jag ber! Också jag har varit militär
och känner tjenstens pligter; men kan jag
icke få veta, hvari er önskan består?"
"Vår general har erhållit kunskap om
att öfverste Fieandt uppehåller sig i denna
nejd, och jag har befallning att taga reda
på honom." . . .
"Er general", sade godsherren, "är
narrad. Känner ni öfverste Fieandt
personligen ?"
"Jag känner honom icke, men den herrn
der känner honom", svarade jag pekande
på den bakom mig stående spionen.
"Nå, då skall ban få öfvertyga sig om
att öfverste Fieandt icke står att finna här.
Under detta tak lefver jag, min fru, två
fullvexta döttrar, två söner, af hvilka den
ene är fullvext, den andre ännu liten, samt
min yngste ?ons lärare. Ni kan
personligen öfvertyga er derom. . . Vill ni blott
tillåta, att fruntimren, hvilka ännu iok§
äro klädda, göra sig i ordniug."
"Ber ödmjukast!" —
Godsegaren gick ut, och spionen
menade, att jag borde beordra några ulaner
in i rummet, emedan Fieandt, om ban vore
här, skulle ställa sig till motvärn. "Då
skola ulanerne också nog vara tillhands",
sade jag torrt, "ner i jorden kan ban icke
sjunka, och huset är omringadt af vakter."
En fjerdedels timme derefter hade hela
familjen infunnit sig i rummet; jag helsade
på dem alla höfligt och följde sedan
husets herre, hvilken förde mig genom alla
rummen.
Med ett ord, vi genomsökte hela huset,
domestik-rummen, alla bodar, trädgården,
källaren, rian, ja tillochmed stallet, och
bökade i fähuset ibland hö och halm utan
att finna minsta spår af något gömsle.
Allt var i vanlig ordning pä sin plats.
Då jag åter kom in i salen, var
kaffebordet dukadt, och jag blef inbjuden att
taga plats ibland familjen. Jag befalld©
ulanerne att samla sig, föra hästarne ut
från gården och uppställa sig på stora
vägen. — Spionen ville blifva i rummet, men
jag befallde honom att gå ut,
"Jag begriper icke", talade godsegaren,
"hvem som kunnat hitta på, att öfverste
Fieandt skulle vara här, och det 6om
särad! Det är väl sannt, att ban är min
slägting, ocb att ban är min förtrogne vän;
men hade ban som sårad kommit till mig,
så skulle jag ofördröjligen ha fortskaffat
honom vidare till Sandels, och aldrig
utsatt honom för faran att bär blifva fången.
Ni är militär och vet hvad ett hedersord
vill säga! Jag gifver er mitt hedersord
derpå, att öfverste Fieandt alls icke är
sårad, att ban befinner sig vid grefve
Klingspor här, att ban icke varit här och icke
heller skall komma hit, förrän kriget på
ett eller annat sätt nått sitt slut. Detta
kan ni ined godt samvete försäkra er ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
