Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
Och huru mycket har man icke att frukta,
huru mycket kan icke komma emellan,
innan alla dessa Italiens skilda länder,
innan alla dessa förslafvade miljoner, som
nu förenas, hunnit stadigt sammansmälta
till en enda lycklig och stor nation?
Metr.
Följande sköna stycke af Bernh. Elis
Malmström, skrifvet redan 1847, läser man
nu med högre intresse än vanligt.
Sibylla Tiburtina.
(Tivoli.)
Djupt faller skuggan uti Anios dal,
Der i sin grotta vattenfallet larmar:
Då går Sibyllan ur sin marmorsal
Och sträcker ut mot djupet sina armar.
Hon står på klippans brant vid midnattsslund,
Skön som Guerciuos pensel henne målar:
Kj löjet leker uppå hennes miind.
Men himmelsk eld ur hennes öga strålar.
Framför sitt fordna tempel nu hon står,
Der med sitt öga böljans spräng hon följer,
Men diademet fängslar hennes hår
Och blåa manteln hennes skuldra höijer.
Hon ser hur månen sakta rinner opp
Att strö sitt silfver på olivelunden:
Förklarad i dess sken på klippans topp
Den Höga qväder tyst i midnattsstunden:
’’Jag länge bidat: ej fullbordadt, är
Ännu hvad tecknadt står i mina skrifter:
Men väl jag vet, att, dä dess tid är när,
Det gamla Kom står upp ur sina grifter.
I fädrens anda skall dess unga stam
Med stål som förr sitt kungadöme köpa:
Ur seklers djnpa mörker träda fram
Och i sitt biod sin nya frihet döpa.
Ej mer skall Romas gudasköna ätt
Sitt väldes jettenät kring verlden spänna;
Men skall stå upp en gång för folkens rätt
Till strid och bragd och segra genom denna.
Barbarers lömska hop förjagas skall
Till sina mörka nästen bortom fjellen.
Och De a Roma lyftas ur sitt fall
Till nya tempel på de gamla ställen.
Cæsarernes palats står upp igen,
Och fri bor skönheten på Romas kullav
Och Tiberns bölja — kär för frie män —
Emellan konstens nva tempel rullar.
Med dubbel glans Italiens klara sol
På blomsterfält och lagerlundar skiner,
Der friheten har satt sin kungastol
Och konstens Phoenix uppstått, ur ruiner.
Jag ser, o fröjd, jag ser den dagen gry,
Förtryckets fäste ser jag störta samman:
Ur bålet stiger upp en skepnad nv —
O! jag vill dö uti den offerflamman."
Så qvad Sibyllan under midnattsskyn,
Skön som Guerciuos pensel henne målar.
När morgonrodnan log vid skogens bryn,
Hon tyst försvann uti dess blida strålar.
Om fViuitiiiiBiaci9.
Reflexioner af en dansk filosof.
För att ibland qvinnor anses som ett
mönster af förträfflighet, är det icke så
nödigt att utföra någonting dii^tio-t i verl-
C-> ~ o o o
den, som att uttala en stor enthusiasm för
dygden och bära vackra grundsatser på
läpparne. Också i detta hänseende äro
fruntimmer mera spiritualiska; de göra icke
något anspråk på att dygden —
åtminstone icke deras egen — skall yttra sig i de
grofva, materialistiska handlingarne. En
ädlare natur bringar dem till att
beständigt hålla sig i tankens högre region, de
älska de sedliga begreppen alldeles för
deras egen skull, utan att vilja ha dein
af-preglade i det grofva jordiska stoffet.
Dygden förlorar egentligen ingenting derpå;
ty hvad den förlorar i intension, det
vinner den åter i extension. De dvirdio-a
v O Ö
handlingar, som en dödlig under sitt korta
jordiska lif kan utföra, belöpa sig till ett
högst ringa antal. Deremot kan ett
fruntimmer på en enda liten aftonstund ha flera
svärmande föresatser och vackra känslor,
än Aristides behöfde under hela sin lifstid.
Min salig kusin var ett märkeligt
exempel härpå. Hennes gamla moster, som
tillbragte sina sista lefnadsdagar hos henne,
hade för sin gikt blifvit tillrådd att hvarje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
