Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
des han som sardinsk befullmäktigad till
Parma och Modena. Genom obekantskap
med dervarande förhållanden råkade ban
i händerna på det mazzinistiska partiet.
Efter krigets slut blef ban återkallad från
sin beskickning, men utnämndes då af
folket till diktator. Han ville nu godtgöra
O o
sina första felsteg och började allt mera
stödja sig på det moderata partiet. Med
utmärkt energi upprätthöll ban ordningen,
och med undantag af det bekanta Anviti’ska
mordet, timade ingenting, som kunde
kompromettera Italiens sak. Så snart
annexio-nen var gjord, utnämndes ban till
inrikesminister i det sardinska kabinettet, ocb har
såsom sådan vid reglerandet af den
utvidgade statens nya förhållanden utvecklat en
allmänt erkänd skicklighet och kraft. U.
Iflöathnnsla.
(Fritt eftsr Geibel.)
O, vore det blott kindens ros,
Som flyr med årens lopp sin kos!
Dock, det är hvad mig sorgsen gör,
Att ocksä hjertats blomstring dör;
Att, när de slnta, sång oeh dans
Och blieken mister lif och glans,
Det bröstet, som sä häftigt brann,
Engång"sin kärlek glömma kan.
Om då ock stundom skämt och glam
An öfver läppen flödar fram,
Det liknar grönskau blott, som gror
l’å grafven deri döden bor.
Ack! natten kommer, smärtans natt
Och stjerneljuset ler sä matt,
Till tårar blott ens längtan står, —
Men ögat har ej mer en tär.
Så fattig och sä trött man är,
Man vet ej hvad, på hjertat tär, —
Man vet blott att det vissnat har
Och att en di öm all lycka var.
L. M.
Bref till Kopisten.
En aflägsen landsort, d. 21 Augusti.
Då jag i N:o 30 af Papperslyktan såg en artikel
med ofvanskrift "»ill Red. för Papperslyktan", vän-
tade jag mig naturligtvis att få läsa någonting antingen
för eller mot nämnde redaktion; dock fä ting i
verlden äro hvad de gifva sig ut före, så äfven denna
gång, ty episteln gällde min obetydliga person. — Du
vet nog att det händer, då riågon vänder sig till
allmänheten med en klagan öfver ett existerande oskick,
att den, som derigenom tror sig vara förorättad,
svarar: ni är groft okunnig i alla förhållanden, som med
saken sammanhänga, ni är inkompetent att bedöma
den; eller ock belt enkelt: ni har anfört "osanna"
fakta. Stundom låter den klagande dä, af fruktan
att nödgas uppträda i en vidlyftig och kanske fruktlös
polemik, saken dervid bero — och oskicket fortfar.
Jag gillar ej ett sådant förfarande, utan håller före
att, när man en gång framfört en klagan till
allmänheten, bör man, om så fordras, äfven bevisa sitt
påstående redan i och för sakens skull, och dessutom
vet jag ej hvarföre man med någon skulle ha sådana
konsiderationer, att inan af den låte stämpla som
osanning hvad man offentligen uttalat.
I ett bref till dig af den 22 April sade jag, att
postmästaren i K. — jag erkänner gerna min af herr
postförvaltaren i K. öfverklagade okunnighet om att
postmästarene i landet numera blifvit förvandlade till
postförvaltare, men kan dock ej inse hvad inflytande
denna förändring skulle hafva på sanningen eller
osanningen af de fakta jag anfört — jag sade att
postmästaren ej var tillstädes å postkontoret på de åt
allmänheten utlofvade timmarne. Härpå svarar herr
postförvaltaren, att jag berättat händelser, som äro
"osanna och derföre måste offentligen vederläggas",
och längre fram, att jag säkerligen varit okunnig
om posttimmarne och att kontoret varit tillslutet i
och för ankommande eller afgående poster. Att
postkontoret pä sagde timmar varit tillslutet ej en, utan
flere gånger, är ett faktum, som jag förklarar mig
villig att styrka sanningen af med vittnen inför laga
domstol. Ilerr postförvaltaren, som känner mitt namn,
kan göra experimentet ifall så lyster honom.
Huruvida postkontoret äter varit stängdt tillfölje af en
eller annan orsak kan vara likgiltigt; obehaget för
den som vill in är detsamma, och sanningen af min
utsago qvarstår, och om herr postförvaltaren vid
sådana tillfällen är sysselsatt med att inom lästa dörrar
ordna posterna, så är det en sak, hvarom jag ej kan
anses böra hafva kännedom, då likväl "tydligen på
svenska spräket" å kontoret finnes tillkännagifver
att detsamma då är öppet. Jag berättade vidare,
att jag i sju veckor förgäfves väntat på de tidningar
jag genom honom reqvirerat; han svarar att det är
osannt, emedan jag den 3 April gjorde min reqvisition
och således till den 22 Apr. ej sju veckor kunnat
förflyta. Medgifves äfven, att den "nyligen blifne nye
tjenstemännen", hvars identitet med min pseudonym
herr postförvaltaren tagit reda pä, ej behöft vänta på
den tidning han i eget namn reqvirerade, men han
fick deremot i öfver sju veckor vänta på en tidning,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
