Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
förfäktare, någon fiendtlighet emot den svenska
bildningen — utan endast att höja, förädla och utveckla
den finska befolkningen och derigenom bevara
densamma och Finland frän det öde, som drabbat
länder, der massan af befolkningen befunnit sig på en
mycket låg kulturgrad — — — — — — —
mänga möten, som nyligen egt rum i Finland, [-landtbruksmötet],-] {+landt-
bruksmötet],+} skolläraremötena, vittna om den
lifaktighet som råder inom alla klasser i Finland, oin den
allmänna anda som söker tillfällen att fä uttala sig
oeh verka för samhället. Särskildt vittnar det sätt,
hvarpå mer än en finsk bonde uppträdt på
landtbruksmötena, särdeles fördelaktigt om den ståndpunkt, på
hvilken finska allmogen befinner sig. Jag skall
sednare yttra mig något utförligare om flera särskilta
riktningar, i hvilka Finland på 6ista tiden gjort
framsteg uti företagsamhet, materiel kultur och
allmän anda.
Slutligen ett läsvärdt stycke om
Runeberg:
Den första af dessa städer, Borgå, har dock sin
största märkvärdighet icke genom någon batalj eller
något fredsslut eller någon annan tilldragelse i fordna
tider, utan derigenom att den lilla staden är hemvist
för Runeberg, som der författat de förnämsta bland
sina odödliga skaldeverk. Ett sädant namn är
tillräckligt att breda en viss glans äfven öfver den
obetydligaste och i sig sjelf mest prosaiska småstad. Bland
alla nu lefvande skalder pä do skandinaviska
tungomålen är Runeberg sä ojemförligt den främste, att
dot icke kan komina i fråga att någon gör honom
skaldetronen stridig. Och blicka vi pä det öfriga
Europa, sä firma vi visserligen åtskillige ännu
lofvande poetisko författare med ett vidtberömdt namn, men
näppeligen någon som kan sättas öfver Runeberg
såsom primitiv, originel och nationel skald.
Verlden har icke för närvarande att uppvisa
någon skald, som på en gång är så nationel ocli
populär ocli tillika i besittning af sä hög konstbildning
och formfulländning. Uti "Kung Fjalar" bar han
gifvit oss en djupare och sannare bild af den
fornnordiska andan än någon nyare skald före honom,
utan nymodig glittergrannlåt, utan
romantiskt-pathe-tiska dekorationer. Uti Fänrik Ståls Sägner har
verlden erhållit ett hjelte-epos, ensamt i sitt slag genom
den poetiska sanning och kraft, den innerlighet och
anspråkslösa enkelhet, hvarmed det i romansform
in-klädt alldeles lingdomsfriska, med dan närvarande
ge-uorationcn uppvuxna sägner, hvilka derigenom fått
ett odödligt lif. Runebergs makt ligger uti sanning
och enkelhet. Man förvånar sig ofta inom
målarkonsten öfver de enkla medel, de få färger, med hvilka
de store mästarne förmått åstadkomma så stora
saker, åvägabringa en sä djupt gripande poetisk effekt,
på samma gäng man ser marktsckreiarne inom
konsten öfverbjuda sig sjelfve uti användande och
framtvingande af alla palettens resurser, för att
åstadkomma någonting, som likt ett fyrverkeri lyser ett
ögonblick för den gapande hopens ögon, men, då
det saknar allt inre värde, då det icke finnes någon
själ deri, ögonblicket derpå sjunker ned i glömskans
mörker, såsom hade dot aldrig existerat. Detsamma
är äfven förhållandet inom skaldekonsten. Runeberg
är så enkel; formen sinter sig så naturligt till det
ädla innehållet, att ingenting återstår såsom blott
dekoration, ingenting är uppstyltad lögn, ingenting är
frus. Det är den först i ögonen fallande skilnaden
emellan mästaren sjelf och några af de yngre poeter,
som i viss mån slagit sig på att runebergisera. Då
Runeberg utan ett tecken till ansträngning på det
enklaste sätt i verlden säger allt, anstränga de sig
deremot synbarligen af alla sina krafter oeh mod
forceradt anlitande af alla tänkbara och otänkbara
språkliga resurser, för att säga — ingenting. Det ar
verkligen fara värdt, att hos oss under den
närvarande öfvergängsperioden både inom poesien och den
bildande konsten skulle kunna utveckla sig en
fras-makare-skola, inom hvilken — hvad poesien angår
— alltsammans blott är en dekoration, sammanväfd
af vissnade, men af ihålig pathos uppblåsta
reminiscenser från alla möjliga poetiska skolor, från
"gusta-vianerne, Tegnér och Tegneriderne, fosforisterne och
från Runeberg.
Lika enkel som Runebergs sångmö är äfven hans
personlighet. Han trifves icke i Helsingfors, hvars
fremmande ståt och väsen icke behagar honom.
Universitetet med dess fosterländskt sinnade ungdom och
den stora summa af intelligens, hvarigenom det för
Finland utgör den andliga sjelfuppehållulsens
palladium, utöfvar visserligon en dragningskraft och ban
kominer emellanåt in pä ett besök för alt uppfriska
sig litet vid anblicken af det unga ocli lefvande och
bland gamla vänner, men ban återvänder
ofördröjli-gen tillbaka till det lugna, stilla Borgå, eller om
sommaren till ett litet landtställe, beläget en mil från
nämnde stad, der han egnar sig ät sina litterära
arbeten (en ny cykel af Fänrik Ståls sägner lärer vara
färdig att läggas under pressen) eller sysselsätter sig
mod jagt och fiske, hvaraf han är särdeles road.
Det händer stundom, när fremmande komma för att
besöka honom, att de få fara omkring den lilla
insjön (?) och söka efter honom, och slutligen finna
honom någonstädes stående i vassen med högt uppvikna
byxor och med ett metspö i hand. Jag hade gjort
upp med en finsk vän att vi tillsammans skulle göra
ett besök ute hos Runeberg i hans landtliga ro, men
svårt och ruskigt väder och andra omständigheter
förhindrade den resan, till min stora afsaknad. Jag
måste nöja mig med ett fotografiskt porträtt af
honom, som jag förskaffade mig i Helsingfors, der man
såg porträtter af honom sitta i alla boklädsfönster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
