- Project Runeberg -  Papperslyktan / År 1860 /
331

(1858-1861)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

331

Under sitt sednaste lefnadsår hade han
rönt utmärkelsen att på grund af en till
konstakademien i S:t Petersburg insänd tafla
blifva kallad till artist af denna akademi.
Äfven lär han ha erhållit kallelse till en
professors-plats vid konstakademien i
Weimar, hvilken han dock icke emottog.

Detta om Werner Holmbergs korta
lefnadslopp. Om hans verk skall kanske
snart gifvas bättre tillfälle att tala. Det
är i andra länder vanligt, att då en älskad
och värderad konstnär dör, så samlar man
alla hans arbeten till en särskild exposition,
för att erhålla en klar öfversigt af den
bortgångnes verksamhet och rätt kunna
uppskatta hvad man i honom förlorat. En
sådan hedersbevisning böra vi icke
försumma att gifva åt vår Werner Holmberg.
____Metr.

*) Penna samma tafla, som visar oss den
bortgångnes konstnärskap i sin högsta fulländning, är för
närvarande utställd i Waseniuska bokhandeln
härstädes och bordo på ett eller annat sätt komma att
erhålla plats i ett blifvande finskt konst museum.

Bref från Norge.

(Se N:o 40, 41.)

Björnstjerre Björnson hörer för öfrigt
till den så kallade ultra-norskhetens
förkämpar inom litteraturen. Desses
sträfvande är att i Norge införa ett nytt
skriftspråk. Som du vet, så är det det danska
skriftspråket, som hittills varit det gällande.
Men nu är talspråket här i mångt och
mycket skildt från det danska, så väl till
uttryckssätt, som isynnerhet till accent.
Om folkets språk på landet kunde man
säga, att der talas en dialekt af svenska
med inblandade danska och en del
egendomliga ord. De argaste norskhetsifrarne
vilja nu af detta folkspråk i dess
"conti-nuitet med det Oldnorske", som de uttrycka
sig, bilda ett nytt eller gammalt nationelt
norskt språk. Jag skall här ur A. Arbo’s
"Tourist-skizzer" gifva dig ett exempel huru
detta språk tager sig ut: "Jötunfjölli liöyra
til dei fjöllstræk, som fyrst i seinaste tidum
hava verit dt hugade af vdre eigne og framan-

de ferdamenner. - - - - Dan beinaste v eg till
Jötunfjölli gengr yvir Hedalin, hin vaene
dal, som så vel löynir sin vaenleik, dar
han komr ut mot Gudbrandsdalins store
dalstrcek millum Vik og Salheim" o. s. v.
Sålunda talar nu ingen menniska, och
säkert är, att nog behöfves det lika mycken
möda att lära sig att skrifva detta språk,
som det nuvarande. Ingenstädes i verlden
öfverenstämma ju tal- och skriftspråken
fullkomligt med hvarandra, och öfverallt
finnes det ju dialekter, som stå mer eller
mindre långt från det egentliga högspråket.
Nu kan man ju ganska väl betrakta alla
de språk, som talas inom Skandinavien, så
godt såsom dialekter eller modifikationer
af ett och samma, och då nu redan tvenne
af dessa modifikationer utbildat åt sig ett
eget skriftspråk, så vet jag ej hvartill det
skall tjena att man utbildar ännu ett tredje,
isynnerhet då detta, som sagdt, för den som
skall lära sig skrifva och läsa, är lika
8vårlärdt, som trots något af de redan
förhandenvarande. Ginge detta
sträfvande igenom, kan jag derföre ej finna, att
man vunne annat, än att man isolerade
sig mer och mer från sina naturliga
stamförvandter och utestängde sin litteratur fråu
en stor marknad, som den nu eger. Att detta
åter skulle verka menligt tillbaka på
litteraturen sjelf, är mer än troligt. Du finner
af det anförda, att jag är nog djerf att
betrakta språket helt enkelt såsom ett
medel att kommunisera sig menniskor emellan,
och ej såsom i sig sjelft ett ändamål. Jag
vet nog, att jag derföre kommer att anses
såsom mycket kättersk af en stor skola
hos oss. Denna skola anser väl det
norska språksträfvandet på det högsta lofvärdt,
på den grund att om Norge vill betraktas
såsom en nation, så må det ha ett eget
språk, och finnes ej ett sådant, så må det
tillskapas.

Genom denna språkliga digression har
jag emellertid kommit bort från
litteraturen. Det kan väl äfven vara bäst att jag
nu lemnar den, ty hvarken har det varit
min mening att gå in i vidare detaljer, ej

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:28:01 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/papplyktan/1860/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free